Jag började skriva på den här rapporten med den goda föresatsen att kunna sända ut den under någon av juldagarna. Jag hann fram till F-kullen, sedan ringde Maja och talade om att Leasad hade börjat löpa och detta ställde allt på huvudet. Jisses vilken julhelg det har varit och inte är det slut med detta för nu skall även fästman till Lyra kollas in i dagarna. ”On the road again!” Ni får läsa mer om detta under L-kullen.

Så här såg det ut från början, innan ovanstående skrevs.

Först av allt vill vi säga ett stort tack till ALLA som ringer, mejlar och besöker oss, inte bara för att skryta om framgångar på tävlingsbanor och utställningsarenor utan även för att berätta om små vardagshändelser, problem som dykt upp eller bara för att visa upp sin hund. Ni skall veta att vi uppskattar denna kontakt väldigt mycket. Fortsätt med den! Och sist men inte minst sänd oss bilder så vi kan byta ut en del på hemsidan.

Bardländarna är flitiga med att tävla och det är jätteroligt att kunna rapportera alla fina resultat. Vi har under 2008 förutom massor av uppflyttningar fått ytterligare 1 brukschampion, 1 utställningschampion och 1 tjänstehund. Vi känner oss så jäkla stolta över er.

Som vanligt kan jag inte låta bli att syssla med statistik, speciellt inte när den är så bra som Bardlands, och här kommer lite nya siffror. Sedan 1995 har det blivit 13 kulla från A till M med sammanlagt 98 valpar. Om jag räknar bort 2 valpar ur J-kullen, där 1 blev stulen vid 8 veckors ålder och 1 dog vid 12-veckorsvaccinationen samt M-kullens 3 valpar som ännu inte nått testbar ålder, så återstår 93 hundar. Av dessa är 90 % HD-röntgade samtliga fria, 97 % är MH-beskrivna och 76 % är Mentaltestade, 18 % är Tjänstehundar och 10 % är Champions. Tack vare att ni valpköpare ställer upp som ni gör, kan vi följa upp resultatet av vårt avelsarbete och se vad vi skall inrikta oss på i framtiden.

Tittar på förra årets rapport där jag skryter om min icke-rökning. Jo då nu är det snart 1 år och 4 månader som rökfri. Röntgen och lungfunktionsundersökning visar att jag inte har några som helst tecken på KOL utan tvärtom har mycket bra lungor för min ålder, längd och vikt. De´ ni efter 50 års rökning visar vilka bra gener jag har. Jippijii!! Fast jag får ju lov att erkänna, det där med att spara pengar på icke rökning, det gick i stöpet. Jag hade inte råd. Men jag funderar fortfarande hur jag hade råd att röka????????

Jag vill här samtidigt passa på att tacka för all uppvaktning och gratulationer i samband med min 70-årsdag, det kändes fantastiskt att så många kom ihåg mig. Nu har jag bestämt mig att sluta fylla år, jag stannar här eller kanske börjar jag  räkna baklänges. Jag vill ju så gärna vara en flott dam i mina bästa år och inte den trötta gamla kärring som möter mig i spegeln. Ack ja.

 I maj flyttade Lars-Anders och jag isär och jag bor nu centralt i Vårgårda i en liten tvåa. Vi är fortfarande de bästa vänner och kallar oss numera särbor. Vi kommer även i fortsättningen att driva kenneln tillsammans och när det blir dags för en ny kull kommer jag att flytta tillbaks till Lars-Anders så länge som kullen befinner sig där. Allt kommer alltså att fungera som vanligt.

Kenneln har också fått en ny delägare, Lena Ax-Jansson, ja de flesta av er känner väl redan till henne. Hon hade Axa, som var mor till vår eminenta C-kull. Redan från början uppstod en speciell vänskap mellan oss och så småningom kom vi fram till att när det var så dags så skulle hon överta kennel Bardlands. Nu tyckte vi att det var lagom med en lite varsam övergång där vi tillsammans äger kenneln och så småningom när Lars-Anders och jag känner oss för skröpliga får Lena själv överta ansvaret. En av våra valpköpare skrev som så till Lena när han hälsade henne välkommen ”Inget ont om det gamla alfaparet, men det skadar aldrig med lite nytt blod.” Det tycker jag var väldigt träffande på ett positivt sätt.

Riesen-VM gick i år av stapeln i Turin, Italien. Anders, Lena, Lars-Anders, Elisabeth LL och jag tog oss dit via flyg Göteborg-Milano och därifrån hade vi en hyrbil till Turin. Som vanligt var det otroligt intressant att se alla duktiga ekipage och när en halvbror till vår L- och M-kull blev världsmästare stod glädjen högt i tak och vi svenskar stod upp och hejade på det österrikiska ekipaget. Ja det här med halvbror får jag väl förklara, lille Mio, som var yngst av alla startande, har samma pappa (Ferro von Elberfeld) som våra 2 senaste kullar, medan hans mamma är från Österrike. Näst år kommer VM att gå i Österrike, naturligtvis har vi redan bestämt oss för att åka dit. Vår goda vän Alice Hernvall, som hjälpt oss vid alla tidigare VM med inkvartering, har lovat att hjälpa till även denna gång, hon är ju själv från Österrike så säkert blir det en kanonhelg och kanske också några extra dagar i det vackra alplandet. Har ni lust att följa med så hör av er. Gå in på www.innubis.com/riesenschnauzer och kolla tävlingen, där kan ni också se halvbror och världsmästare ”Grande con todos los santos” när han är i aktion.

En tråkig nyhet är att under 2009 blir det inget Bardlandsläger, jag vet att många av er nu kommer att bli besvikna, men tyvärr. Orsaken är att Kristi Himmelsfärdhelg sammanfaller med Riesen-SM i Värnamo dessutom går samtidigt den nordiska IPO-tävlingen i Danmark som Lars-Anders och jag är inbjudna till. Jag rekommenderar er att istället åka på LO-Västs bruksläger i vår, det hålls ju också på Tånga Hed den 30 april – 3 maj 2009. Mer om detta läger kan ni läsa på www.riesenivast.se Sedan har vi ju också det stora årliga lägret på Kopparbo, dit far ni väl allesamman?

A-KULLEN

13,5 år har nu gått sedan vår första kull föddes 1995.  Av 14 valpar blev 1 skadad vid födseln så återstod 13 stycken. Lars-Anders och jag tittade förundrade på varandra och sedan ned i valplådan där 13 små lakritstroll slogs om tuttarna.  Riktigt så många hade vi ju inte tänkt oss och frågan vi ställde oss var ” hur i jisse namn skall vi klara det här?” Thanja tittade stoiskt ut över sin stora barnaskara och i hennes blick kunde vi utläsa ”det här fixar jag” och så gjorde hon också utan någon som helst inblandning från oss.

Nu finns endast vår egen Ada kvar i A-kullen, genomsnittsåldern på dem har varit någonstans mellan 10 och 11 år. Hade det inte varit för den ärftliga klokapselcancern, som deras pappa dog i, så är jag säker på att många av dem levat ännu idag. Tack och lov så verkar den inte att ha ärvts ned i senare kullar.

A-kullen var mentalt sett ett riktigt A-lag, de har lämnat många härliga minnen efter sig och inte minst har vi knutit många vänskapsband med valpköpare, som vi fortfarande har kontakt med.

Går man in på SKK:s avelsdata så kan man där se att Thanja har 21 barn och 93 barnbarn och då är inte hennes norska barnbarn inräknade. Ada har 20 barn och 61 barnbarn, Axa har 10 barn och 38 barnbarn, Attan har 54 barn varav 34 i Norge och 36 barnbarn i Sverige, Alukas har 50 barn varav 30 i Norge och 36 barnbarn i Sverige. Hur många barnbarn Attan och Alukas har i Norge har jag ingen aning om, men hur som helst är det svindlande siffror och Bardlands kan nu med fog kalla sig en ätt. Så Bardländare bär fanan högt och med stolthet, det finns många storheter inom ätten. Oj nu håller jag väl på att breda ut mig alltför mycket, men vad Jantelagen än säger, så skall ni veta alla valpköpare från A-M, det är ni som har gjort att Bardlands idag är ett välkänt varumärke. TACK.

A´Lukas blev korad med höga poäng (+290), han blev tjänstehund/flygvapnet och eftersökshund hos polisen, han hade 50 valpar efter sig och  sist men inte minst var han en högt älskad familjehund. Jag minns när Stefan hämtade honom som valp, han var störst och tjockas i hela kullen med arbetsnamnet Findus. Stefan var nog lite skeptisk om det skulle kunna bli något av denne mastodont. Men si A´Lukas blev den minste hanhunden i A-kullen och så vacker att han tog cert för en specialdomare. In i det sista var han intresserad av vackra hundflickor och skulle inte ha haft  något emot att bli pappa på äldre da´r. Efter 13 år och drygt 1 månad fick han vandra vidare till de sälla jaktmarkerna, en elakartad noscancer satte stopp för ett för övrigt friskt liv. Nu får han leka och slåss med sina 11 syskon på de evigt gröna ängarna. 

Ada, precis som jag skrev förra året så har Ada lite ont i bakvagnen dock är hon betydligt bättre än förra året, förmodligen hjälper det att hon får Glucosamin och dagliga långa promenader. Under året har det som vanligt varit ett antal hundar och hälsat på under längre eller kortare tid. Ada tittar på dem och säger ”Ja-ha ska vi ha ytterligare en odåga här”, sedan talar hon om att det är hon som är bossen på stället. Ingen protesterar och allt är lika lugnt som vanligt. Lilla Fiffi betygar dagligen Ada sin stora kärlek och så snart det kommer en ny hund in på reviret talar hon om att hon försvarar Ada in i döden, men det är inte så många som blir imponerade av den lilla skruttans övermod. Garbo har inträtt som en ny medlem i flocken, mer om detta kan ni läsa under G-kullen.

I somras var Ada med mig på riesenlägret och det var något som hon uppskattade, ja hon blev nästan som ung på nytt, när hon hjälpte till på valpkursen, där flera av hennes barnbarn deltog.  Det är härligt med en gammal hund som fortfarande har pondusen kvar och sinnena kvar. Ada har fortfarande en väldigt bra syn och att fånga godbitar i luften är inget som helst problem, hörseln skulle jag vilja säga har blivit mer selektiv, d.v.s. hon hör bara det hon har lust med. Jag hoppas att vi får ha henne kvar i många år för hon blir allt ljuvligare för vart år som går.

B-KULLEN

B-kullen fyller i februari 12 år, även här har leden tunnats ut och av 8 valpar finns endast 2 kvar. Dessa två har troligtvis bestämt sig för att bli minst lika gamla som mamma Thanja för än har de inte visat några krämpor.

Berta.   Ja här kan jag bara upprepa vad jag skrev förra året och även året dessförinnan. Hon lever i högönsklig välmåga och henne blir inte veterinärerna rika på, eftersom hon besöker dem endast för de vanliga vaccinationerna. När jag pratade med hennes matte Annika, berättade hon att Berta blivit lite gråare i skägget och fått en del ”kärringvårtor” samt blivit lite stelare i bakvagnen. Men för övrigt mådde väldigt bra och de hoppades att få ha henne kvar i ännu många år.

B-XO.   En yngling i sina allra bästa år, ja det är så han presentera sig för de hundflickor som kommer i hans väg. Matte Christel och flickorna på trimsalongen tycker likadant, med undantag av det grå skägget som avslöjar att han åtminstone är en medelålders kille. Familjens andra hund dvärgschnauzerkillen Idde har växt till sig och är numera den outtröttliga lekkompisen, men matte klagar på att XO fortfarande är alldeles för snäll när Idde tar fram sina terroristfasoner.

C-KULLEN

C-kullen går nu in på sitt 11:e år och i förra rapporten skrev jag om hur friska de varit. Men tyvärr får jag meddela att under 2008 har 3 stycken av dem lämnat oss. Detta är mycket sorgligt och som jag alltid framhållit ett hundliv är alltid för kort även om det som i dessa fall varat i 10 år, vilket det påstås är ett långt liv för en riesen.

Carmencita. Sedan hon bodde hemma hos oss och fick K-kullen har hon alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Jag frågade t.o.m. husse Bertil om hon inte kunde få flytta hem till mig när hon blev pensionär, men det gick han naturligtvis inte med på. Under våren blev Cita dålig och en veterinärundersökning visade att hon hade lymfcancer. Strax innan riesenlägret fick hon flytta till de sälla jaktmarkerna. Jag hoppas Bertil att du inte glömt att plantera den kärleksört på hennes viloplats, som du lovade att göra.

Clintan alias Simon fick under året en klofraktur som inte ville läka trots flera dunderkurer med penicillin. Simon var redan sedan tidigare pensionerad pga. av de sviter som han dragits med efter Erlichia och därför bestämde Niclas att Simon nog trots allt skulle må bäst at att få träffa sina släktingar i hundhimlen. Jo det är faktiskt så att det finns en hundhimmel, det är jag fullständigt övertygad om. När Niclas ringde till mig och berättade om sitt beslut var det många i många varma ordalag han beskrev sin kärlek till Simon, som om inte helt så näst intill varit den optimala hunden.

C´Hanna är ytterligare en av de C-hundar som lämnat oss under året. Även hon gick bort i lymfcancer. Hanna är väl inte den hunden som synts så mycket i våra tidigare rapporter, men hon har levt ett mycket aktivt och bra hundliv med sin husse. Fjällvandringar, spår och salta bad på västkusten samt förmodligen med mer uteliv än de flesta andra hundar får och sist men inte minst en tillvaro som en mycket älskad familjemedlem i alla lägen. Nu leker Hanna på de evigt gröna ängarna med syskon och andra släktingar. Husse Bertil B går och väntar på en liten efterträdare förhoppningsvis från någon av L-kullens tikar.

Cayo Fyrfaldig champion, vårt Flaggskepp, vår Grand Old Lady, ja jag vet inte alla epitet som jag gett henne genom åren, men hon är värd vartenda ett denna fantastiska hund. Tävlandet har med ålderns rätt trappats ned, men inte mer än att hon 10 år fyllda deltog i DM i spår och tog certpoäng. När jag nu i december pratade med matte Monica talade hon om att det är full fart på skidträningen och att det dyker upp några älgar i spåret berör inte Cayo alls, nä något så trivialt som älgar stör inte när hon jobbar.

Crazy, vid ett telefonsamtal med matte Miriam rapporterar hon att Crazy är vid full vigör och folk hon träffar tycker att hon uppför sig mer eller mindre som en valp och definitivt inte som den äldre dam hon är.

E-KULLEN

Fyller till sommaren 10 år, ack ja vad tiden går.

Eje som bor högt upp i Trondheim har pensionerat sig från brukslivet, där han har varit mycket aktiv med fler cert i sök och ännu fler i spår, han har även deltagit i Norska Mästerskapen. Men tro inte att han nöjer sig med att vara pensionär, nä, nä nu har han börjat en karriär som terapihund, en av de första som blev utexaminerade i Norge. Han jobbar numera tillsammans med husse Thorgeir och tar hand om svåranpassade barn. Visst är det sanslöst allt vad våra hundar kan användas till. Vi önskar Eje och Thorgeir lycka till i den nya karriären.

Ettan ”Emmi” I förra rapporten berättade jag hur Emmi hade blivit 100 % återställd efter korsbandsskadan i höger bakben. Dessvärre råkade hon sedan ut för ytterligare en skada, denna gång på vänster ben med ett knä där både korsband och menisk var ödelagt. Jag citerar här ur det brev jag fick från hennes matte Maryan.

Hade Emmi varit en hund som kunnat ta livet med ro, lukta på blommor och trivts med det, så hade det varit enkelt. Emmi var dessvärre inte någon sådan hund, hon startade i hundra och fortsatte där. Därför bestämde jag mig för att hon skulle slippa detta och ett liv i smärtor. Måndagen den 27/10 gick vi en lång tur och lekte länge med boll och kong. Hon somnade in med en tennisboll i munnen och lever vidare med den i hundhimlen. Jag tror att detta var det rätta beslutet för Emmi. Jag bär på en stor sorg inuti mig och jag vet att jag aldrig kommer att få en så bra hund igen. Det är ett stort tomrum efter henne här hemma. Ja vad säger man till tröst, det finns inte ord som räcker till. Denna lilla glada outtröttliga Emmi, som tog de svåraste utmaningar med en klackspark finns inte bland oss längre. Men hon kommer alltid att finnas kvar i vårt hjärta och alla sina släktingar i hundhimlen.

F-KULLEN

Den 20 april nästa år blir vår ”räddningshundskull” F-kullen 8 år.

Figo var kvalificerad till årets Räddnings-SM i ytsök, men dök av någon anledning aldrig upp där. På stora riesenlägret delade Ada och jag rum med Figo och Aina. Mor och son kom alldeles utmärkt överens, ja så bra att de emellanåt t.o.m. delade säng och stackars Aina låg då som ett klistrat frimärke utefter väggen. Får lov att säga att Figo är en otroligt trevlig och cool hanhund med allt under kontroll. Under tiden jag sitter och filar på den här rapporten får jag ett telefonsamtal från Aina, som berättar att på nyårsdagen så parades Figo med Limited Edition vom Kossower Land från kennel Schnauzerholmen. Vi önskar lycka till och ser fram emot ett antal välartade valpar efter Figo.

Fixa, som blivit stamtik hos Anneli och Gunnar på Ekhöjdens kennel, har i år blivit mamma till sin andra kull. 10 st. härliga valpar föddes den 12 april och dessa är halvsyskon till vår L- och M-kull genom pappa Ferro von Elberfeld. Lite tävlande har hon också hunnit med och blev 2:a på GMBK:s klubbmästerskap i bruks.Vi gratulerar Gunnar till SM-deltagandet i rapport på årets SM med den unga mallen Chili, fast nästa gång vill vi helst se att han tävlar med en riesen. Ok det lär väl dröja några år innan stjärnskottet Kobra blir tillräckligt gammal för den utmaningen. Men va´ så säkra att de kommer dit, till SM alltså. Ja då var det nedpräntat på papper och känner jag dig rätt Gunnar så kan du inte låta bli att anta utmaningen! (flin)         Gå gärna in och titta på deras hemsida www.ekhöjden.com

Fhoppe ”Max” hade sedan tidigare en korsbandsskada som medicinerades med bl.a. kortison, under våren förvärrades skadan och trots högre doser av medicin blev han inte smärtfri. Eftersom Max inte kunde opereras då han inte tålde narkos, bestämdes i samråd med veterinär att han skulle få lämna jordelivet för de sälla jaktmarkerna. Hans familj skriver till oss Vi får nu försöka se tillbaka på den glädje Max har tillfört vår familj under 7 år. Max var flera gånger på semester hos oss när hans familj for utomlands. Vi minns honom som en glad gamäng. Alltid med glimten i ögat inte minst när han trotsade min inkallning på gården, ”försök att ta mig om du kan” sa han och tittade under lugg, vilket alltid slutade med att jag gapskrattade och då kom han. En mer godmodig hund fick man leta efter, jag hoppas att han nu har det lika gott hos kompisarna i hundhimlen som jag vet att han hade hos sin familj här på jorden.

G-KULLEN

Kullen fyller i mars 2009 7 år.

Grogg ”Nubbe” jag skrev redan förra året att Grogg hade skadat ett framben, det visade sig tyvärr vara så illa att det inte går att reparera och han har fått s.k. droppfot.

En strålande karriär har blivit avbruten alltför tidigt, under sina 5 första år hann han med att bli Svensk Brukschampion med 13 cert i spår, Svensk Lydnadschampion och Tjänstehund bevakning, Årets Riesen 2006 och 2007, Riesenmästare i spår 2 gånger och i lydnad 1 gång, kvalificerad till SM två gånger, certpoäng i rapport, uppflyttad till högre klass sök och dessutom korad med 245 poäng. Den karriären är det inte många som slår. Numera är han pensionär hos Jörgen och Susanne och trots allt elände en glad sällskapsman åt deras 2 tikar. Måhända att det står någon liten vacker riesenflicka bakom knuten som kan tänka sig att bli mor till hans barn.

Gambaz, som inledde förra året med att ta Cert och Cacib på den stora Göteborgsutställningen My Dog, gjorde i år da capo på samma ställe och tog sitt 3:e cert, 2:a Cacib och blev också BIM. Liksom alltid förtjänstfullt visad av Helén Aasa. Tack för det Helén! Numera kan Gambaz alltså stolt titulera sig Svensk Utställningschampion. Kärleksmötet med den vackra finska riesenflicka resulterade i att det i februari föddes 10 st. valpar hos kennel Sunique 4 hanar och 6 tikar, rapporterna därifrån är idel solsken och det är tydligen ett gäng vackra och mycket coola barn, som Gambaz har i Finland. Även på kennel Bruksgården föddes det 9 valpar som Gambaz var far till, tyvärr så dog 6 av dem efter bara några dagar, överlevde gjorde 2 tikar och 1 hane. För övrigt har året varit fyllt av räddningsträning som är det bästa Gambaz vet.

Gaia ”Garbo” har flyttat hem till Lars-Anders. Orsaken är att Garbos matte har ett jobb, som kräver mycket av hennes tid och hon tyckte att hon inte hade den tid som behövdes för att Garbo skulle få ett gott liv. Då hon resonerade med Lars-Anders om detta, kom de på den lysande idén om delade vårdnad. Garbo har alltid varit en mycket älskad hund och matte Åsa ville absolut inte bli av med henne för gott utan vill kunna komma och hämta henne när tiden tillåter, så nu under jul har hon varit i sitt gamla hem. Garbo är en härlig tik som dessutom är mycket vacker, Ada och Fiffi har accepterat henne fullt ut som flockmedlem.

General Grapp fick vi nyligen ett mail från, han lever mycket älskad hos husse Håkan och matte Barbro, enda klagomålet på honom är att han är väl ”gapig” men de har vant sig vid det här laget.

H-KULLEN

Fyller till sommaren 7 år. En kull med många olika specialiteér, cancersök, livräddning, både marint och vanligt räddningsök, eftersökshund hos polisen och dessutom har tre av tikarna gått vidare i avel. Man kan också  läsa om dem på den danska kenneln La Riesens hemsida. Gå in på www.lariesen.dk och tryck sedan på nyheter.

Hälge som förra året blev SUCH har i år lagt vänstervarven på hyllan, väldigt skönt att slippa springa runt i utställningsringarna tycker matte Maud. 2008 har ägnats åt bruks- och lydnadstävlingar vilket resulterat i att Hälge numera är uppflyttad till Elitlydnadsklass. Heja på Hälge och Maud om killen bara kan låta bli att prata på plan så har ni snart ett lydnadschampionat som i en liten ask. Strax före jul flög han med matte på semester till Frankrike och kommer hem någon gång efter nyår.

Hickory blev under våren mor till sin andra kull, det blev 4 hanar och 2 tikar med Attansonen Bergsbakkens Diaz som pappa. Mer om Hickory och hennes valpar kan ni läsa om på www.ociparkens.se

Hugo, här har det som vanligt varit full rulle hela året. Matte Mia och Hugo har hunnit med att visa sig både på TV och i helsidesannonser i pressen förutom tävling och träning. Det gick en serie på TV som handlade om Sjöräddningen och där visade sig Mia och Hugo i sin fina mundering (orange flytvästar) flera gånger. Sjöräddningssällskapet hade också en kampanj med helsidesannonser i de stora dagstidningarna, där kunde man läsa om Mia och Hugos insatser. Förutom denna reklam så har de varit och tävlat med uppflyttning till B i IPO-R ytsök och godkänt B IPO-R ruin. Även i år var de kvalificerade till SM i räddning ruinsök. Mia gjorde i oktober en beräkning hur många mil hon kört med Hugo, det blev 1100 mil och då hade hon ändå inte räknat med de vanliga träningsturerna Dalarö-Rosersberg som är 18 mil. 1100 mil oj, oj, oj vilken tripp det kunde ha blivit på kontinenten eller vad skall man säga ”Det kostar att ligga på topp”. 

Hanna vår världsberömda hund. Aldrig tidigare har väl en riesen lyckats att göra sig ett namn i samtliga världsdelar, men det har vår Hanna gjort. Jag hade väl inte heller i mina vildaste drömmar kunnat föreställa mig, när vi levererade henne vid 8 veckors ålder, att hon skulle nå dessa berömmelsens höjder. Arbetsnamnet var Indianska, mycket passande för hon såg verkligen ut som en indianunge med sina plirande ögon som odygdigt lyste av äventyrslust redan då så strävhårig att hon mest liknade en labrador. Husse hade inte en susning om vad han hade i snöret, bara att det var något som alltid hängde honom i byxbenen och ibland var han mäkta irriterad över det lilla monstret, som för det mesta struntade i hans tillrättavisanden.. Att hon så småningom skulle bli hans främsta medhjälpare inom cancerforskning, ja det hade han väl aldrig kunnat tänka sig. Men det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess och 2008 har varit ett turbulent år då både journalister och forskar från alla delar av världen hört av sig. Inom hundvärlden har Hanna blivit mer uppmärksammad utomlands än i Sverige, hon har varit med på TV både i Danmark och Ungern, Österrike hade ett stort reportage på Schnauzer-Pinchers hemsida, långt om länge uppmärksammades hon med en artikel i Brukshunden efter det att flera veckotidningar reda skrivit om henne. Ja vad är det man säger, ingen blir profet i sitt eget land.  György sände i juni ut sin vetenskapliga publikation ”Human Ovarian Carcinomas Detected by Specific Odor”, förlaget tyckte att den hade så stor medicinsk betydelse att de sände ut ett pressmeddelande som gick ut till medicinska tidskrifter över hela världen. Efter detta har forskare och journalister ringt och mailat från både Kina, Sydamerika, Australien m.m. Om ni går in och googlar på publikationens namn så får ni massor av träffar som också går att få översatt till svenska.

Nu har György bytt ut cancervävnaderna mot blod från patienter med äggstockscancer och Hanna verkar vara lika duktig på detta. Meningen är att hon skall testas med blod till våren och då kommer det också ut en ny publikation. Ja det är spännande värre att följa detta unika forskarteam. Vi på Bardlands önskar er all lycka i framtiden.

I-KULLEN

Den 21 mars 2009 på vår stammoders födelsedag fyller Imse 6 år.

Imse Vimse. I år har Monicas prins och Cayos arvtagare verkligen visat framfötterna. Efter 2 spårcert varav ett med 603,5 poäng så fick han titeln Svensk Brukschampion och blev därmed också trippelchampion. Ja nu står det väl inte på för han kommer upp i mamma Cayos fyrfaldiga championat för vad jag förstår kommer de att lägga en hel del på lydnaden, där de i år blev uppflyttade till elit på fina 292 poäng. Heja Monica du gör verkligen reklam för vår 1-manskull.

J-KULLEN

Till sommaren blir den här stora kullen på 14 valpar 6 år.

Jizzas matte Helén har blivit utställningsansvarig för AfRS utställningar, så nu är det henne vi skall skälla på när vi inte är nöjda med domarna. (skrivs med ett leende). Jizza har också fått en ny liten riesenkompis

Riesenspass Lea, som Helén hämtade hem efter riesenlägret.

Jazzi to Deen’s, efter en utställning i dec. 2007 kan Jazzi numera titulera sig Svensk & Norsk Brukschampion detta hann jag inte att få med i förra årets rapport. Under 2008 har han tagit ytterligare 2 spårcert och har nu sammanlagt 8 cert i spår.

Juni som är Finns egen lilla prinsessa förvånade verkligen husse under året, när han hade anmält henne, för som han såg det till en träningstävling i sök. Hör här hans egen berättelse om hur en hund kan överraska.

”Juni har blivit skottberörd och detta går ut över lydnaden eftersom den går på samma plan som där det skjuts. När vi går lydnad går hon bara och ser efter om det kommer något skott och jag har ingen kontakt med henne. I denna tävling valde vi att ta det som träning och avstod från platsliggning och budföring med skott, vi startade alltså tävlingen med minus 90 poäng. Juni gjorde en flott tävling, presterade en bra lydnad och gjorde ett gott jobb i söket. Detta resulterade i att vi vann tävlingen och blev uppflyttade till Högre klass sök. Ja må säga att jag blev mycket förvånad när resultatet lästes upp för detta hade jag inte förväntat mig”, Vilken härlig historia! Vi hoppas verkligen att Finn kan arbeta bort den här skottberördheten för att kunna tävla vidare. Finn skriver också att Juni är både mycket arbetsvillig och läraktig. Juni har inte varit sjuk en endaste dag under sina 5 år och ja som sagt hon är hans egen lilla prinsessa ”bäst i världen”.

Jazzman historien om Jazzman är så svår att berätta, jag känner så otroligt mycket för honom och han familj. Det började som vanligt med en väldig glädje över valpen som introducerades i fjällvärlden med allt vad det innebar med vandringar, skidåkning och naturupplevelser. Härliga berättelser. Dock visade det sig att sonen visade tecken på allergi, ingen ville dock tro att det berodde på Jazzman. Med tiden visade det sig dock att allergin blev allt värre och en test visade att det var Jazzman som var orsaken och det fanns en stor risk att sonen skulle utveckla astma. Vi hade långa samtal med Monica och Micke om omplacering, men det blev inga svar på AfRS hemsida och det oundvikliga beslutet om att Jazzman skulle flytta till hundhimlen måste tas. Jag skriver här en förkortad version av det långa brev vi fick från Monica. ”Jag går här i huset klädd i tjocktröja, gråter och plockar undan skålarna och bädden. Jag och Micke hade en överenskommelse att om det inte lyckades med en omplacering, så fanns det bara en utväg och det skulle ske så naturligt som möjligt, för till veterinären ville vi inte gå. Ute i skogen med Micke och vår svärson skulle det ske och jag ville inte veta något i förväg, för det skulle jag inte klara av. I går när jag kom hem fick jag beskedet av Micke. Han sa att allt gått mycket värdigt till, han var själv mycket tagen av situationen ”Jag kommer aldrig någonsin mer att göra om det, för det är ingenting som känns naturligt att ta bort en 5-årig frisk hund.” Jazzman blev begravd en varm och solig kväll uppe i Killinge, en plats som är välbekant för honom, det finns samma känsla för platsen där han ligger, som i det liv han har levt i naturen med drag, spår och fjällvandring. Sanna har ristat in hans namn och datum i björken som han ligger alldeles framför.”  Vi känner så mycket för er Monica och Micke. Tack för alla känslor som du förmedlat Monica, även om det var väldigt sorgligt så kändes det bra att få ta del av dem och Jazzmans sista vilorum är väl det finaste som man kan tänka sig.

K-KULLEN

Fyllde 4 år i somras och är alltså inne på sitt 5:e år.

Kitty Bus, av fullt förståliga skäl har det inte blivit något tävlande under året, familjen har nämligen utökats med en liten son. Under hösten slog Jenny och Micke på stort med förlovning, giftermål och barndop allt på en och samma dag. Vi gratulerar och önskar lycka till i framtiden.

L-KULLEN

Kan med fog fortfarande kallas för vår Lyckokull, positiva rapporter strömmar fortfarande in och inte ett enda litet bakslag har vi haft (peppar, peppar ta i trä!). Alla är nu röntgade både fram och bak utan anmärkning.  5 av dem mentaltestades i nov. naturligtvis med strålande resultat och totalt stendöva inför skotten. 28:e maj nästa år blir de 3 år.

Loke har minsann inte legat på latsidan detta år.  Tillsammans med husse Stefan klarade han med glans provet som bevakningshund och har nu titeln Tjänstehund och inte nog med detta två dagar i rad tävlade matte Anette lydnadsettan båda gångerna med uppflyttningspoäng och eftersom han sedan tidigare hade ett förstapris så blev det ytterligare en titel nämligen LP I. I början av december hade han besök av en liten riesenflicka vid namn Yra från Carlshills kennel, Loke friade på ett mycket gentlemannamässigt vis och någon gång i februari kommer det förhoppningsvis att bli valpar. Ni kan följa detta på Carslhills hemsida www.carlshill.se. Loke gjorde en strålande mentaltest MVG hela vägen men eftersom han inte gjort exteriörbedömningen får han inte kallas korad ännu.

Lufsen gjorde på riesenlägret en godkänd exteriörbedömning men har ännu inte gjort mentalbeskrivningen, denna kommer han att göra någon gång under våren. Jag fick nyss ett telefonsamtal från matte Inger som berättade att hemmet på nyårsnatten mer eller mindre känts som en krigsinvadering och det knallade så både golv och fönsterrutor skakade samtidigt som himlen blossade. Lufsen hade till att börja med höjt lite på öronen för att sedan fullständigt strunta i oväsendet. Slutkommentaren från en mycket nöjd matte var ”jag har en fullständigt skottfast hund.”  Får lite på skämt tillägga att när jag lyssnar på alla positiva rapporter från matte så är han numera inte svart utan rosafärgad. Jag hoppas att alla förstår hur nöjd jag som uppfödare är med denna rosafärgade kille.

Loco efter godkänd exteriörbeskrivning och en väl godkänd mentalbeskrivning har han erövrat titel Korad. Familjen har byggt ett nytt hus och under tiden det byggdes så har de bott i husvagn, dessutom har matte blivit opererad, så det har inte blivit någon kontinuerlig träning. Många läger har det i alla fall blivit och överallt får matte till sin förtjusning höra om vilken underbart duktig och snäll hund hon har. Jag är beredd att hålla med Lillemans matte och alla som kallar honom alldeles förtjusande.

Lotti kom från Stockholm för att vara med på mentaltesten, men det visade sig att hon hade fått vattensvans och det var en mycket besviken husse som fick åka den långa vägen hem med oförättat ärende. Nu kommer hon att testas tillsammans med Lufsen till våren. Husse György tränar Lotti på äggstockscancer med vävnadsprover och till sommaren skall hon testas på samma sätt som mamma Hanna. Enligt husse så är Lotti outtröttlig när det gäller arbete och betydligt självständigare än sin mamma, detta naturligtvis på både gott och ont. Gunvor Klinteberg-Järverud valde ut henne som 8-veckors valp åt György och hennes kommentar var ”hon har allt som en brukshund skall ha”. Det skall bli spännande att följa hennes framtida karriär och kanske får vi också låna henne för en kull valpar till år 2010.

Leo klarade också mentaltesten med glans men han är ännu inte exteriörbeskriven så titeln korad får han längre fram. Rapport från Katrine talar om att han i princip var godkänningsklar som räddningshund tidigare i höstas och hade bestått alla delproven. Men så kom han i en ostabil period mentalt sett och det bestämdes att skjuta på godkänningsprovet till våren när han har blivit stabil i huvudet igen. Ja, ja det där har vi väl alla varit med om och vet också att det går över. Vi håller tummar och tassar för Leo prov, så vi får en ny tjänstehund och matte en snygg svart overall. När jag träffade Leo vid mentaltesten var min första reaktion ”oj så snygg han har blivit” och lika trevlig som tidigare.

Leasad denna riesenflicka, som springer genom livet med ett leende och inte kan se vatten utan att handlöst kasta sig i för en simtur, charmar de flesta. Hon tränar för att bli räddningshund och mentaltesten klarad hon med en klackspark, där hon blev mycket väl godkänd och eftersom hon redan tidigare klarat av exteriörbeskrivningen kan hon numera kalla sig Korad.  Förhoppningsvis skall hon nu bli mamma till en kull valpar hemma hos oss. Så här lyder historien. Sedan länge var det bestämt att vi skulle få låna (därav hennes fyndiga namn) Leasad för avel och en uttrycklig önskan från matte var att det skulle vara en hane med Össus- Niffuslinjer i. Detta var vi fullt införstådda med för Rissies Össus och Niffus hade vi träffat för många år sedan och härligare hundar fick man leta efter. När sedan Norrköpingsmaffian Jörgen, Susanne och Ulla rekommenderare Rissies Cesar, som var just efter dessa linjer, ja då var saken klar. Att det sedan även fanns dokumenterat bra tyska linjer bakom honom gjorde ju inte saken sämre. Den 13:e dec. ringer matte Maja och talar om att Leasad har börjat löpa. Jag räknar snabbt dagar på fingrarna och kommer fram till att det blir nog parning på Julafton. Lars-Anders och jag hämtar Leasad i Malmö den 21:e dec., hon vinkar glatt av matte ”no problems”, på måndag blir det progesteronprov och svaret på tisdag säger att det bör bli parning på Julafton. Suck! Pallrar mig upp halv sex på julaftonsmorgon och blir avhämtad klockan halv sju av Lars-Anders med sikte mot Norrköping, en liten nätt resa på 30 mil i ishalka och dimma. Inget snack om annat än att det var kärlek vid första ögonkastet från båda partner, vilda jaktlekar och avancerad petting avlöste varandra, men sa Leasad ”hit men inte längre du får inte lov att kliva på mig”. Jag undrar vad det är för amerikansk uppfostran Maja har gett Leasad?  Ja ni vet det där om att man kan gå väldigt långt, men aldrig fullt ut när det gäller sex före äktenskapet. Detta skrivs med ett leende. Nåväl Cesar var den borne gentlemannen och nöjde sig med att slicka henne i öronen för att blidka hennes argsinta protester. Ganska så besvikna återvände vi hem. Dagen efter for vi åter till Norrköping och si denna gång var hon mer medgörlig, även om vi fick hålla huvudet på henne till att börja med. Det blev hängning i 17 minuter. Dagen efter for vi åter till Norrköping och då blev det åter en hängning denna gången 14 minuter. Vårt intryck av Cecar är en mycket stabil hane, som har alla delar på rätt ställ, och utseendemässigt ser han ut som en riesen ska, att han har en lacksvart sträv päls är heller inte fel. Att under en veckas tid ruska fram 250 mil i en gammal Opel, det är en uppoffring som jag hoppas skall ge utdelning i många fina valpar.

Lyra, lite av L-kullsflickornas signum är att de rusar fram genom livet och bara tar för sig. Hej och hå vi älskar alla och alla älskar oss. Ja deras inställning till livet och omvärlden är verkligen skön. Lyra gick igenom mentaltesten med MVG och även hon hade tidigare gjort exteriörbeskrivningen och har därmed titeln Korad. Vid AfRS utställning i Vårgårda ställdes hon ut i unghundsklass med HP och vid spårtävling i Uddevalla blev hon uppflyttad till Högre klass spår med snygga 494,5 poäng. Lyra skall också förhoppningsfullt bli mor till en kull valpar, nu blir det Lena som skall gå igenom elddopet som uppfödare, Lyra har i fler omgångar vistats hemma hos henne, så det skall säkert gå bra. När jag på lördagen efter jul höll på att sova, sova, sova efter julens strapatser så ringer Lena. ”Jo du Nunne vill du följa med till Åkerblommans kennel och ta en titt på Till vom Hatzbachtal som presumtiv friare till Lyra”. Ja-ha ytterligare 70 mil blir 320 från söndag till söndag, det är väl smällar man får ta som uppfödare. Inte ett ögonblick jag ångrar denna resa, mötet med Till var en upplevelse. Vilken personlighet! Vilket klipp i bettet! Och inte minst vilken tillgänglighet och social kapacitet! Jag föll pladask för denna äldre herres charm, att han sedan vunnit Riesen-VM 2004 0ch 2005 samt blivit Tysk mästare 2005 och 2006 gör ju inte saken sämre. Förmodligen blir det så att Lyra kommer att besöka honom någon gång i början av 2009.

M-kullen

Våra lilla kull på 3 valpar fyller den 28 sept. 2009 2 år. De fick arbetsnamn efter gamla asagudar och små gudar har de förblivit åtminstone om man får tro de rapporter vi fått om dem. Är det något mer jag skulle önska av dem så är det nya foton så vi kan byta ut valpbilderna på hemsida. De kommer att MH-beskrivas den 21 mars och det skall bli mycket spännande.

Mach Annikas A-barn, ja det är hennes ständigt återkommande epitet på honom, hör bara. Han är en supergo individ alltid go och glad, älskar alla människor han möter. Man får minst ett gott skratt om dagen med den hunden, det går inte att vara sur i närheten av honom för hans glada attityd smittar!! Annika har flyttat och grannens kor går precis utanför huset, dessa gör han ständiga lekinviter mot. (precis som halvsyster Leasad brukar göra.) På semester har han varit, tältat, badat salta bad och även fjällvandring med linbaneåkning, detta var något som passade denne yngling perfekt. Sökträningen är påbörjad och efter bara två träningstillfällen utsåg gruppen honom till en naturbegåvning!! Ja det skall bli spännande att få följa Mackan i framtiden.

M’Attan som numera allmänt kallas Mattis, det var barnen som tyckte att det bara fanns en Attan (mormorsmors bror) fast jag tycker fortfarande att mattan är väldigt fräckt. Han har under året tränat både spår och sök samt en del lydnad. Numera har han också en liten kusin boende hemma, Hickorydottern Thusan charmade Eva till den milda grad på riesenlägret att hon fick följa med hem till Docksta. Lekarna mellan de två unghundarna kan emellanåt bli väldigt häftiga men för övrigt är de såta vänner.

Maja är som en duracellkanin fast med 4 st batterier istället för ett. Detta dock på ett kontrollerat sätt. Hon har en vinnande charm som alla faller för inte minst grannens blandrashanar och även hennes veterinär . Allt enligt mail från husse Niclas. Under hösten har de gått tävlingslydnadskurs, där hon har varit jättebra och verkligen visat hur lättlärd och arbetsvillig hon är. Maja har lärt sig att hämta sin matskål ur stället när det vankas mat, fast numera hämtar hon den jämt (hungrig hund?). Hon har också lärt sig att skilja på den med vatten i………. nästan jämt. En god vän som är militär har döpt henne till TGAR vilket betyder TerrängGåendeAttackRiesen. Det var en tjusig titel, den tycker jag att hon skall få behålla. Hon älskar att bada & simma och i somras simmade hon efter gässen så långt ut att de inte kunde se henne längre, detta var naturligtvis en oroande upplevelse, men Maja kom tillbaka tillsynes helt opåverkad. Hm detta låter precis som halvsyster Leasad.

PLANER INFÖR 2009

Ny kull på gång?

Ja förhoppningsvis blir det 2 kullar som ni kan läsa om ovan under Leasad och Lyra.

LO-västs Årsmöte  den 8 februari kl. 15.00 tillfälle tilll lydnadsträning före motet läs mer om detta på www.riesenivast.se

AfRS Årsmöte 2009 kommer att gå av stapeln på Knivsta Brukshundklubb den 14 mars kl. 14.00.

Mentaltest.

Lufsen och Lotti kommer att testas under våren, var vet vi inte ännu.

MH-beskrivning

21 mars kommer M-kullen att beskrivas i Vänersborg.

LO-läger

LO Västs bruksläger kommer att som vanligt ligga på Tånga Hed och går av stapeln den 30 april-3 maj. Ni kan läsa mer om detta på www.riesenivast.se Eftersom det inte blir något bardlandsläger vill jag varm rekommendera detta läger, som är öppet för alla riesenägare. Det har samma uppläggning som vårt läger så ni kommer säkert att känna er som hemma.

AfRS utställning i Vårgårda

Äger rum på Tånga Hed den 21 maj domare blir Brith Andersson och där kan ni även få era hundar exteriörbedömda.

Riesenlägret

Går av stapeln den 12-17 juli mera upplysningar hittar ni på www.riesenlagret.com

.

Övrigt

För er som slitit ut eller ännu inte har några Bardlandsoveraller så har vi på lager i storlekarna M-XL, priset är 350: --. Billigt för en overall av superkvalitet.

På vår hemsida www.bardlands.com kommer ni att kunna läsa om alla aktuella händelser 2009..

Vi önskar er alla ett riktigt God Fortsättning

 med många framgångar under 2009.

Riesenkramar från

Nunne, Lars-Anders och Lena

Ada, Fiffi, Garbo och Kalibra

Föregående   Start