Föregående   Start 
                           Kaia's Kåseri
                                                                                    Av Kaia Suneson


På jobbet sitter jag då och då och tittar igenom ändlösa rader med telegram från vår stolta, svenska nyhetsbyrå, TT. Det är ju inte speciellt många av rubrikerna som lockar måste jag erkänna. De handlar om allt mellan himmel och jord, och på mina turer i den sfären så har jag träffat på gigantiska mängder av ointressant information. Men ibland förvånar tillvaron med att sticka till en ett och annat guldkorn.

Således satt jag en afton kättrad vid min läst. "Börserna i Tokyo går ner", "Bilolycka i Kvärnum", "Kyrkklocka måste ringa tyst nattetid"... Men så fick jag syn på något som fick hjärtat att komma igång igen: "Ett skägg betyder så mycket". Varje riesenägare förstår med vilken förtjusning jag klickade in mig på telegrammet.

Men ack, till min förbistring förlades berättelsen till en liten "hål-i-väggen-affär" i de yttre delarna av Afganistan, och huvudpersonen var inte en riesenhjälte utan Nazirulla, en, som det skulle visa sig, ovanligt insiktsfull barberare. När jag läste vidare förstod jag att hans livs insikter inte bara kan tillämpas på talibaner, utan faktiskt också på riesenschnauzers. Dessa, till synes rätt åtskilda hemsökelser, har nämligen mer än bara skägget gemensamtskulle det visa sig under kvällens gång.

"Du kan utläsa mycket om en person genom att se hur hans skägg ser ut. Alla människor klipper sina skägg på olika sätt beroende på vilken stam de tillhör eller vilka de är" säger den afganske barberaren och fortsätter med att tala vitt och brett om den numera världskände skäggbäraren Usama bin Laden, hans personlighet och egenskaper. "Alla skägg berättar en historia" fortsatte han. Och det är klart, riesenschnauzers ger också upphov till historier (läs: skräck-), även om jag hittills inte vetat att deras böjelse för att skapa händelser (läs: trauman) hade så värst mycket med skägget att göra.

Usama bin Ladens skägg döljer många sanningar, påstod skägganalytikern med övertygelse. Där upptäcker jag en viss diskrepans mellan riesenschnauzers och talibaner, för Enyas skägg innehåller mest ett satans oväsen och en del mindre aromatiska matbitar som blivit kvar efter middagen. Usama bin Ladens däremot har, vid en noggrann analys, flera gråa hårstrån, vilket behåringspsykologen Nazirulla tolkar som ett tecken på visdom. Jag kastar mig genast över Enya och granskar hennes skägg in i minsta detalj. Men hur jag än letar kan jag icke finna en endaste antydan till den mest minimala grånad. Hur kan det komma sig?

Ett kort skägg i avsaknad av vidhängande mustash betyder att bäraren av detsamma är petig och tycker om rena saker. Jag behöver inte gå speciellt nära för att betrakta Enya ur den synpunkten. Hon har så vitt jag vet inte ansat skägget en endaste gång sedan hon flyttade in hos oss och mustasherna flaxar högst opetigt runt framvagnen på henne (för att inte tala om ögonbrynen, men dem analyserar inte allas vår Nazirulla). Och har hon inte petat och tvättat i smyg om natten så har hon dolt sin petighet och renlighet lika väl som själva ansen, så någon skägganalysfaktor kan nog ändå sägas stämma lika bra på människors som hundars skägg.

Ynglingars glesa skägg visar att hans personlighet inte har utvecklats till sin fulla styrka ännu. Också där är analysen fullständig, träffsäker och briljant: Enya har ett gigantiskt skägg - och se: hon är den egnaste som jag har träffat på. Alldeles fantastiskt egen är hon, egensinnig, egenkär, egenartad... Om inte hon har en väl utvecklad personlighet så tror jag inte att jag vill träffa den som har en sådan.

Till sist får jag veta något som jag inte visste om min hund. Nazirulla säger att religiösa människor ofta håller sitt skägg under näshöjd. Och det gör Enya också, inga polisonger där inte. Undrar bara vilken religion hon bekänner sig till? Jag har inte påträffat henne vänd mot Mecka involverad i någon bönegymnastik och inte stretar hon mot synagogan som vi passerar då och då på promenaderna. Hon hoppar inte hellre i kyrkans dopfunt än i andra vattensamlingar och av de köttben (och möjligen en del andra blandade slamsor härrörande från tidigare levande kroppar) att döma så är hon inte det minsta böjd åt hinduistisk veganism. Men det är klart, det finns ju mörkare trossystem att bekänna sig till. Fast inte har jag kännt vare sig doften av brandrök eller antydningar till horn i hennes panna...

En sak till har jag förstått av detta telegram. Om det nu verkligen är så att det hänger på håret, det där med personligheten, då skulle man så som ägare av en styck riesen med vidhängande kolsvart skägg, göra klokt i att kapa en eller annan bit av detsamma på jycken. Det skulle göra livet lugnare och enklare för alla inblandade. Och det brukar ju de flesta inom en omkrets av minst ett par mil vara när det gäller en riesen. Kanske kan denna insikt komma att föra med sig ändringar i rasstandarden, klagomål från domarkåren och gny från hundkretsen, men med hjälp av skade- och stämningsstatistik kan man lätt rättfärdiga en dylik stympning.

 

Föregående   Start