|
A- och B-KULLEN
A-kullen kan nu räkna sig
som veteraner, medan B-kullen ännu har drygt 1 år kvar innan de kan få denna
hedervärda titel. Deras mamma som också är Bardlands stamtik, KORAD, SUCH, S (drag) CH, THJ BA´HUNNAS THANJA, blir 12 år i mars och är
still going strong, mycket gråhårig men med alla sinnena i behåll och fortfarande
”the leading lady” var hon än visar sig. Hon har också blivit mormorsmor till
2 kullar, som föddes våren/sommaren 2002. Papporna till A- och B-kullarna är, som jag
skrivit om i tidigare rapporter, ej i livet längre. Men vi minns dem och tror på en
hundhimmel, där de nu jagar och leker i gröna skogar. Tyvärr är det också några ur
A-kullen som har lämnat oss alldeles för tidigt, jag skriver om det här nedan. Ida /Aida/ Ida fick förra året en tå bortopererad och efter
detta var hon, som husse Niclas uttryckte det, oförskämt frisk. I juli 2002 blev hon
dålig och togs in på djursjukhuset, där det konstaterades att hon hade en långt
framskriden cancer, hon hade drabbats av samma sjukdom som hennes far Bribories Prince
Viktor dog av. Ida var den flickvän som var husses ”outstanding favorit”, och
han var otröstlig vid hennes bortgång. Jag citerar vad han skrev till oss. Bardlands A´Ida somnade
lugnt och stilla in på Slöinge Djursjukhus den 24/7-02. Hon efterlämnar ett enormt tomrum. Tack till Er för att ni alltid funnits för mig och Ida
när vi velat hälsa på eller behövt råd och för att ni finns i denna svåra stund.
Det var jätteskönt att få prata med er om det som nu skett. Tankar och minnen mal om
vartannat. Folk som jag knappt träffat hör av sig och de som kände Ida tar detta hårt.
Hon var en riktig guldklimp, men man kan inte göra guld av sten. Tack till Thanja, Prins
Viktor, Nunne och Lars-Anders som gjorde dessa underbara 7 år möjliga. När sorgen har lagt sig och
livet går vidare hoppas vi att Niclas återkommer för naturligtvis tillhör han
fortfarande Bardlandsgänget. Lukas /A-Lukas/ har återigen blivit pappa nu till
en fjärde kull. Denna gång på Deen´s Kennel med en tik vid namn Barcol´s
Deens-Femetta, det blev 7 valpar 2 hanar och 5 tikar. Vid det här laget har Lukas 25
avkommor 22 tikar och 3 hanar. Jag undrar i mitt stilla sinne om vi skall anmäla honom
till Guinness Rekordbok, för så många döttrar i förhållande till söner tror jag
inte att någon hanhund har. Emil /Argus, vår allra största hund /74 hög/
och vår mesta tjänstehund, har gått ur tiden. När han en dag i höstas
lekte med familjens Gordon setter, föll han plötsligt ned och dog. Förmodligen var det
en hjärnblödning. I valplådan kallades han sociale Emil och namnet Emil fick han också
behålla som vuxen. Emil gjorde en kometkarriär inom Norska Försvaret, att se denna
”jättehund” gå lydnad var helt otroligt, han var lika snabb som en
bordercollie. Vi sörjer hans alltför tidiga död och hoppas han nu leker med sin far och
sina släktingar i hundhimlen. Attan har för tredje gången träffat sin norska fästmö
Bergsbakkens Minken, denna gången blev det 8 valpar (4+4). Axa har
bara tävlat en gång i år, det var på Riesen-SM där hon blev 4:a i spår, för övrigt
har hon vilat på sina tidigare lagrar. Hon har blivit mormor till vår G- och H-kull
sammanlagt 19 valpar och en av dessa, lilla Greija, har hon nu hemma hos sig. Matte klagar
på att Axa är alldeles för snäll. Men vilken mormor är väl inte det? Vi säger
tröstande, att vänta bara tills Greija blir tonåring, då kommer Axa säkert att visa
var skåpet skall stå. Bettan hennes matte Maja råkade verkligen illa ut på årets
SM, då hon nästan höll på att mista sin fot vid en olycka med en tågvagn. Hon hade
tur i oturen och det hela slutade med ett stort hål i foten och en mycket lång
sjukskrivning. Mitt upp i alltihopa kom Maja underfund med att det var hög tid att tävla
högre för att Bettan inte skulle bli nedflyttad. Så haltande matte med otränad hund
ställde upp i en högretävling i Sök och kan ni tänka er, de fick 8,25 på söket.
Tävlingen slutade med godkänt och Bettan fick stanna kvar i högre klass. Lite senare
peppades Maja av sina träningskompisar att ställa upp i en lydnadsklass II-tävling,
denna gick de och vann och blev uppflyttade till lydnadsklass III. Detta får man väl
kalla ”sisu” även om ekipaget inte kommer från Finland utan från Skåne. C-KULLEN Nu har C-kullen börjat att sprida
sina gener och därmed har Bardlands andra generation sett dagens ljus. Förra året
skrällde de till med att genomföra en otroligt bra korning och att Året Riesen 2001
kommer ur denna kull förvånar väl ingen. Challe bor numer hemma hos oss, en älskvärd stor
och ”brötig hanhund” med en lite brokig bakgrund. Challe bodde tidigare hos
Jörgen, som numera är husse till Grogg. Innan Jörgen var han bosatt på 2 andra
ställen, en lång historia som Challe inte var orsak till och som jag inte tänker
berätta här. Det var inte något fel på Jörgens och Challes
”kärleksförhållande” men emellanåt hade inte Challe lust att jobba för
Jörgen. Vi lyckades att efter en del övertalning få Jörgen att byta ut Challe mot en
valp ur G-kullen, eftersom vi visste Jörgens ambitioner och vi trodde oss ana att Challe
hade en del sviter av sitt föregående liv. Vi tror att det här var ett lyckligt beslut
för både oss, Challe och Jörgen. Crazy, jag förmodar
att en del av er har läst på hemsidan om ”En resa jag sent kommer att
glömma”, denna resa som så småningom resulterade i vår G-kull 10 valpar (5+5).
Crazy var en helt otrolig mamma när det gällde att leka och tukta sina valpar, vi kunde
sitta fascinerade i timmar och titta på hur hon levde om med sina valpar. Efter det att
Crazy flyttat hem till sin matte igen började hon att träna bevakning och genomgick
certprovet med glans, så nu kan hon titulera sig Tjänstehund. Carmencita ”Cita” har debuterat i högre klass spår och blivit godkänd, hon har
också fått tre förstapris i Lydnadklass II och därmed erövrat titels LPII, på
utställningssidan har det blivit ett CK. Cassiopeja ”Cassi” har också hjälpt till med att sprida Bardlandsgenerna vidare,
som mamma till vår H-kull. Och nu var det snabba ryck, på söndagen lämnade sista
G-kullvalpen oss och på tisdagsmorgon 00.01 föddes första H-kullsvalpen efter 2 timmar
och 36 minuter föddes den nionde valpen (4+5) och Cassi hade med timmar slagit våra
övriga tikar i snabbfödsel. Det visade sig att Cassi, liksom sin syster Crazy, var en
alldeles enastående uppfostrare för sina valpar, som fick mycket lärdom med sig ut i
livet av sin mamma. Cayo ja vad skall vi kalla henne, Bardlands
Flaggskepp eller Bardlands Flagghund, det är väl få brukskennlar som kan ståta med en
sådan reklam som Cayo gett oss. Vi är mycket ödmjuka och tacksamma. Cayo inledde som
vanligt med SM i drag, där det blev 1 guld och 1 silver, sammanlagt har hon nu 4 SM-guld
och 1 SM-silver i drag. Under sommarkarriären har
hon tagit cert både i rapport och spår, därmed kunde hon till sina två tidigare
championatstitlar lägga även Svensk Brukschampion. Under året har hon ställts ut en
gång och blev då BIR. Som kronan på verket har hon blivit utnämnd till Årets Riesen
2001. Cayo skulle löpa i mitten av november och då paras med Deen´s Cingo, men i
skrivande stund (mitten av dec.) har hon fortfarande inte börjat att löpa så vi väntar
förtvivlat och många blivande valpköpare med oss. Cimon /Clintan/ har
under året dragits med en halsinfektion som inte velat ge med sig och därför har det
inte blivit något tävlat. Men något skall vi i alla fall göra tyckte husse Niclas och
anmälde honom till AfRS stora utställning i Nora. Där kammade de hem certet för
hanhundar, Niclas kommentar efteråt var ”va´ det så lätt att få cert, då tror
jag att jag fortsätter med utställning.” Nu har Cimon blivit fri från sitt
halsonda och vi hoppas att få se honom på brukstävlingar till våren. D-KULLEN Vår lilla kull som från början
bestod av endast 2 valpar är nu helt borta. Desideria som förra året i september försvann
från sitt hem har aldrig blivit återfunnen. Duke, hans husse fick ändrade hem- och
arbetsförhållanden och kunde därför inte ha honom kvar. Vi gjorde ett par försök att
omplacera honom som tyvärr misslyckades och därför befinner han sig nu i hundhimlen. E-KULLEN Den 14 september hade vi mentaltest
korning av E-kullen, av olika anledningar var det bara 4 som kunde komma men alla blev
godkända som var där. De som inte kunde komma i år har vi reserverat plats för test
den 26 april på Vänersborgs Brukshundklubb. För
övrigt har E-kullen börjat att visa framfötterna på tävlings- och tjänstehundsidan,
ni kan läsa om det här nedan. Enya, hon fortsätter att i RiesenNytt och på
vår hemsida att berätta om alla sina vilda äventyr. Läs och få er ett gott skratt!
Enya genomförde mentaltesten och blev godkänd med 180 poäng. Rugg /Eirik/ som förra
året blev godkänd sommarräddning B, blev tidigt i våras godkänd även Lavin B. Sedan
bröts den ledbandsskada, som han blev opererad för förra året, upp och den ville inte
trots ny operation och lång konvalescens inte läka. Matte Nina var förtvivlad, men
eftersom veterinärerna sa att han inte skulle bli bra, fick hon ta det tunga beslutet att
sända honom till de sälla jaktmarkerna. Nina hoppas nu på en ny liten hund efter Cayo
och naturligtvis har vi satt henne med prioritet på den listan. Ebbe, den store glade busen, har vi nära kontakt
med eftersom han bor här i Vårgårda. Han har under året blivit godkänd i högre klass
spår och utställd med ck. Han genomförde mentaltesten med hela 245 poäng och eftersom
han sedan tidigare var godkänd på extriördelen kan han numera kalla sig Korad. Eje har verkligen varit i farten och under året
har han blivit uppflyttad till Elit i både sök och spår. Han har även tävlat
lydnadstrean och där var han en futtig halv poäng från att bli uppflyttad till Elit. Vi
vet att husse har stora ambitioner och vi kommer med spänning att följa hans framfart
nästa år. Emmi /Ettan/ har blivit godkänd Sommarräddning A och även varit ute på skarpt uppdrag. På mentaltesten fick hon 253 poäng och blev vår femte hund med +3 på nerverna. Detta är vi mycket stolta över. Sigge /Enok/ kan
numera titulera sig både RI och RE vilket betyder Internationell Räddningshund och
godkänd eftersökshund hos polisen. Han har även varit ute på skarpt uppdrag när det
gäller eftersök. I Sverige har vi för närvarande bara 17 godkända Internationella
Räddningshundar, så det är med stolthet vi talar om att Sigge är en av dem.. Sigge har
även blivit pappa till 8 valpar (6+2), mamma är en Malmskogentik. Effi har tävlat sök och blivit uppflyttad till lägre klass, hon har också blivit godkänd i korningens exteriördel. Eesti har genomfört korningens mentaldel och blev
godkänd med 112 poäng. F-KULLEN Våran glada F-kull har i år blivit
MH-beskrivna och det klarade de naturligtvis med glans, förövrigt verkar det som om de
ligger i startgroparna på både tävlings- tjänstehunds- och utställningssidan, så
nästa år kommer de säkert att höra talas om sig. Kommentarer från instruktörerna
för de som tränar räddning är att de är något utöver det vanliga. Vi tror dem.
Åtta av kullens 9 valpar är nu röntgade fram och bak, alla med A på höfterna och ua
på armbågarna. Filip fick förutom A tillägget utmärkta, vi har
aldrig hört talas om någon riesen som fått det tidigare. Fixa har klarat inträdesprovet till räddning och
ställts ut med 1:a på AfRS i Nora. Figo har också klarat inträdesprovet till
räddning. Finurliga Freija har
även hon med glans klarat inträdesprovet till räddning. Frippe har blivit omplacerad p.g.a. att han och
Claes´ gamla kelpiehane inte kunde komma överens. Det var många turer fram och
tillbaka, för Claes ville egentligen inte lämna Frippe. Men när Jeanette Gillgren dök
upp på arenan, blivit skärskådad av Claes i minsta detalj och därefter blivit
godkänd, så fick Frippe flytta till Göteborg. Frippe älskar sin nya matte och vi
hälsar Jeanette välkommen i
Bardlandsgänget. Innan Frippe flyttade så tävlade Claes appellspår med honom och blev
uppflyttad till lägre klass. Förtrolla har varit och tävlat lydnadsettan och
två gånger fått ett förstapris, till våren har hon tänkt att ta titeln LPI och sedan
fortsätta med appellen. G-KULLEN Det var mycket letande innan vi
hittade en hanhund som vi tyckte dög att få bli pappa till Crazys blivande valpkull.
Långt upp i Luleå fann vi Älvkantens Kato med +3 på nerver och allt övrigt som vi
kunde önska, så det var bara att ge sig iväg 130 mil enkel resa i kyla och snöstorm.
Resultatet av detta blev 10 små riesenvalpar (5+5) som såg dagens ljus den 28 mars i
år. Av alla glada telefonsamtal som vi fått från nöjda valpköpare så förstår vi
att alla utvecklar sig som de ska. Kullen kommer att MH-beskrivas den 2 augusti 2003 i
Vänersborg. Garbo /Gaia/ (Älvan) bor hos Åsa Kjellberg och
Balder Hansson (gemensam vårdnad) i Göteborg, förutom två tonåringar så finns det
även en äldre dvärgschnauzertik i familjen. Garbo var ute och seglade hela sommaren och
det var väl då hon fick smak för bikinitrosor, hon åt nämligen upp ett par sådana
för matte. Efter ett besök hos oss fattades en randig socka, som hon kräktes upp hemma.
Den glupande aptiten är tydligen gemensam för hela G-kullen och Garbo har dessutom ärvt
från sin mamma Crazy förtjusningen i att sätta i sig även sådant som egentligen inte
är ätbart. I Garbos fall har det ju gått bra, medan Crazy i unga år fick lägga sig
på operationsbordet för att bli av med en uppäten trasa. Garbo har precis avslutat sin
första kurs på GMBK. Gruffa (Ylet) bor också i Göteborg hos Ramona Rodriguez och
Niklas Darell också de har gemensam vårdnad. I Gruffas familj bor även dobermanhanen
Bandido 3 år, som enligt familjen är alldeles för snäll mot den ständigt
terroriserande Gruffa. Vi tror dock att det bara beror på att han är
”valpvänlig” och så småningom får säkert den lilla terroristen veta sin
plats. Gruffa har gått på samma kurs som Garbo och en förtjust instruktör har sagt,
att om han inte redan haft en riesen så skulle han kidnappa Gruffa. Högsta betyg från
en instruktör som tidigare har tävlat SM med en riesen. Lilla Nubben/Grogg/ (Dandyn) lite skämtsamt sagt så är han en utbyteshund.
Som jag skrev om tidigare så bytte vi ut Challe mot Grogg. Jörgen Hultberg, som nu äger
Grogg, är bruksdomare och webbmaster för AfRS hemsida. När han väl långt om länge
bestämt sig för Grogg (han älskade verkligen busen Challe) så fick han byta namn till
”Lilla Nubben” när han blir större blir det ”Busgrogg” och när han
har gjort karriär på rapporten kommer han att döpas om till ”Skogsstjärnan”.
I valplådan kallades han Dandyn så det var väl ett passande ställe han kom till med 3
vackra riesenflickor i hemmet med matte Susanne. Redan vid sju månaders ålder gjorde
Lilla Nubben inträdesprov för räddningshundar och blev godkänd. Jörgen är mycket
nöjd med honom och säger att han är väldigt lättlärd och lättsam. Gonzo (Ågren) har bosatt sig i Småland hos Anders Nylander med
fru och dotter. Anders har tidigare haft flera hundar som han har tävlat med. Gonzo både
spårar, söker, gör uppletande och är en kanonhund enligt Anders. Det här ekipaget
lär vi nog få höra talas om i framtiden. Glimma (Coco) hittar vi i Värnamo hos Helen Söderberg och
Rälle samt deras två små barn. Helen är dotter till Miriam som är matte till Glimmas
mamma Crazy. Oj det lät krångligt, och inte blir det väl bättre av att jag säger att
mödrar och döttrar träffas ofta och korsvis, men så är det. Helen och Rälle har
tidigare med framgång tävlat SM i rapport med en riesenhane och sikte är väl inställt
på SM även för Glimma, som Helen kallar sitt lilla stjärnskott och den bästa hund hon
någonsin haft. Vi ser med spänning fram emot vad detta ekipage kommer att prestera om
några år. General Grapp (Översten) bor hos Håkan
Israelsson och hans fru Barbro i Luleå, i familjen finns också en släkting till Grapp,
en liten Älvkanten tik på 4 år. Håkan som är pensionär är något av en eldsjäl på
Luleå Brukshundklubb och en flitig motionär och hundarna är med honom hela dagarna.
Lite lustigt är att General Grapp i valplådan kallades Översten, vi brukar skoja om att
han steg i graderna när han flyttade till Luleå. Eftersom även matte är intresserad av
att jobba med hund så kommer Grapp förmodligen att få springa rapport till våren. Ginza (Etterbiggan) fick en flygande start från
oss. Matte som heter Sara Westin och är bosatt med man och 2 barn i Luleå flög fram och
tillbaka när hon hämtade henne. Trots mycket folk och byte i Stockholm bekom det inte
Ginza ett dugg, hon bara nyfiket kikade sig omkring. Sara har tidigare haft en riesenhane
som var tjänstehund och som hon tävlade elit med, lilla Ginza har börjat sin träning
som spårhund och eftersom matte är väldigt tävlingssugen så får vi säkert snart
höra om hennes framfart i spåren. Gambaz (Zigenar´n) Från Lerum kommer familjen
Persson, Lars-Inge, Lotta och sonen Rasmus, de hade i ett års tid gått och väntat och
trängtat efter sin riesenhane, men när de väl fått hem honom sa de, att han var mer
än värd att ha väntat på. Lars-Inge arbetar på Räddningstjänsten i Göteborg och
där är Gambaz med varje dag, så tjutande sirener och rusande bilar är vardagsmat för
honom. En bra start för en blivande räddningshund, för det är de ambitionerna som
husse har med Gambaz, han hoppas att också kunna använda honom i tjänst. Guinness (el Bandito) minstingen i kullen som
redan från början var ett riktigt charmtroll bor nu hos Lotta och Kent Augustsson strax
utanför Borås. I familjen finns också en riesenherre på drygt 8 år som heter Zorro
samt en taxherre vid namn Whisky. Söt, Svart och God, precis som ölet, därav kommer
hans namn Guinness. Lotta arbetar sedan många år tillbaka på Blå Stjärnans
Djursjukhus i Borås och där är även Guinness med på dagarna. Han har vuxit upp till
en stor och ståtlig herre är inte alls så liten längre. Ett tag var han terrorist och
envåldshärskare gentemot de andra vovvarna, men nu har de tröttnat på hans
slyngelfasoner och talat om att de inte tolererar vad som helst. Lugnet är återställt i
familjen och till våren blir det förmodligen rapportträning om Lotta lyckas att få med
sig Kent till skogen. Greija (Amazonen) blev kvar i Vårgårda hos sin
mormor Axa och hennes familj Lena och Anders Ax-Jansson samt deras två tonårsbarn. Allt
var bara frid och fröjd från början, men när hon blev opererad för en skada i bogen
började dramatiken. Hon fick den smärtstillande medicinen Metacam, som slog ut hennes
njurar på bara en veckas tid. Hon tappade 4 kilo, var helt uttorkad, apatisk och hade
helt tappat livsgnistan, det var frågan om det skulle gå att rädda henne utan att hon
skulle få men för livet. Hon fick antibiotika och Lena fick i över 1 veckas tid åka in
till vår veterinär för dropp och tack o lov, den gamla glada Greija kom tillbaka
vildare än någonsin. Men hon fortsatte att halta. Undersökning med röntgen visade att
operationen var helt lyckad, det sjuka satt i huvudet på henne och hon trodde att det
fortfarande skulle göra ont om använde sig av vänster framben. Så nu går hon på
rehabilitering, 1 gång i vecka simmar och stretchar hon för att lära sig använda rätt
muskler och varje dag får hon massage av matte. Detta verkar att ge resultat, för hon
har slutat att halta, men fortfarande är det koppeltvång som gäller och det är inte
lätt med en hund som nu är mer vild än tam. Men huvudsaken är ju att det verkar att
bli ett lyckligt slut på dramatiken. H-KULLEN Detta är kennelns senaste
tillskott, de föddes den 4 juni i år. Vi fick låna Cassiopeja av Finn och när vi
började att leta hane föll vi för Deen´s Cingo, en underbar hane, som vi länge haft
ögonen på men av olika anledningar inte tidigare använt. Valparna som nu är 6 månader
gamla verkar att utveckla sig till något alldeles extra och vi ser med spänning fram
emot vad det skall bli av dem. De kom till världen med en rasande fart endast 2 timmar
och 36 minuter tog det för 9 valpar (5+4) att bli födda. Cassi hade sin husse här och
första valpen föddes i hans säng med han bevakade fotbolls-VM på TV. De kommer att
MH-beskrivas på Vänersborgs Brukshundklubb den 17 oktober 2003. Herman/Higgins/ (Gangster´n)
bor i Göteborg hos Marcus Ragnarsson och hans sambo. I hemmet finns också Ville en
riesenblandning på 5 år. Herman är med sin husse på kontoret och tjänsteresor runt om
i landet. Förutom att han skäller ut tidningsbudet vid 4-tiden varje morgon, så är de
mycket nöjda med honom. Vi hade honom boende här några dagar när husse och matte var i
Tyskland och vi upplevde honom som en störtskön kille. Kasper/Hacker/ (Jägar´n) hans matte Johanna
Larsson och husse Christian Klingebrant, som har gemensam vårdnad, kommer ursprungligen
från Landskrona men är för närvarande studerande och bosatta i Östersund. Kasper som
är deras första hund var mycket efterlängtad och gladare folk än vad de var när de
hämtade sin lilla valp har vi väl sällan skådat. Intrycket av de brev och
telefonsamtal som vi fått av dem är, att han är ”världens åttonde
underverk”. Det är bra , för det är så vi vill att våra valpköpare skall
uppleva sina hundar. Hickory (Nuttan) hamnade på Ekerö i Stockholm
hos Camilla Lindblad med man och två små pojkar. Familjen har ytterligare en riesentik
som heter Ariel samt höns och raskattuppfödning. När vi pratar med Camilla är det
många glada skratt, när hon berättar om Hickorys vilda framfart bland barn, katter och
höns. Enda bekymret är väl att hon lärt sig jaga och döda höns. Puh!
Förhoppningsvis skall de väl få bukt med de olaterna. Hugo (Flinta) bor i Farsta med matte Mia Lindblom
och hennes son William, som vi inom parentes sagt blev väldigs impade av, hans sätt att
umgås med våra valpar var något utöver det vanliga. I familjen bor också en äldre
schäfertik samt en chihuahua. Mia har sitt arbete på Bagarmossens djursjukhus där även
Hugo brukar vara med. H-kullens första valp föddes kl 00.01, vid exakt samma tid satt
Mia och mailade en förfrågan till oss om att få köpa en hanhund, på det sättet blev
Hugo hennes. Det var väl ett lustigt sammanträffande! Till våren blir det kurs på
Stockholm Södras Brukshundklubb och ev. räddningshundsträning på Rosersberg för Hugo. Hazze (Huliganen) om ”Huliganen” och
hans familj skulle jag kunna skriva spaltkilometrar, men jag skall försöka att begränsa
mig. Det hela började med att vi fick ett telefonsamtal från Benny Sjöstrand, som ville
veta allt om riesen, han var så trött på mentalt dåliga och sjuka schäfrar, så nu
skulle han byta ras. Efter att tillsammans med sambon Pia besökt oss och G-kullen och
även fått träffa Ebbe, så var han fast. En riesen skulle det bli, men eftersom
G-kullen var fulltecknad bestämde hans sig för att vänta på en hane ur kommande
H-kull. Lille Hazze hamnade alltså i Ekeby /Skåne/ hos Benny och Pia. I familjen finns
schäfrarna Yzak och Enzo 11 år resp. 5 år samt mellanpudeln Axe som är 1,5 år, ett
gäng gossar som Hazze har fått en massa livserfarenheter av. Benny och Pia driver på
fritiden en hundskola, gå gärna in på www.wingren.se/smallsize och läs om dem. På
dagarna är Hazze med sin husse i hans lastbil och han är vid det här laget en mycket
erfaren herre vad gäller det mesta. Utställd är han också med BIR, trots att både
husse och matte var helt oerfarna i detta gebit. De som tillhör H-kullen har genom Bennys
roliga och lärorika mail kunnat följa Hazzes framfart i spårskogen och en sak har Hazze
med säkerhet lärt sin husse ”Att äga en riesen är det bästa som finns.” Hälge (Luringen) har också fått tre hundpojkar
som kompisar hos sin matte Maud Tobiasson på Hönö, det är bouviern Harry 9 år,
dvärgschnauzern Sigge 5 år och dvärgschnauzern Atle 1 år. Maud är instruktör på
brukshundklubben och har så smått börjat träna sök med Hälge för att så småningom
börja med räddningshundträning. Hälge är något av det ”coolaste” vi har
träffat på, att se honom komma och gå lös bredvid sin matte, när det är fullt av
andra hundar och störningar runt omkring, ja det är en fröjd för ögat. Den 4 januari
skall Hälge ställas ut på SKK:s stora utställning i Göteborg, det skall bli mycket
spännande att se hur det går där, för vi tycker att Hälge inte bara är duktig, han
är dessutom mycket vacker och brås en hel del på sin stiliga pappa Cingo. Happy Hilda (Katta) är verkligen vad hon heter
(happy) säger matte Frida Lind, som är bosatt i Halmstad tillsammans med sambon Ola.
Även hon har gått valpkurs med lysande resultat, hon är nästan alltid lös och duktig
på det mesta. Gå fot, gå i galler- och spiraltrappor, gå genom tunnlar och stanna på
mattes kommando under jakt, ja allt detta är lätt som en plätt tycker hon. Planerna
för framtiden är att träna räddning för att så småningom bli räddningshund. Den
28:e december skall Hilda vara med på sin första utställning. Hanna (Indianskan) har blivit göteborgska och bor
hos György och Elisabeth Horvat i Askim. Hon är ett litet charmtroll av guds nåde och
har fått husse att riktigt tända till på det här med ”brukset”, de tränar
spår och lydnad och har avslutad sin första kurs på GMBK och i januari skall de börja
på en fortsättningskurs. Familjen kommer ursprungligen från Ungern och sedan husse, som
är professor på Sahlgrenska, fått en forskartjänst finns det planer på att en del av
året bosätta i det gamla hemlandet. Naturligtvis kommer Hanna att följa med dit och hon
blir då vår första hund, om man inte räknar Norge, som får se sig om i världen. Vi
hoppas att hon får många intressanta upplevelser som hon kan berätta för oss. Dessutom
kanske vi också kan få några rapporter och informationer om de riesen som finns i
Ungern. Det skulle vi uppskatta. Honey (Mullan)
hamnade hos Karin Strömberg och Andreas Helsing i Örebro och där bor också familjens
andra hund, en riesenherre vid namn Ross 3 år, om jag inte minns fel. När vi var
Tjänstehunds-SM, såg jag på håll en liten riesenvalp och sa till Lars-Anders ”Har
du sett en sån otroligt söt valp, undra var den kommer ifrån?” Det visade sig vara
lilla Honey som var på promenad med sin matte. Söt som en karamell charmade hon alla
omkring sig och även en av domarna, som är en utpräglad schäferfreak, sade sig kunna
byta ras sedan han träffat henne. Hon är inte bara söt, hon är duktig också. En av
instruktörerna på valpkurs gav följande utlåtande ”hon tycks ha ett väldigt bra
temperament, lugn i passivitet och fullt ös med bra koncentration vid aktivitet.” Ja
bättre betyg än så går det väl knappast få! Honey har sin egen hemsida på nätet,
om ni går in på http://hem.passagen.se/rosswebb/honey.htlm så kan ni läsa mer
om henne. ÖVRIGT Under år 2003 blir det den april
korning av de ur E-kullen som inte var med i år, den 2:e augusti blir det MH-beskrivning
av G-kullen och den oktober har vi MH-beskrivning av H-kullen. Ni som har hundar ur dessa
kullar glöm inte att boka in datum för vi vill väldigt gärna att ni är med. Vi kan
tala om att ur tidigare kullar, 51 födda hundar, är alla utom en MH-beskrivna. Detta har
varit väldigt värdefullt för oss i vår fortsatta avel. Vid AfRS utställning i Vårgårda
den söndagen den 25 maj, kan man även få sin hund exteriörbedömd som gäller för
korningen, vi uppmanar därför de som redan är klara med korningens mentaldel men inte
den exteriöra biten anmäler sig hit för att på så sätt erhålla titeln Korad. Även
de som skall göra korningen 2004, d.v.s. F-kullen kan passa på att göra extriören
här. Vårt Bardlandsläger kommer som
vanligt att gå av stapeln under pingsten, vi kommer i god tid att sända ut en inbjudan
och vi hoppas att få se så många som möjligt av er där. Vi vill gärna att ni kommer
med idéer om hur vi kan förbättra och få lägret ännu trevligare. Lägret blir allt
större och vi önskar hjälp med att administrera det hela, liksom några som vill åtaga
sig att bli gruppledare, hjälpa till i köket och allt annat som kan bidraga till att vi
Träffas, Tränar och Trivs. Vi vet att det hos Bardländarna finns många förmågor inom
olika områden och vi hoppas att ni vill ställa upp och dela med er av era kunskaper. Till slut ett stort tack till er
alla för mail, telefonsamtal och brev, ni skall veta att det är mycket uppskattat av oss
och vi hoppas att ni fortsätter med den kontakten. Vi önskar er alla en GOD JUL och ett riktigt GOTT NYTT ÅR med RIESENKRAMAR från NUNNE OCH LARS-ANDERS PS Alla är väl medvetna om att vi
ändrat postadress till: Hjultorp Åtorpet, 447 91 Vårgårda mailadress: kennelbardlands@telia.com hemsida: www.bardlands.com
|
||||||||||||
|
|
