För 10 års sedan, alltså 1997, satte jag mig ned för att författa Bardlands första årsrapport. Den omfattade 2 kullar med sammanlagt 21 valpar så den var inte speciellt svår att skriva, hundarna var unga och det hade inte hänt så mycket mer än A-kullens MUH.  Nu kan vi plötsligt räkna till 13 kullar och 99 valpar och jag sitter här och skall författa den 11:e årsrapporten. Visst känns det fantastiskt när man ser hur allt har utvecklat sig. Men jag skall villigt erkänna, att det är med en viss press som jag nu sätter mig vid tangentbordet för att skriva om Bardlandsåret 2007. Så många av er har uttryckt glädje och förväntningar över rapporterna och jag vill ju inte göra er besvikna. Jag sitter här med en diger lista över allt som hänt under 2007, jag har varit noggrann med att anteckna och har ni inte rapporterat till oss, ja då får ni skylla er själva.

Först av allt vill vi säga ett stort tack till ALLA som ringer, mejlar och besöker oss, inte bara för att skryta om framgångar på tävlingsbanor och utställningsarenor utan även för att berätta om små vardagshändelser, problem som dykt upp eller bara för att visa upp sin hund. Ni skall veta att vi uppskattar denna kontakt väldigt mycket. Fortsätt med den!

Rapporten brukar ta ungefär 1 vecka att sammanställa och som jag skrev, känner jag en viss press. Så nu go´ vänner har jag laddat upp med en flaska startgas. ?? Låt mig förklara. Jag är inte speciellt förtjust i whisky, men jag har upptäckt att en liten ”wirre” av finare sort kan ge oanad inspiration och jag har därför varit på Systemet och för första gången i mitt snart 70-åriga liv inhandlat en flaska 37 cl whisky. Jag har räknat ut, att om jag tar 5 cl var gång jag sätter mig ned för att skriva så skall ”startgasen” räcka i 7 dagar och på den tiden bör jag vara färdig med rapporten. Förr om åren har jag alltid laddat upp med 1 paket cigaretter, men si det har jag inte gjort i år, för jag är nu rökfri sedan 3 månader tillbaka. Bra va´? Ett paket cigg. kostar närmare 50:-- kr och för närvarande finns det 4500:-- på mitt konto, 1:a september 2008 skall det ha vuxit till 18.250:--. Någon som har ett förslag på vad jag skall göra med dessa? Förmodligen blir det en lång härlig resa. Stackars er som aldrig har rökt, ni kan ju aldrig spara dessa pengar! Nackdelen med att vara ickerökare är ju förstås att man inte får lika mycket frisk luft, som man fick tidigare när man hela tiden måste gå utomhus för att röka. Ha-ha.

Förra årets fina statisk består och har t.o.m. förbättrats och vi kan skryta med att vara en av de mest aktiva riesenkennlarna på alla kanter. Speciellt glada är vi över att så många röntgar samt ställer upp på MH och MT, det betyder väldigt mycket för utvärdering av vår avel.

Vi har ju alltid hävdat att våra avelsmål är friska, sunda hundar med bra mentalitet och blir de dessutom vackra så är det bonus. Ja bonus fick vi med råge på AfRS utställning i Vårgårda. Certen på både hanhunds- och tiksidan gick till Bardlands (Gambas och Jizza) dessutom blev vi bästa uppfödaregrupp med 1:a och HP. Så här löd kritiken: En riesengrupp med 4 individer, 3 hanar och 1 tik. En nästan enhetlig grupp, klar skillnad mellan hanar och tik. Samtliga hundar har bra kraft, vackra huvuden och bra benstommar. Alla gruppens individer har bra rörelser. Hundarna som ingick i gruppen var Jizza, Gambaz, Loco och Lufsen. Tack till Helén som visade bägge certhundarna och plockade samman vår uppfödargrupp, du gjorde ett jättefint jobb och får gärna i fortsättningen bli Bardlands utställningsansvarige. Får se vad vi kan betala, en god middag med vin är kanske inte fel.

På årets läger var vi 34 vuxna och 4 barn, 26 hundar deltog i träningen. Det var samma härliga anda som under tidigare år, så det är en tradition som vi kommer att fortsätta med.

Något som vi verkligen hade sett fram emot var Riesen-VM i Tjeckien, tyvärr satte vår M-kull käppar i hjulet för detta. Men nästa år far vi till Italien och tittar på VM där. Det blir väl samma gäng som tidigare år dvs. Wenche och Terje, Lena och Anders, Alice och Leif Hernwall samt LA och jag, är det någon mer som vill hänga på så kan vi säkert fixa plats bara ni hör av er i god tid.

A-KULLEN

Är nu inne på sitt 13:e år och av 13 valpar finns nu bara 2 kvar. A-kullen gjorde sig känd genom sin otroligt fina mentalitet och tack och lov har deras gener spridits vidare. Jag var inne på SKK:s avelsdata och såg då att Thanja hade 94 barnbarn i Sverige och då var inte hennes norska barnbarn inräknade. Räknar jag enbart på tiksidan så har Thanja 30 barnbarn, 52 barnbarnsbarn och 20 barnbarnsbarnbarn, skulle jag räkna på vad även hanhundarna varit med och genererat så hade det blivit betydligt fler.

Axa.  Efter en kort tids sjukdom lämnade Axa oss 11 år och 8 månader gammal. Det finns så otroligt mycket att skriva om Axa, jag skulle kunna fylla hela rapporten med minnen av henne. Eftersom hon bodde här i Vårgårda hade vi nästan dagliga kontakter och hon har därför fått en speciell vrå i mitt hjärta, där hon alltid kommer att finnas. På vår hemsida under ”Övrigt” finner ni den minnesruna, som hennes matte Lena har skrivit, den heter ”Axa i mitt hjärta”. Den tycker jag ni skall läsa, den handlar om ett mycket lyckligt hundliv.

Nu vilar Axa under en örtasäng bredvid mamma Thanja i Gamla Hundars Minneslund. Men det är bara de trötta kropparna som vilar där, deras evigt unga själar jagar lekfullt omkring på gröna ängar. Det är jag helt övertygad om.

Ada har lite ont i bakvagnen men är för övrigt still going strong. Under året har det som vanligt varit ett antal hundar och hälsat på under längre eller kortare tid. Ada tittar på dem och säger ”Ja-ha ska vi ha ytterligare en odåga här,” sedan talar hon om att det är hon som är bossen på stället. Ingen protesterar och allt är lika lugnt som vanligt. Det är ljuvligt med en gammal hund som fortfarande har pondusen kvar. Ada har fortfarande en väldigt bra syn och att fånga godbitar i luften är inget som helst problem, hörseln skulle jag vilja säga har blivit mer selektiv, d.v.s. hon hör bar det hon har lust med.

A´Lukas, jag pratade med hans husse i kväll och fick höra att allt är väl med Lukas, han springer inte samma långa joggingpass med husse längre, men snabba långpromenader med matte hänger han med på. Vackra hundflickor är han fortfarande mycket intresserad av och skulle inte ha något emot att bli pappa till ytterligare ett antal valpar på äldre da´r.

B-KULLEN

B-kullen fyller i februari 11 år, även här har leden tunnats ut och av 8 valpar finns endast 2 kvar.

Berta.  Liksom jag rapporterade förra året så lever hon i högönsklig välmåga och henne blir inte veterinärerna rika på, eftersom hon besöker dem endast för de vanliga vaccinationerna. När jag pratade med hennes matte Annika, berättade hon att Berta blivit lite gråare i skägget och fått en del ”kärringvårtor” samt blivit lite stelare i bakvagnen. Men för övrigt mådde väldigt bra och de hoppades att få ha henne kvar i ännu många år.

B-XO.  Jag får med jämna mellanrum rapporter från matte Christel och vad jag förstår så har XO fortfarande inte lämnat valpstadiet även om skägget har blivit grått. Han har fått en liten kompis i dvärgschnauzerkillen IB, som tydligen är en riktig terrorist, men som XO klarar av med ändligt tålamod och upphöjt lugn. Det var meningen att XO skulle komma till vårt läger 2007 och samtidigt försvara sin BIR-Veterantitel, men tyvärr kom det sjukdom i familjen emellan, men 2008 kommer de förhoppningsvis och ställer upp i Veteranklass.

C-KULLEN

C-kullen går nu in på sitt 10:e år. Som jag skrev under A-kullen så lämnade deras mamma Axa oss i en ålder av 11 år och 8 månader. Pappa Rommel dog förra året 11 år gammal i sviterna efter en olycka då han hade blivit påkörd. Paret Rommel/Axa har lämnat efter sig i Bardlandslinjerna 10 barn, 38 barnbarn och 32 barnbarnsbarn. Kullen bestod från början av 10 valpar, av dessa blev 2 borttagna pga. av familjeskäl, alltså inte

för att de var sjuka eller mentalt dåliga, återstoden av kullen lever i högönsklig välmåga. Detta tycker vi är ett fint betyg för kombinationen, som genom åren också visat sig vara otroligt fina brukshundar.

Carmencita. Hon har under året deltagit med godkänt resultat i 4 elittävlingar bl.a. var hon med på Riesen-SM.  Hennes avkommor, vår K-kull, har alla blivit godkända på den nya korningen. Efter årets riesenläger hade husse Bertil Hall med sig en ny liten familjemedlem vid namn Deen´s Pazz. Den odågan tycker hon kunde ha stannat kvar hos Wenche, men det är inte värre än att hon emellanåt erkänner att han nog egentligen är en riktigt trevlig pojke.

Cayo framstår allt mer som vår ”Grand Old Lady” en av de stora riesentikarna även utanför Bardlands gränser. I år deltog hon i årets Riesen-SM och hade där den näst bästa lydnaden efter systersonen Grogg. Hon har också tagit ytterligare ett spårcert i år. Hon är enligt husse Peter pigg som en unghund och det skulle inte förvåna oss om vi får se henne även nästa år på tävlingsbanorna.

Clintan ”Cimon” har i flera år dragits av sviterna efter Erlichia och har därför  inte kunnat tävla, nu har husse Niklas skaffat en kompis till honom, en liten riesentik från Anneli och Gunnar ”Ekhöjdens” så nu hoppas vi att få träffa hela gänget på vårt bardlandsläger.

E-KULLEN

Fyller till sommaren 9 år, ack ja vad tiden går. Jag har inte hört så mycket från dem under året och det betyder väl att alla mår bra och lever ett gott liv.

Ettan ”Emmi” har till 100% hämtat sig från sin korsbandsoperation och deltager nu åter aktivt i Rjukans Räddningshundslag, de var under året och besökte oss med träning på Tånga hed och Strängbetong. Bilder på detta hittar ni på deras hemsida www.rjukanlag.no på denna sida hittar ni också allt som Maryan och Emmi varit med om under året.

F-KULLEN

Den 20 april nästa år blir vår ”räddningshundskull” F-kullen 7 år.

Finurliga Freija som förra året blev mamma till en kull på 8 st. valpar är tillbaka på arenan som den fina brukshund hon visat sig vara. Hon klarade sitt funktionsprov med glans och har dessutom blivit godkänd eftersökshund hos polisen, ett prov som hon fick mycket beröm för, dessutom är hon uppflyttad till Lydnadsklass III.

Fixa har under året blivit mamma till en kull valpar 5 hanar och 2 tikar. Detta med att vara uppfödare har tydligen gett blodad tand och tur att det är några som vill fortsätta tycker vi. I början av nästa år är det meningen att Fixa skall paras med Ferro von Elberfeld som är pappa till vår L- och M-kulle. Mer om Fixa och hennes kompis mallen Chili samt Anneli och Gunnars uppfödning kan ni läsa på deras mycket trevliga hemsida www.ekhojden.com

G-KULLEN

Kullen fyller i mars 2008 6 år.

Grogg. Detta är en kille som dundrar fram på alla kanter inom hundvärlden, vi är verkligen imponerade och stolta över honom. Han inledde året med att bli utnämnd till Årets Riesen 2006. Han har blivit uppflyttad

till Hkl Sök, sedan tidigare tävlar han elit i både spår, rapport och lydnad. Han blev på årets Risen-SM, Riesenmästare i både Spår och Lydnad. Han deltog i årets Bruks-SM och kom där 11:a i spår. Han har under 2007 tagit 5 cert i spår och har därmed sammanlag 13 spårcert. Han har också hunnit med att bli pappa, tillsammans med Upshots Rumba blev det 2 valpar 1 tik och 1 hane. Tack Jörgen och Grogg för all den fina reklam som ni gett vår kennel. Just som jag skrivit detta, fick jag ett mejl från Jörgen där han skriver att

Grogg blev skadad på en rapporttävling redan förra julhelgen och de är fortfarande inte säkra på var skadan sitter, den kommer och går och rehab.behandling. har inte gett det resultat man förväntat. Vi håller tummarna för att det hela skall reda ut sig för Grogg och Jörgen.

Gambaz har nu bevis på att han är en mycket vacker kille efter att på SKK:s stora int.utställning My Dog i Göteborg ha tagit både cert och Cacib, fortsatte han av bara farten att också ta ett cert på AfRS utställning i Vårgårda. Jag vet inte om jag berättat att han sedan tidigare har 10 st. avkommer med Bruksgårdens Godis och mer skall det bli. Den 21 dec. fick vi storfrämmande från Helsingfors och kennel Felexstein, med sig hade de Korad (+231) Int. S Fin UCH Felexstein Fantacy. Vi sammanförde Gambaz med denna otroligt trevliga och snygga dam och naturligtvis blev det kärlek vid första ögonkastet, så nu ser vi fram emot valpar i Finland.

Han har klarat årets funktionsprov med glans och står också för årets roligaste historia när det gäller att markera figurant i skogen. Låt mig berätta, ni måste bara få ta del av denna tokroliga men sanna berättelse. Matte Lotta var ute på promenad med Gambaz och Loco, hon hade valt en promenadstig där hon visste att det inte brukade vara något folk och där hon visste att hon kunde ha hundarna lösa. På hemvägen får hon i ögonvrån syn på något som rör sig längre bort i skogen, det visar sig var ett par som lagt sig ned för en liten ”herdestund” där de trodde sig kunna vara ostörda. Naturligtvis fick hundarna syn på dem och rusade båda två iväg, Loco lyckades Lotta få tillbaka, medan Gambaz fortsatte fram emot dem. Sedan utspinner sig följande, en karl reser sig upp med byxor och kalsonger nedhasade till knävecken, kvinnan ligger kvar på marken. Gambaz tittar inte åt mannen utan sätter sig jämte kvinnan och börjar klockrent  skallmarkera ”jag har hittat en Figge”. Kvinnan har sinnesnärvaro nog att sätta sig upp och klappa Gambaz medan Lotta rodnade och stammande försöker förklara att Gambaz beteende beror på att han är räddningshund. Med lock och pock lyckas Lotta få honom att lämna paret, när de skyndar bort genom skogen står mannen fortfarande kvar stel som en pinne med byxorna neddragna. Jag undrar vad som de sa till varandra efteråt, kanske har Gambaz på sitt samvete en man som blivit impotent för livet för att en  hund velat rädda en kvinna som han trodde var i nöd.

H-KULLEN

Fyller till sommaren 6 år. En kull med många olika specialiteér, cancersök, livräddning, både marint och vanligt räddningsök, eftersökshund hos polisen och dessutom har tre av tikarna gått vidare i avel.

Hälge som förra året tog 3 utställningscert har under året blivit både uppflyttad och godkänd i högre klass Sök och därmed kan han numera titulera sig Korad SUCH Bardlands Hälge, fanns titeln livräddare så skulle ha fått den också. Jag citerar ur ett brev som jag fick från matte Maud. ”Här skall ni få höra en kul och även nyttig handling som Hälge kan utför. Först leker vi i vattnet o han simmar ut o hämtar sin flytande boll hur många gånger som helst. Sedan går jag längre ut tills jag inte bottnar och börjar att simma. Då kommer Hälge i högsta fart, simmar ända fram till mig och vänder baken till, jag tar tag i hans höfter och han simmar inåt tills han bottnar, då stannar han mycket nöjd. Detta har jag inte lärt honom, men vi tränade lite att jag hängde i baken efter honom när han var 1-2 år. Men detta att komma så snabbt ut så fort han ser att jag simmar och vända baken till har han kommit på alldeles själv. Det känns väldigt tryggt eftersom jag ofta badar ensam.” Det var väl en söt historia om hur man kan använda sin riesen som livräddare.

Hickory som förra året fick en valpkull om 10 st. är nu ute och letar efter en ny friare och då blir det nya valpar fram på vårkanten. En av hennes valpar har redan hunnit med att visa framtassarna och blivit godkänd tjänstehund i bevakning.

Honey har under året klarat funktionsprovet och för andra året i rad kvalificerat sig till SM i räddning. SM-tävlingen fick hon dock avstå ifrån för då låg hon med  valpar hemma hos oss. Tyvärr blev de bara 3 stycken, men de tre var verkligen riktiga A-barn när det gällde framåtanda. Själv tyckte jag det var riktigt skönt att bli av med busarna när de var 8 veckor, men Honey hade jag gärna behållit här hemma en sådan sagolikt härlig tik hon är.

Hugo med matte Mia är ett av våra tuffaste och på räddningshundsidan framgångsrikaste ekipage att de dessutom är det mest tokroliga ekipaget gör ju inte bilden sämre. Hugo gjorde funktionsprov i marint tema

och naturligtvis klarade han det med glans, sjöscooter, båtar och kobbar, just name it. Han kvalificerade sig till SM i räddning jag vet inte om det var för andra eller tredje året i rad. Väl där kom han på 3:e plats och fick bronsmedalj, matte Mia hade legat i hårdträning och äntligen fått styr på sina nerver. Det gav resultat. Hugo var också med i SRHF:s lagtävling och vann guld. Det kändes som att medaljerna ramlade över honom och Mia började stenhårt att träna honom för att tävla i IPO-R och det gick väl sådär fattades ett ynka poäng på olika ställen. Jag fick ett brev från Mia efteråt där det stod ”Hugo kan komma att begära förflyttning” eftersom Hugo är en hund som har medbestämmanderätt så hade de kommit överens om att trappa ned på träningen och fri tillgång till halva sängen. Efter att ha läst hans veckoschema förstår jag honom fullständigt.

Nu måste jag bara få skriva av en av de roligaste berättelser jag någonsin fått. Mia skulle över en helg resa med sonen till Rom och det gällde att skaffa hundvakt. För lilla yorkshireterriern på 5 mån. och 1.3kg var det inga problem, alla ville ha henne, gamla schäfertiken som vägrade att flytta hemifrån fick äldste sonen ta hand om. Så var det då, jag citerar.

Hugo 48 kg riesenhane, hmmmm. Han kan inte hälsa på vem som helst. Ska äta och vila efteråt, vill inte ha magomvridning. Min ögonsten, tjänstehund. Akta så att han inte jagar något. Ha honom kopplad vid trafik, huuu tänk om han blir påkörd. Han kommer att försöka ligga i soffan och sängen. Han stoppar huvudet i kylskåpet och tar INTE bort det om det finns köttbullar där förrän han fått en. Han tar alla hopknutna påsar då han tror att de är soppåsar och det belönas genom att bära dessa till soptunnan. Han… Och han.. OOj vad mycket det finns att berätta om sin hund. Nästan ingenting av detta hann jag berätta för Classe då jag ringde och frågade om han vill vara hundvakt. Men jag vet att Classe gillar hundar. Han bor på en ö här utanför, gillar att gå på puben och dricka öl bl.a. Är singel. Sjukskriven och mycket snäll. Sagt och gjort, då Classe sa, ja jag kan vara hundvakt, så sa jag inte mycket av allt jag tänkt mig. Här är maten. Säg till honom på skarpen om han försöker att ”bossa”. Här är hans filt. Han är min ögonsten, händer det honom något så gör allt som går!!

Helgen går och på måndag hämtar jag honom. Allt har gått bra- vilken fantastisk hund!! – Tack för hjälpen, en flaska whiskey. Kul gör gärna om det, o.s.v. o.s.v.

Sanningens ögonblick kom idag, då jag var på puben för att äta middag med grannen. Stående ovationer!! Finns det för hundar?? På puben ikväll fanns ca 20 personer. ALLA hade träffat HUGO!! Är du Hugos matte? Fantastisk hund! Hälsa honom! Detta hörde jag många (20) gånger. Fick höra att han varit på 50-årsfest, puben lördagskväll. Ramlat i vattnet. Han drack väl inte??Han har skaffat sig fler vänner på Dalarö under en helg, än vad jag gjort på ett år.

Hugo har gjort sig ett namn även på den sociala pubsidan, caféet på macken och gu´ vet var.

När jag läser alla tokroliga brev jag fått av Mia genom åren så föresvävar mig tanken att ge ut dem i bokform. Den skulle säkert kunna konkurrera med ”Brukshunden- krokodiljägaren och jag” vilket är en av de roligaste böcker som jag läst.

Hanna har tillsammans med husse, matte och dottern Lotti  flyttat från Göteborg och bor sedan oktober på Värmdö i Stockholm. György skriver att ”hans flickor” stortrivs då de har skogen alldeles inpå husknuten och nästan varje dag tar de sig ett fotbad i havet. Jag vill gärna citera ur ett brev som jag fick av Hannas husse i början av juni. Hannas testperiod är avslutad, Reino Oskarsson har undertecknat alla protokoll och DVD-skivan är nu full. Hanna har gjort ett utomordentligt jobb under  15 månaders tid (inklusive valpning, våra semestrar och hennes sjukdomsperiod.) Slutresultatet är 98% träffsäkerhet. Det innebär att hon har undersökt 100 boxar innehållande 20 st. med cancervävnad från äggstockar samt 80 st. olika normala vävnader såsom fett, tarm, muskler och inte minst friska äggstocksbitar som kom från friska personer. Hon har utan svårighet identifierat  de 20 cancrarna och nonchalerat 78 kontroller, felmarkerat två innehållande

fettbitar. Jag tror personligen att det varit vissa omständigheter t.ex. mitt sinnestillstånd, störande omgivning etc. som gjorde att hon felmarkerade(hon gjorde det nämligen på samma dag.) Det har varit en utomordentligt lärorik tid för mig. Som Sven alltid har sagt, så är specialsök en konst, där det krävs ett närmast totalt och felfritt samarbete mellan förare och hund. Nu ser jag skillnaden med att gå ett lydnadspass och att söka med Hanna, den är stor minsann. Hanna är dessutom en mycket signalkänslig hund (på gott och ont) och till råga på allt var jag nybörjare när vi började utbilda oss. Dessutom hade inte heller Sven någon erfarenhet att tumörlukthantering. Tyvärr har de senaste månaderna präglats av att Svens hälsa har börjat att svikta på allvar. Jag är både glad och stolt över att tillhöra de som fått en viss personlig utbildning av honom.

György har sänt en uppsats till USA för publikation och räknar med att få svar någon gång efter nyår. Det brukar ta 4-5 månader och ibland längre och i detta fall tror han att den medicinska nyheten är så stor att man vill tugga lite extra på den. Hanna hittar nu också ganska säkert blod från cancerpatienter, men tyvärr så har de inte ännu hittat någon uppvärmd lokal där de kan träna, kyla är inte så bra för näsarbete på den nivån.

Hanna har haft magproblem och när den cortisonbehandling hon blivit rekommenderad inte hjälpte längre satte György henne på en hästkur av Losec (med mänsklig dos) och hon är numera besvärsfri sedan 7-8 månader. Det skall bli mycket spännande att se vad som händer på cancerfronten. Kanske är vi på väg att få en världsberömd hund.

I-KULLEN

Imse Vimse. När det gällde utmärkelsen Årets Riesen 2006 blev han slagen av Grogg på målsnöret skulle man kunna säga och han kom som god tvåa endast 7 poäng efter. Hunden som blev trea kom hela 94,35 poäng efter Imse.

J-KULLEN

Det känns som om det vore igår den vackra junidag när Crazy blev mamma till de 14 valparna i J-kullen, men när jag tittar i kalendern har de redan hunnit fylla 4 år och till sommaren blir de alltså hela 5 år.

Jeff  har blivit omplacerad och bor numera hos Anders Kjellvåg i Karlshamn. Vi hälsar dig välkommen Anders till Bardlandsgänget och hoppas att du vill komma till vårt läger för att umgås och träna

Jizza tog sin 3:e cert på AfRS utställning i Vårgårda och kan därmed titulera sig Korad SUCH LPI LPII Bardlands Jizza. Hon har under året tagit certpoäng i elit spår.

Jazzig to Deen´s  fortsätter att gå fram som en ångvält och det är bara till att gratulera till framgångarna. Under året har han tagit 3 spårcert i Sverige och 1 i Norge, han har alltså sammanlag 6 spårcert och det fattas bara en ynka liten utställning för att han skall kunna titulera sig Svensk och Norsk Brukschampion. Han har också blivit uppflyttad och godkänd i elit sök. Dessutom har han som första svenska hund blivit uppflyttad till högre klass bevakning. Vi är imponerade och gratulerar Wenche och Jazzi till framgångarna.

K-KULLEN

Fyllde 3 år i somras och är alltså inne på sitt 4:e år. Alla tre kom till korningen som genomfördes hos Reino Oskarsson på Rommelanda. Den genomfördes enligt de nya reglerna och alla blev godkända med god marginal.

Kurt II ”Koss ”, denna stora vackra pojke blev under våren godkänd lavinhund i Norska Försvaret och efter en mycket bra korningen stod det klart att han var redo att axla sin föregångare Bardlands Argus ”Emils” mantel. Men så blev det nu inte. En dag i början av juli ringde husse Eirik och talade om att han hittat Koss död i sin bädd. Han hade inte visat några sjukdomssymptom, men vid obduktionen visade det sig att han hade lymfcancer som hade spritt sig till flera vitala organ. Vi är så ledsna. Må du vila i frid Koss och leka med Emil på de alltid gröna ängarna.

Kalibra har efter mormor Axas bortgång fått lära sig att ta eget ansvar för mycket och det har nog varit bra för nu har hon vuxit i sin stora kropp och visat sig vara kvinna för sin hatt. Hon basar hemma över två katter och har lyckats locka ut matte Lena på bevakningsträning, så till våren/sommaren hoppas vi att ha ytterligare en bevakningshund i vårt gäng.

Kitty Bus,  som jag redan skrev i förra rapporten får jag telefonsamtal från Kittys matte där hon kvittrar som en glad näktergal över sin ”galna hund”. Ja så galen är nog inte Kitty för hon blev bästa riesen i lydnad

på Riesen-SM med 170 poäng och dessutom är hon uppflyttad till högre klass Sök samt har erövrat ett LPI.

Grattis till framgångarna Jenny och Kitty.

L-KULLEN

Vi döpte dem till Lycko-kullen för allt med dem var från början bara ren och skär lycka. Detta har fortsatt och de är fortfarande vår Lycko-kull inte ett bekymmer vi har haft med dem och alla rapporter har varit idel solsken. Det är ju så man tror att det inte är sant. Men beviset kom när vi lät MH-beskriva dem, vår MH-beskrivare genom alla år, Owe Andersson,  var rent lyrisk efteråt och talade om deras stabilitet, sociala kompetens och otroligt snabba avreaktioner. Allt vad deras ägare hade berättat för oss fick vi nu på papper.

Loke går på bevakningskurs tillsammans med husse Stefan. Redan från början gjorde han succé och var ”bäst i klassen”, instruktörerna tyckte att han var så bra att de ville placera honom som Flygvapenhund. Men det var nu en omöjlighet eftersom husse och matte inte kunde tänka sig att lämna bort sin älskling, men naturligtvis blev de mycket smickrade över erbjudandet. Matte ringde och undrade när spökåldern och trotsåldern skulle inträffa, hon hade hört att dessa åldrar kunde ställa till med åtskilliga problem inte minst när det gällde en stor riesenhane.  Men Loke som är något av det coolaste som har gått på två par tassar fixar allt lätt som en plätt och problemåldrar är något okänt för honom. Han är verkligen det exemplar av hund som man önskar att alla fick. Familjen har fått tillökning med en liten italiensk vinthund ”Ozzy” och Anette skickade mig en bildsvit som visar hur 40 kg tyngre Loke totalt underkastar sig den lilla odågan som t.o.m. får äta ur hans matskål. Helt otroligt!

Lufsen. Jag skrev förra året om alla rosafärgade rapporter jag fick från matta Inger och nu får jag säga att hon har nog rätt. Han ställdes ut med en 1:a i juniorklass och ingick i vår uppfödargrupp och han gjorde en alldeles strålande MH, därmed har han ju bevisat att han är både vacker och mentalt bra. Efter att ha träffat honom för några dagar sedan får jag lov att säga, jag är imponerad av hur trevlig han är och inte minst hur vacker han är. Vingmuttrarna han tidigare hade på huvudet har lagt sig tillrätta, är symetriska och inte fullt så påfallande. Jag skall inte berätta eller visa hur han såg ut på ett kort som en klubbkompis till Inger sände mig, men jag har det bevarat i Lufsens bildarkiv. Kan vara bra att ha om jag någon gång skulle behöva hota Inger. Hi-hi. Husse Ingemar är Lufsens stora idol (jag förstår honom för han är lite av min idol också) och de har redan nu blivit kända profiler, när de går på sina långpromenader i Vargön. Lufsen ställdes ut på AfRS i Vårgårda med en 1:a i juniorklass samt var med i vår uppfödargrupp.

Loco. Världens bästa hund beskrev matte och husse honom förra året. För matte Lotta är han fortfarande världens bästa, men husse Lasse tycker väl att Gambaz är ett strå vassare. Vid MH:n talade Lasse från början om att detta var minsann Lottas hund, men allteftersom de olika momenten gick så blev Lasse allt tystare för att i slutet tala om att det var deras hund. Hm, slutsats. Loco var riktigt bra. Gambaz är ju färdig räddningshund och Loco hänger ofta med på de olika träningstillfällena, efter varje gång så ringer matte till mig och talar glädjestrålande om hur duktig han är. Men det är inte meningen att han skall bli räddningshund utan det är väl mer det vanliga söket och lydnaden som han skall pröva. Han ställdes ut på AfRS  i Vårgårda som junior och fick liksom bror Lufsen en 1:a och han ingick också i vår uppfödargrupp.

Lotti  har från att ha varit en obstinat tonåring blivit en snäll och trevlig hund vars skolgång lovar mycket för framtiden. Hon har blivit nästan komplett (98%) när det gäller äggstockcancersök. Jag citerar ur brev från husse Lotti arbetar helt annorlunda än Hanna. Hon är inte alls så förarkänslig, när hon börjar att arbeta gör hon det självständigt och i princip struntar hon i om jag är på dåligt humör eller tvärtom. Hon behöver tränas på ett annat sätt än Hanna och det är nu en utmanings för mig själv (jag har också utvecklats enligt Sven och Gunvor, fast långsammare än mina hundar) Ack ja, det där känner man ju igen från sina egna stackars hundar som genom åren fått utstå många orättvisor. Nog är det tur att hundarna inte är långsinta av sig.

Leo,  många glada telefonsamtal och mejl har vi under året fått från Norge. Matte Katrine tränar skogsök, lavinsök och lydnad med honom, medan husse Kai spårar och tränar med bitarbetet. Husse vill gå långsamt fram för att ”Leo må vare gut länge” och ha en stabil bakgrund att stå på när allvaret börjar. Vi ser med spänning fram emot hans fortsatta utveckling, kanske blir han Bardlands första polishund kombinerat med en räddningshundskarriär. Det vore flott!

Leasad denna vovve som fortfarande rusar genom livet med ett leende på läpparna, får jag numera inte några  billiga anbud om att få köpa tillbaka. Men om det över huvud taget kommer på tal är priset på henne så hutlöst högt att man måste minst heta Bill Gates Microsoft för att ha en chans i budgivningen. Leasad har emellanåt varit både ett hår av hin och en ljuv ängel, men sen hon flyttat till ett hunddagis och fått ett gäng hundpojkar att basa över tycker hon livet är toppen och hon är numera enbart en ljuv ängel. Tilläggas skall att personalen på dagiset bara älskar henne. I höstas blev Leasad lömskt påhoppad bakifrån av en pitbull, det hela slutade med akutbesök på djursjukhuset och dräneringsslangar i både nacke och hals. Personalen på djursjukhuset var mållösa, för Leasad stod på bordet och lät sig dräneras fortfarande med ett leende på läpparna och viftande svans. Om man lyssnade riktigt noga så svär matte på att hon sa ” Så trevligt att ni vill ta hand om mig, jag bara älskar er alla.” Matte Maja tog väldigt illa vid sig och skulle väl helst av allt ha stängt in sin lilla älskling för tid och evigt för att hon skulle slippa möta några andra hundar. Lilla Leasad fick henne dock på andra tankar och idag leker Leasad lika vänligt som vanligt med allt och alla och visar inte något av att hon skulle minnas sin otrevliga upplevelse. När det gäller matte så var det väl nästan så att vi var starkt betänkliga att skicka henne till en psykolog. Jag förmodar att det är uppfödaren som får stå för sådana omkostnader.

Lyra rusar fram genom livet med samma frenesi som sin namne i boken. Som jag skrev i förra rapporten så avslutade hon året med att bli BIR och BIS2-valp, hon fortsatte sin utställningskarriär med att i januari på den stora utställningen i Göteborg bli BIM-valp. Matte som nu tyckte att hon hade vind i seglen när det gällde utställning fortsatte med att anmäla henne till AfRS i Vårgårda, men då gick damen och fick rävskabb så det gick om intet. Sedan dess har den karriären varit lagd på is, men i januari nästa år är hon anmäld som unghund på SKK:s Int. Utställning. Håll nu alla tummar för henne. Lyra är den enda av syskonen som hittills har varit ute på tävlingsbanorna i både bruks och lydnad. Lyra klarade appellklassen i spår med glans och är numera uppflyttad till lägre klass. Efter det att hon hade sprungit budföringen så fick hon det goda rådet av domarna att satsa på rapport i fortsättningen. Det hade tydligen gått fort. Hon har också varit ute på lydnadsplan och svängt sina lurviga ben, det resulterade i att hon är uppflyttad till Lydn. II. Matte är en fena på att skriva roliga rapporter om Lyras tokroliga upptåg, dem ser vi fram emot att få även i fortsättningen.

M-kullen ack så försenad och så efterlängtad. Vi trodde att Honey skulle löpa i marsa/april, men damen lät vänta på sig och först efter 9 månader började hon att löpa. Den 27 juni fick hon träffa den utvalda fästmannen Ferro von Elberfeld och tack och lov så var det kärlek vid första ögonkastet och inga problem med parningen. Det var många som stod på kö för valpar efter Honey/Ferro bland annat två från Finland och två från Norge, så det var med spänning vi såg framemot kommande valpar, som skulle bli både kusiner och halvsyskon med vår L-kull. Tyvärr gick det inte så bra eftersom Honey fick en inflammation i ett livmoderhorn och hon fick därför bara 3 levande valpar, 2 hanar och 1 tik.

Det var med sorg i hjärtat vi fick ringa runt till de som blev utan valp. Valparna föddes stora och feta som små grisar, en gudagåva tyckte vi och gav dem därför arbetsnamn efter Asagudar. Oden, Tor och Freja blev det. De lever upp till storheten i sina namn och vid 8 veckors ålder är vi väldigt glada över att bli av med våra små asabarn. Honey skulle jag däremot kunnat behålla här hemma en sådan underbar tik hon är. Men, men matte uppe i Örebro väntade otåligt på henne så det var inte mycket att göra åt.

Mach (Tor) matte Annika Danielsson arbetar som officer på hundenheten, Eksjö regemente. När Annika mejlade första gången med förfrågan om att få köpa en hanhund, var hon i Bosnien och utbildade minhundar. Med denna bakgrund kanske vi så småningom får höra talas om General Bardlands Mach. Nä-nä jag bara skojade, meningen är väl att Mach så småningom skall tävla bruks och han ligger redan i träning med söket. På vardagarna är Mach med matte på jobbet och där har han redan lyckats charma alla. Enligt matte möter han världen med hög svansföring och ett leende på läpparna. I familjen finns ytterligare en riesenhane från Atlets som kallas Isse.

Annika bor i Eksjö.

M’Attan (Oden) ja här får jag väl börja med att förklara det lite annorlunda namnet. Husse, en inom riesenkretsar välkänd figur vid namn Nils-Olof ”Nicko” Hellström, ägde tidigare Bardlands Attan som gick bort för 2 år sedan. Attan var också en kändis inte minst för alla de valpar han lämnat efter sig. När det blev tal om namn så var det en självklarhet, först kom original-Attan och sedan föddes i vår M-kull en efterföljare i rakt nedstigande led naturligtvis skulle han heta M’Attan. Nicko och hans fru Eva har genom åren blivit våra bästa vi brukar trots det stora avståndet fira nyår ihop och nu i januari far vi till Indien för en 2-veckors semester tillsammans. Nicko är mycket nöjd med utvecklingen av M’Attan on/off-knappen fungerar, han bär in tidningen åt husse på morgonen och spårar som en gud. Tja med den bakgrunden är det klart att han skall spåra som en gud.

Nick och Eva bor i Docksta utanför Örnsköldsvik.

Maja (Freja). 2/3 delar av kullen flyttade till tidigare Bardländare, för även Majas husse Niclas Johansson har haft hund från oss, en syster till Attan som hette Aida. Nicko och Niclas är alltså gamla polare sedan vår A-kull. När Niclas ringer och berättar om Maja, många och långa samtal, så kommer jag varje gång att tänka på en annan Maja, nämligen Leasads matte Maja. Maja (hunden) och Leasad verkar att vara stöpta i samma form, full fart framåt, här finns inga gränser, älskar allt och alla. Allt vad Maja (matte) berättade för mig om Leasad förra året, berättar Niclas detsamma för mig i år, men nu handlar det om Maja (hunden). Ja nu gäller det att i fortsättningen hålla reda på Maja och Maja.

Husse med sambo Johanna bor i Simmelångsdalen utanför Halmstad.

PLANER INFÖR 2007

Ny kull på gång?

Någon ny riesenkull blir det inte under 2008. Men kanske blir det en cairnterriekull efter Fifi under försommaren. Vi får se.

LO-västs Årsmöte söndagen den 10 febr. läs mer om detta i RN nr 4. Bardländare i Väst vi hoppas att få träffa er där.

AfRS Årsmöte 2008 kommer att gå av stapeln på Tånga Hed, Vårgårda, lördagen den 8 mars. Se annons i RN nr 4. Hoppas att vi ses där.

Korning

Förmodligen kommer vår L-kull att mentaltestas i oktober hos Reino Oskarsson, vi håller på att förhandla om detta.

LO-läger

LO Västs bruksläger kommer att som vanligt ligga på Tånga Hed och går av stapeln den 25-27 april. I annonsen i RiesenNytt kan ni läsa mer om detta. OBS dock att det står fel datum i annonsen.

Bardlandslägret

Vårt eget läger kommer att gå av stapeln veckan efter LO-lägret så det blir mycket lägerliv på kort tid. Som vanligt börjar vi på Kristi Himmelfärdsdagen som nästa år infaller på torsdagen den 1 maj och avslutar på söndagen den 4:e maj. Vi har bokat ”gula huset”, samma ställe som vi var på förra året, och ett antal baracker för boendet. Lägret blir vad vi och ni gör det till. Temat är som vanligt ”Vi träffas, trivs och tränar.” Så det är bara att köra hårt, hoppas att ni kommer så många som möjligt. Har ni några idéer om hur vi kan förbättra vårt läger så är vi tacksamma om ni hör av er. Tyvärr sammanfaller inte vårt läger med AfRS utställning, som det har gjort andra år.

AfRS utställning i Vårgårda äger nästa år rum den 24 maj.

Riesenlägret

Vecka 29, blir det som vanligt AfRS årliga läger på Kopparbo detta är årets stora höjdpunkt för alla riesenägare och något man inte bör missa. Vi hoppas att vi då skall ha levererat Fiffis valpar och kan njuta lägerliv en hel vecka.

Övrigt

För er som slitit ut eller ännu inte har några Bardlandsoveraller så har vi på lager i storlekarna  M-XL, priset är 350:--. Billigt för en overall av superkvalitet.

På vår hemsida www.bardlands.com kommer ni att kunna läsa om alla aktuella händelser 2008.

Vi  önskar er alla ett riktigt God Jul och Gott Nytt År samt många framgångar under 2008.

RIESENKRAMAR  från

NUNNE och LARS-ANDERS

ADA och FIFFI

Föregående   Start