Bardlandsåret 2006 lider mot sitt slut medan jag sitter här och studerar två tätskrivna ark över vad som hänt under året. Ja det skulle vara helt omöjligt att skriva den här rapporten, om jag inte hade antecknat allt eftersom ni har inrapporterat. Är det något som inte är med, jag då har ni nog glömt att tala om det för oss. 1997 skrev vi den första Bardlandsrapporten, så i år är det alltså 10-årsjubileum. Jag kommer ihåg en riesenuppfödare som sa till mig, ”ja, ja det är bara de första kullarna, som man lägger ned sådan energi på, när de blir flera så orkar man inte.” Tänk så fel hon hade, här sitter jag och skriver efter 12 kullar och vi har inte några planer på att lägga ned årsrapporten, för vad vi förstår är det många som uppskattar den. Det har sedan 1995 fötts 96 valpar på kenneln, så det är en hel del att hålla reda på. Som vanligt är det mycket framgångar och glädjeämnen, men också sorg över de som lämnat oss.

Först av allt vill vi säga ett stort tack till ALLA som ringer, mailar och besöker oss, inte bara för att skryta om framgångar på tävlingsbanor och utställningsarenor utan även för att berätta om små vardagshändelser, problem som dykt upp eller bara för att visa upp sin hund. Ni skall veta att vi uppskattar denna kontakt väldigt mycket. Fortsätt med den!

Jag satt en kväll och gjorde statistik över våra hundar, jag räknade bort L-kullen som bara är 6 månader samt de som dött före röntg- och testbar ålder. Så här ser det ut:

91,6% Röntgade, samtliga med fria höfter (De som är röntg. i Norge står inte med i hunddata)

95,3% har genomfört MUH eller MH.

81,5% har kommit till korningens mentaltest.

60,5% har någon gång ställts ut. Hoppsan, var det någon som sa något om utställningskennel!

29,1% har tävlat lydnad.

43% har tävlat bruks

17,4% är godkända Tjänstehundar.

Skulle tro att detta är en ganska svårslagbar dokumentation inom riesen och kanske även bland andra raser.

Speciellt glada är vi över att så många röntgar samt ställer upp på MH och MT, det betyder väldigt mycket för utvärdering av vår avel.

På nätet finns det ett forum som heter Aktiv hund där vi i somras blev utsatta för ett fult angrepp. Efter att vi svarat och gett alla fakta om vår uppfödning kom det massor av positiva insändare och besökarantalet på vår hemsida ökade lavinartat Så det hela slutade med mycket fin PR för vår kennel. Angriparna hade bitit sig själva i svansen (ha-ha) och vi kunde lämna forumet med hög svansföring och ett leende på läpparna. Vår policy har alltid varit ärlighet och inga ”gömda lik i garderoben” och nu blev det bevisat det att det lönar sig. Att det sedan finns folk som läser vår hemsida som ”fan läser bibeln” ja det får vi väl leva med.

Årets läger blev som vanligt en mycket trevlig tillställning. Tyvärr kunde jag inte vara med så mycket som jag önskat, eftersom Hanna väntade valpar under den här tiden och valparna föddes på söndagsmorgonen, samma dag som lägret avslutades och AfRS stora utställning gick av stapeln. På lägret var vi 34 vuxna, 5 barn och 28 hundar.

För andra året i rad besökte vi Riesen-VM i Tysklanda. Tillsammans med Wenche, Terje, Lena och Anders flög vi från Göteborg till Frankfurt, där väntade våra hyrbilar på oss, 2 splitternya Renault Clio, och vi for vidare cirka 30 mil mot franska gränser. På en vingård, där 2 superläckra våningar var reserverade för vår räkning, sammanstrålade vi med Alice och Leif Hernwall. Hela kalaset från torsdag till måndag kostade oss drygt 1500:--kr per person, då var allt inräknat utom vår mat och bensin till bilarna. Snacka om reapris! Stort tack till Wenche och Alice som gjorde detta möjligt. Över 40 riesen deltog i tävlingen, de var från hela världen t.o.m. en deltagare från USA. Pappan till vår L-kull Ferro von Elberfeld tog en hedrande 9:e plats och en släkting till honom Akido von Elberfeld vann hela tävlningen. Ja det var mycket att titta på och att uppleva, kändes som att man tog ett kliv ur ankdammen. Nästa år går tävlingen i Tjeckien. Tror ni att vi kommer att åka dit? Jo då vi har redan börjat att spåna efter boende och reserutt. Vi som var där har pratat om att stanna en vecka, åka omkring lite och smaka på den berömda tjeckiska pilsnern. Någon som har lust att hänga på? Ja då får ni höra av er i god tid.

Samtidigt som vår L-kull föddes blev vi med en cairnterrier, Estrelitas Gloria, kallad Fiffi. Det var inte alls meningen att vi skulle ha henne, varför hon ändå hamnade här och vände upp och ned på vår tillvaro är en lång historia, som jag inte tänker berätta nu.. Fiffi har helt förändrat vår syn på småhundar och ibland utbrister vi i ett ”tack och lov att våra riesenvalpar inte är som hon, det hade blivit problem.” Hon är ett mellanting mellan katt och hund, omutbar och självständig, mycket social med både folk och fä, signalstark som få, men det mesta skall ske på hennes vilkor. Vi älskar och fascineras av denna lilla varelse, som tar livet med en klackspark och har Ada som sin stora idol.

Vi fick ett sorgebud i början av året, vår mycket gode vän Jan Frydenberg hade hastigt avlidit i en hjärtinfarkt endast 49 år gammal. Vi lärde känna Jan 1993 när vi var inbjudna till lavinsök på Rjukan, det var början till en lång och innerlig vänskap. Jan köpte två hundar från oss Athello som tyvärr dog alldeles för ung i en koldioxidförgiftning och Duke som togs bort pga av familjeskäl. Jan var en av de duktigaste hundmänniskor vi lärt känna, domare i lavin- och ruinsök, alltid villig att ställa upp för andra och riesen var alltid hans hjärta närmast. Flera av er kommer säkert ihåg Jan både från våra läger och träning på Rjukan. Jan var en kraftkarl både när det gällde hundar, inte minst lavinsök i skarpt läge, men också när det gällde att svinga en bägare i goda vänners lag. Jan du lämnar ett oändligt tomrum efter dig!

A-KULLEN

Är nu inne på sitt 12:e år och av 13 valpar finns nu bara 3 kvar. En kull som gett oss mycket glädje genom alla sina framgångar och inte minst genom sin stabila mentalitet. 2 av tikarna. Axa och Ada, har gått vidare i avel hos oss och 2 av hanarna, A´Lukas och Attan har blivit använda av andra riesenkennlar.

Anja somnade helt stilla in på sin bädd 11 år gammal. Hon slutade på samma sätt som hennes syster Arja gjorde förra året. Ja det är väl så vi alla önskar att våra gamla hundar skall sluta, lugnt och stilla utan att vi själva skall behöva ta det svåra beslutet om avlivning. Anjas husse Rolf ringde och berättade, att Anja varit lite trött när hon kom in på kvällen, hon mådde inte helt bra så han hade legat hos henne halva natten. När han sedan tittade till henne på morgonen hade hon lämnat denna värld för hundhimlen. Anja visade aldrig upp sig på utställnings- eller tävlingsbanor men var mycket aktiv på sin hästgård, där hon basade för de andra hundarna på gården. En mycket älskad hund har gått ur tiden.

Ada har lite ont i bakvagnen men är för övrigt still going strong. Under året har det som vanligt varit ett antal hundar och hälsat på under längre eller kortare tid. Ada tittar på dem och säger ”Ja-ha ska vi ha ytterligare en odåga här,” sedan talar hon om att det är hon som är boss på stället. Ingen protesterar och allt är lika lugnt som vanligt. Det är ljuvligt med en gammal hund som fortfarande har pondusen kvar. Ada är vid det här laget mor till 20 valpar, mormor till 8 valpar och farmor 36 valpar.

Axa,  liksom sin syster Ada är det bara prima liv och inga större krämpor, lite gråa hår här och där men det tillhör ju åldern. Barnbarnet Calibra håller henne full sysselsatt. Axa är mor till vår C-kull med 10 valpar, 4 av hennes avkommor har gått vidare i avel och hon är mormor till 38 valpar och mormorsmor till 17 valpar.

A´Lukas, jag pratade med hans husse i kväll och fick höra att allt är väl med Lukas, han är lite av ett spänstfenomen som tjuter av glädje när han får följa med husse på den dagliga joggingrundan. Han tycker fortfarande att det mesta är jättekul men hörseln är det sämre med. Kanske är skönt för honom, det som är till förtret för husse. Att kunna gå i sin egen värld när någon skäller på en, det är inte så dumt. Lukas är vid det här laget far till 50 valpar varav några i Norge.

B-KULLEN

B-kullen fyller i februari 10 år, även här har leden tunnats ut och av 8 valpar finns endast 2 kvar.

Bettan var med på årets läger, men redan då visste hennes matte att hon var full av cancer och hennes dagar var räknade. På lägret fick hon sin sista aha-upplevelse och även om hon var trött så uppskattade hon mycket att få vara med och det var detta som hennes matte ville ge henne innan hon fick somna in för gått. Bettan var en mycket speciell hund som kunde gå i döden för sin matte, man kunde riktigt höra hur hon på genuin skånska ropade ”Jag älskar min mor”,övriga människor var hon inte speciellt intresserade av ej heller av andra hundar förutom valpar, som hon bara älskade. Hon var duktig på både bruks och lydnad men ständiga halsinfektioner gjorde att hon inte alltid kunde ställa upp. Trots detta var hon uppflyttad till högre klass sök och lydnadsklass III.

Berta Lever i högönsklig välmåga och henne blir inte veterinärerna rika på, eftersom hon besöker dem endast för de vanliga vaccinationerna. När jag pratade med hennes matte berättade hon att Berta blivit lite gråare i skägget och fått en del ”kärringvårtor” men för övrigt mådde väldigt bra och de hoppades att få ha henne kvar i ännu många år.

B-XO Står fortfarande kvar på valpstadiet enligt hans matte. Även han lite grå i skägget men det är också det enda, inga krämpor bara glädje över livet. Xo har ju haft en hel del framgångar på utställningar och bl.a. blivit BIR-veteran, nu ser vi fram emot att få se honom försvara den titeln på AfRS utställning i Vårgårda, dit hans matte har lovat att komma med honom.

C-KULLEN

9 september blev C-kullen 8 år och fortfarande är en del av dem kvar på tävlingsbanorna. Kullen har genom åren haft många framgångar både på bruks- och utställningssidan. Mentalt har de visat sig vara mycket stabila och därför har vi använt 4 av tikarna i vidare avel.

Carmencita har tagit certpoäng i spår. Hennes avkommor, vår K-kull har gjorde förra året en riktigt bra MH-beskrivning och har i år visat framfötterna även på andra vis, det kan ni läsa vidare om under K-kullen.

Cayo, ja vad skall man säga om denna dam, som varit vårt ”flaggskepp” under många år, hon fortsätter sin otroliga karriär och har i år tagit sitt fjärde championat genom att bli Svensk Viltspårchampion. Tre tävlingar, tre förstapris och så var det fixat. Helt otroligt! Om det är någon som glömt, så vill jag upprepa vad hon presterat genom åren: Korad med 300 poäng den hittills enda riesen som uppnått poängen 300.  Året Riesen 2001, 2002 och 2004. Svensk Brukschampion med 5 cert i rapport och 2 i spår. Svensk Dragprovchampion med 9 cert, 4 SM-Guld, 1 Silver och 1 Brons. Utställningschampion. Barnen leker agility med henne och husse har planer om att fortsätta karriären med lydnadstävling nästa år. Vi är imponerade och skulle inte bli förvånade om hon kniper även ett femte championat under år 2007. Tack Peter och Cayo för den fina PR ni har gjort för kenneln.

Cassiopeja har under året blivit mormor till 17 valpar.

E-KULLEN

Fyllde i somras 7 år.

Ettan ”Emmi” som förra året vid den här tiden var nyopererad för en korsbandsskada är tillbaka på arenan och har blivit re-godkänd. Vi träffade henne under en träningshelg i Göteborg och maken till räddningshund får man nog leta efter. Tyvärr har det visat sig att ett fäste från korsbandsoperationen måste avlägsnas eftersom det ger Emmi smärtor, men förhoppningsvis skall hon efter 6 veckors konvalescent åter vara tillbaka. Fina bilder och reportage om ekipaget Emmi och Maryan hittar ni på Rjukanlagets hemsida www.rjukanlag.no tryck på foto och 2006 sedan på bilden så kan ni läsa om dem. Där finns även en minnesskrift över Jan.

Eje har för andra gången kvalat in till Norska Mästerskapen i spår och han har vid det här laget 6 cert i spår, samt 1 i sök. Den 12 dec. anlände en ny liten familjemedlem till Torgeir och Silje. Vi gratulerar och hälsar flickebarnet Ylva hjärtligt välkommen i Bardlandsgänget.

Enok ”Sigge” har under året blivit pappa till 8 st valpar och räknar man in hans tidigare kullar så har han nu 30 valpar efter sig.

Enya den alltid lika snälla och tokroliga hund har lämnat oss i sorg och saknad. Vi fick ett brev från Maria och Kaia som vi gärna vill återge.

Vi gråter än idag när vi tänker på vår lilla Enya. Så speciell på alla sätt. Så mycket kraft, glädje och vilja till allt. Hon älskade livet och det är just så vi tänker på henne. Att springa och spåra obehindrat i vår skog, alltid lika glad för att leta efter saker. Vad skall vi hitta på nu matte? tycktes hon fråga ivrigt. Vi kommer aldrig att få veta hur mycket Enya hade lidit. Kanske var hon obekymrad, men för oss var ett rörelseinskränkande liv inte henne värdigt. Trots våra ”bekymmer” med hennes energi var det dock sån hon var och hon älskade oss alla. Ingen kunde visa det mer än Enya.

Tack för alla år vi fick med Enya - hon kommer alltid att vara med oss.

F-KULLEN

Blev i våras 5 år.

Finurliga Freija blev under hösten mor till 8 valpar, 4 hanar och 4 tikar, pappa till valparna är Gebories Youngsters Hope, kallad Bonus. Vi önskar Matte Sofie och Freija lycka till med kullen och hoppas att de får bra valpköpare.

Figo, för tredje året i rad lyckades han att kvalificera sig till Räddnings-SM. Vojj vilken vovve!

Fixa har verkligen inte legat på latsidan, under året har hon blivit LP I, blivit uppflyttad till högre klass spår och blivit godkänd i lägre klass rapport. Bra jobbat inte minst av matte som har två små flickor att ta hand om, vad vi förstått är de ganska tåliga vid det här laget. Är det månne miljöträning för blivande SM-förare?

Frippe fick problem med ständiga klofrakturer och kunde därför varken träna eller tävla. Efter moget övervägande lät matte honom fara till hundhimlen.

Filip hade samma problem som Frippe, ingen medicin i världen tycktes hjälpa mot hans sköra klor. Även han finns nu i hundhimlen.

Fhoppe ”Max” han är inte någon rubrikernas man, men jag vill ändock skriva några rader om denna otroligt trevliga hund. På sin fritid spårar han och letar kantareller med matte. Ungefär 1 gång om året tar han semester från familjen och kommer till oss. Eller är det kanske tvärtom, familjen tar semester från honom. Ja jag vet inte, men hur som helst denna stora drumliga hanhund är älskad av både sin mamma Ada och Fiffi och för oss är det ett nöje att ha honom här.

G-KULLEN

Kullen fyllde 4 år i mars.

Grogg har liksom förra året och året dessförinnan fortsatt sin karriär med racerfart. Om ni har glömt så kan jag upprepa förra året bravader. Han blev Svensk Brukschampion, kvalade in till SM, blev Svensk Riesenmästare i spår. I år har han tagit ytterligare 3 cert i spår och har nu sammanlagt 8 spårcert. På en av spårtävlingarna hade han 287,25 poäng på lydnadsbiten, så höga poäng tror jag ingen riesen tidigare har uppnått.Otroligt! Han har också blivit Svensk Lydnadschampion, den första hos Bardlands. Han debuterade i elit rapport med att ta certpoäng. Som kronan på verket blev han i höstas Godkänd Tjänstehund bevakning. Ja vad skall man säga annat än att det är en imponerande prestation av en blott fyraårig hund. All heder åt dig Jörgen som jobbat så bra med Grogg.

Gruffa som enligt husse Dag är en arbetsnarkoman har blivit upplyttad till Lydnad III

Gambaz som från början var en riktig tonårsslyngel är numera en mycket stiliga hanhund som bara blir goare för vart år som går. Han har blivit godkänd i årets funktionsprov och annat var väl inte att vänta. Men den stora grejen var när han lyckades leta rätt på en dement dam. Låt mig berätta. Vi hade besökt Räddnings-SM och när vi kom tillbaka till vår camping var det stor uppståndelse, en dam hade försvunnit för några timmar sedan och fullt av folk var ute och letade. Hennes man, som var på väg att ringa till polisen, blev mycket tacksam när Lasse erbjöd sin hjälp. Sagt och gjort, Gambaz fick lukta på den stol som damen sist hade suttit på, sedan satte Lasse honom på spår. Det bar iväg ut från campingen, upp bland sommarstugor, ned till sjön,  uppför en å och över en bro och sedan ned till sjön igen. Där satt hon ensam och förvirrad. Ni må tro att det blev glädje på campingen när Lasse kom arm i arm med damen och Gambaz glatt svansviftande framför sig. Vad Gambaz gjorde var en bragd inte minst med tanke på att han aldrig tidigare hade varit med om att söka på detta vis.

För bara några dagar sedan inträffade det ett stort jordskred vid Munkedal. Det var 500 mtr långt, 200 mtr brett och hade dragit med sig både järnväg och delar av E6. Lasse var på väg att gå och lägga sig när telefonen ringde kl. 11 på kvällen och kallade honom och Gambaz till skarpt uppdrag i Munkedal. Läget var katastrof, eftersom man inte visste om det fanns några människor kvar i rashålet och då riskerna för ytterligare ras var överhängande vågade man inte skicka ned något räddningsmanskap. Här fick Gambaz visa sin styrka som räddningshund, han sökte oavbrutet mellan klockan 1 och 5på natten, trots alla maskiner, människor, strålkastare och blåljus lät han sig inte störas utan arbetade oförtrutet vidare. Tack och lov fanns det inte några människor kvar i rasmassorna. Lasse fick åka direkt till jobbet utan någon sömn, medan Gambaz sov hela dagen. Dessutom fick Gambas ståta med bild både i Expressen och GT.

Gaia ”Garbo”,  alla våra hundar är ju inte ute och visar upp sig i offentliga sammanhang, så är det med Garbo, fast det är klart hon har varit på en del flotta regattafester och stilat omkring bland kändisar. Ibland kommer hon hit och bor över några dagar eller någon vecka varje år.

Garbo gör verkligen skäl för sitt namn, hon är en vacker och mycket elegant dam, som det är ett sant nöje att få träffa.

Glimma har tyvärr också lämnat oss för att ta plats i hundhimlen. Vi såg redan på MH och korningen att inte allt stod rätt till. Hon var mindre tillgänglig och hade stor skärpa och försvarslust, en kombination som är svår att handskas med. Glimma hade ett väldigt speciellt förhållande till sin matte och deras kärlek var ömsesidig. Hon var en arbetsnarkoman och det tog inte lång tid förrän hon var uppflyttad till elit spår, tyvärr fick matte en skada som gjorde att de inte kunde fortsätta att tävla. Vi vet att matte gjorde allt för att Glimma skulle få en trygg tillvaro, men med små barn i familjen var hon inte att lita på och så småningom togs det tunga beslutet. Vi tycker att det var helt rätt och vill du Helen ha en ny hund någon gång i framtiden så är du välkommen till oss.

H-KULLEN

Har hunnit att bli 4 år. I den här kullen händer det saker och ting som en del är lite annorlunda och säkert kommer att ge genklang både inom och utanför hundvärlden.

Hälge inledde året med att ta ett cert på SKK:s stora internationella utställning i Göteborg, sedan tog han sitt andra utställningscert på AfRS utställning i Vårgårda och sedan tog han det tredje certet på SKK:s utställning i Borås. Det var raskt marscherat och vi gratulerar till framgångarna. Nu håller vi tummarna och väntar bara på att han skall bli uppflyttad till högre klass och därmed få sitt utställningschampionat..

Hickory har fått sin första kull valpar 10 st varav 2 hanar och 8 tikar, en drömstart när övriga Sverige nästan bara fick hanvalpar. Pappa till valparna var samma hane som till Finurliga Freija, Gebories Youngsters Hope. En av tikvalparna har varit på utställning och blivit BIR-valp.

Honey har under året klarat funktionsprovet och kvalificerat sig till SM i räddning. Hon har också blivit godkänd eftersökshund hos polisen. Vi har en hel del förhoppningar om att Honey skall bli mamma till en kommande M-kull, mer om det kan ni läsa här inunder när det gäller våra planer för 2007.

Hugo denne glada gosse, vars äventyr på sjöräddningssidan jag skrev om förra året, har i år fortsatt att träna både vanlig räddning och sjöräddning. Funktionsprovet klarade han lätt som en plätt. På annandagen får vi hålla alla tummar och tår för Hugo och Mia, då skall de göra en funktionskontroll i marint tema, den första som någonsin gjorts här i Sverige. Förutom Hugo är det ytterligare 2 hundar som är med. De har tränat från både bil och vattenscooter, vi har fått bilder från Mia som är riktigt tuffa, vattnet yr om Hugo där han står på scootern. Mia har med åren stigit fram som en av de tuffaste brudarna i bardlandsgänget Trots en från början liten kunskap om vanlig räddning och ingen när det gällde sjöräddning har hon  med massor av tålamod, energi och uppfinningsrikedom fört fram Hugo till den hund som han idag är. Vi är mycket stolta Mia över att ha dig i vårt gäng.

Hanna har i år blivit mamma till vår L-kull med 7 valpar, mer om vilken otrolig mamma hon var kan ni läsa om under L-kullen.

Nu skall vi släppa lite sprängstoff. Hanna håller sedan 1 år tillbaka på att utbildas i cancersök med äggstockscancer som specialitet. György, som är professor i onkologi och Hannas husse, förhörde sig hos Sven och Gunvor Järverud om möjligheterna att utbilda Hanna som cancerhund. Detta utmynnade så småningom ut i ett forskningsprojekt som stöds av Göteborgs Universitet. I slutet av februari tror György att test och examination gjorda av oberoende personer skall vara klara och då kommer det en avhandling om Hannas arbete. Det har skrivits och filmats en hel del om cancerhundar, men det har bara varit populärvetenskapliga undersökningar. Nu skall Hannas arbete beskrivas i vetenskapliga tidskrifter och som Göyrgy säger så måste han ha mycket ”väl på fötterna” för att hans kollegor skall ta honom på allvar. Bland annat har de prövat att blanda äggstockscancer med andra sorts cancer för att testa om de har samma lukt, Hanna valde hela tiden ut äggstockscancern, vilket med stor sannolikhet talar för att olika cancer har olika dofter. Detta ser Göyrgy som en mindre vetenskaplig sensation. Senast de testade Hanna hade hon 100% rätt på 27 prover. Ja det är ett mycket spännande scenario, kanske får vi så småningom se en världsberömd Bardländare. Hur som helst är det ju fantastiskt vad våra hundar kan användas till. Bara på vår lilla kennel har vi ju redan en del ovanligheter, som en golfcaddy , en älghund och en sjöräddningshund, samt en hel samling av fantastiska hundägare.  

I-KULLEN

Imse Vimse arvsprinsen,  ja frågan är om han inte skall överta imperiet efter mamma Cayo, fast det finns nog några stycken som vill göra honom rangen stridig. Imse inledde året med att ta ett SM-guld i drag och bli Svensk Dragprovchampion, på utställningssidan vart det 2 cert (Bis-4) och titeln Svensk Utställningschampion. Han har blivit uppflyttad till elit rapport med fina 543 poäng och även uppflyttad till elit spår. Säsongen avslutade han med att bli klubbmästare i lydnad, 181 poäng  i II:an och uppflyttning till lydn. III. Hoppsan jag höll på att glömma, han blev också Korad under året som gick. Bra jobbat Monica, med tanke på att Imse är bara 3 år gammal och med din envisa målmedvetenhet kan ni gå hur långt som helst.

J-KULLEN

Fyllde 3 år i somras.

Till mentaltesten i Vänersborg kom 6 st, detta var lite sämre uppslutning än vad vi är vana vid, 1 tik löpte och testades senare. 7 st i kullen är nu i alla fall godkända i test samt exteriörbedömning och kan kalla sig Korade.

Jizza har fått titeln LP II och blivit uppflyttad till lydnad III, hon har blivit både uppflyttad och godkänd i elit spår samt tagit sitt andra utställningscert. Vi vet att Heléne har haft otur och blivit bortlottad på många elittävlingar, men vi hoppas på bättre lycka nästa år då det säkert blir ytterligare ett utställningscert och därmed championat och med Helénes ambitioner skulle det inte förvåna oss om det blir championat även i brukset. Vi håller tummarna.

Jazzi to Deen´s  jag skrev redan förra året att Jazzi var en herre som hade imponerat, han har fortsatt i samma banor och vi är lika imponerade i år. Han började året med att gå med 280 poäng på korningsbanan. Imponerande! Sedan tog han sitt första spårcert på 616,25 poäng, i nästa tävling blev det ytterligare ett spårcert, hade det inte varit för några förargliga minuters marginal så hade han även haft ett tredje cert och därmed championat. Det kommer med all säkerhet nästa år. Året avlsutade han med att bli Tjänstehund i bevakning flygvapnet. Med tanke på att Jazzi har ett mycket livligt temperament, vet vi att han är inte helt lättarbetad. En stor eloge till dig Wenche, som redan kommit så här långt med din 3-åring.

Juni denna förtjusande lilla norska dam, kommer på läger och tränar för att sedan visa upp sina färdigheter på tävling. Efter vårt bardlandsläger debuterade hon i lydn. I och blev uppflyttad till II:an. Efter riesenlägret for hon hem och tävlade spår, hon vann med 283 poäng och 9,5 på spåret. Hon löpte när vi hade vår korning men kom igen lite senare så även hon har titeln Korad.

J´Azda ”Doris” är en av de hundar som allt emellanåt kommer och hälsar på hos oss. När husse åker till Saudiarabien för att jobba lämpar han av henne här, hon slinker in genom dörren och säger ”Tjena, nu är jag här” och sedan är det som hon aldrig hade lämnat oss. Men när husse kommer tillbaka har hon stenkoll på honom ”du tänker väl inte lämna mig längre”. Även om det kan kan frustrerande så känns det i alla fall skönt att hon älskar sin husse mer än oss, för att inte tala om vilken lycklig omplaceringshistoria detta blivit.

Jazz. Ett jättestort tack till Kjell och Liv, som hyrde en husbil och kom den långa vägen ända från Bodö enbart för att vara med om vår korning, det går inte att tala om hur mycket vi uppskattade det. Att sedan både dottern och mågen kom från Oslo och var med på både korning och efterfest gjorde inte det hela mindre uppskattat. Att få återse Jazz, som vi inte sett sedan hon var 8 veckor gammal, var mycket kärt. En sådan stor stilig dam det hade blivit av henne, hon påminde så mycket om sin mormorsmor, min egen  Thanja, att jag fick tårar i ögonen. En korning med hela 202 poäng hoppas vi var värt besväret för den långa resan.

K-KULLEN

Fyllde 2 år i somras.

Koss har gjort ett godkänt inträdesprov till Norska Försvarets hundskola och nu väntar vi på vidare rapporter om att han går i Emils (Bardlands Argus) fotspår.

Kitty Bus,  telefonsamtalen från matte Jenny är alltid lika roliga att få, hon är så kvittrande glad över sin hund och sådant värmer ju ett uppfödarhjärta. Kitty har under året ställts ut och fått en 1:a med HP i unghundsklass. Hon har också tävlat appellen i spår och blivit uppflyttad till lägre klass samt tävlat lydn I med uppflyttning till II:an.

L-KULLEN

När vi förra året åkte till Riesen-VM var det också för att se om vi kunde hitta någon lämplig avelshane till Hanna.Vi träffade Ferro von Elberfeld och det sa bara ”klick”, en perfekt partner till våran perfekta Hanna. Ja, ja man får väl vara lite subjektiv om sin egen avel! Skämt åsido, när vi började undersöka hans bakgrund syskon, förfäder och avkommor såg det mycket bra ut. Så i slutet mars for vi till åter till Tyskland, som guide och tolk hade vi med oss vår goda vän Alice Hernwall. Tack Alice, utan dig hade vi inte klarat oss. När vi återkommit hem stod bilens mätare på drygt 300 mil, så det var en nätt liten tripp vi hade gjort, men trevligt hade vi.

28 maj på förmiddagen samma dag som vårt läger avslutades och AfRS hade sin stora utställning i Vårgårda födde Hannas 8 valpar, 5 hanar och 3 tikar. En av hanarna dog dock efter en dag, vi lät obducera honom och det visade sig att han hade fått fostervatten i lungorna som orsakat lunginflammation för övrigt fanns det inga fel på honom.

De första 3 veckorna var det en mycket lugn valpkull vi hade, de åt, sov och vi hörde inte mycket av dem. Men sedan blev det allt livligare i valprummet, dock verkade de inte speciellt imponerade eller rädda, vad de än blev utsatta för. När vi släppte ut dem i gröngräset första gången, gick de omkring och undersökte ”Ja-ha nu är vi utomhus va´ trevligt” tycktes de säga och sedan var det inte mer med det. Vi var mycket förundrade för det brukar alltid vara lite pip och gnäll första gången man släpper ut en valpkull. Hanna var en helt otrolig mamma. Liksom våra tidigare tikar lekte och fostrade hon hårt men kärleksfullt, vad som skilde henne var matuppläggen. Våra tikar brukar spy upp mat då och då till sina valpar när de blivit runt 5 veckor, så gjorde också Hanna. men skillnaden var, att så snart Hanna hade ätit gick hon ut i valphagen och spydde upp vad hon ätit. Valparna var naturligtvis tacksamma och började mer eller mindre se ut som små feta julgrisar, de fick ju mat av oss, upplägg av mamma och dessutom diade de henne. Detta med upplägg är ett urbeteende som finns hos vargen, men mer eller mindre försvunnit hos våra dominictiserade hundar. För att inte Hanna skulle svälta ihjäl fick vi därför hålla henne ifrån valparna efter det att hon ätit.

Valpköparna är en blandad skara av både gamla och nya bardländare. Men vilken skara! Det går inte en vecka utan att vi hör av dem och det är idel positiva rapporter. Vi har döpt om  L-kullen till Lycko-kullen. Ta i trä..  måtte det hålla i sig.

Loke finns numera hos Anette och Stefan Olsson i Trollhättan, i familjen finns också 2 tonårsdöttrar samt en storpudel och en mellanpudel. Anette har tidigare sysslat med lydnad och utställning, men länge längtat efter en större hund att köra bruks med, detta är något som även Stefan varit inriktad på. Vi hade kontakt och sammanträffade med dem långt innan Hanna blev parad och från första stund kändes det att de skulle passa in i vårt gäng. Pudlarna, som bäggge är hanhundar, var väl till börja med måttligt förtjusta över Lokes intrång i deras hem, men numera är han fullt accepterad i flocken. Loke har tagit familjen med storm och vad är vad vi förstått en mycket älskad hund.

Lufsen har flyttat till Inger och Ingemar Russberg i Vänersborg. Detta är en familj som varit med hos Bardlands sedan tidernas begynnelse, de hade tidigare Bardlands A´Clipper som förra året for till de sälla jaktmarkerna 10 år gammal. Inger har genom åren varit en klippa som ordnat med alla vår MH-beskrivningar och mentaltester. Tack Inger, du är en ovärderlig tillgång för vår kennel. Jag brukar skoja med Inger och säga att hon nog är lite yrkesskadad efter att ha gått som beskrivare i så många år, för jag får minst en gång i veckan rapport om Lufsen beteenden. De är så rosafärgade att man undrar om det verkligen är sant, men så kommer Ingemar, som aldrig brukar använda några överord, och säger att det är allt så som Inger säger. Alltså om jag har förstått det hela rätt så är Lufsen ett litet underverk. Han är dessutom snygg, det har han papper på. Han var på valputställning och blivit BIM-valp med Hp, på kritiken stod det bl.a. En mycket charmig 6-mån. hanvalp. Han brås på husse sa Ingemar när han läste kritiken.

Loco har hamnat hos Lasse och Lotta Persson i Lerum, som även har Gambaz från oss. Lotta hade länge längtat efter en egen hund att träna med, att hon ibland på nåder fått låna Gambaz hade gett henne blodad tand och när vår L-kull föddes ringde hon och undrade om det inte möjligtvis fanns en liten hanhund över till henne. Naturligtvis hade vi det, vi visste ju, att bättre än hos Lasse och Lotta kan en hund inte få det. Gambaz var dock måttligt inponerad  av nykomlingen, den första månaden efter Locos ankomst såg han honom närmast, som något katten hade släpat in och visade det också tydligt. Loco, som tillsammans med sina syskon hade gått på charmkurs i valphagen, använde alla sina knep och blev så småningom tagen till nåder av storebror. Idag är de bästa kompisar.

Enligt husse och matte är han en mycket lätt valp att ha med att göra, bäst i världen. Ja vad vi kan bedöma när vi träffat honom är han i alla fall ett riktigt litet charmtroll med allt under kontroll.

Leo emigrerade till grannlandet Norge och Katrine Darvik och Kai Iversen i Vöyenena utanför Oslo. I familjen finns en jente på snart 3 år och en gut på 1 år,  riesenhanen Bragd som är 8 år och räddningshund samt en schäferhane på 3 år som Kai har under träning. Nästan 2 år innan Leo föddes tog Katrine kontakt med oss för hon var intresserad av en riesen som så småningom skulle överta Bragds plats som räddningshund  och som ev. också skulle kunna bli tjänstehund hos polisen med Kai som förare.. Oj det lät ju jätteintressant så Katrine och jag fortsatte att maila till varandra. Så här i efterhand får jag väl erkänna att vi till att börja med var lite skeptiska till det här med hundpolis, så vi började lite efterforskningar både i Norge och Sverige om vilken den här mannen Kai Iversen var. Lugn nu Kai och Katrine omdömena om er var otroligt positiva. Bl.a. fick vi höra att Kai var chef för polishundarna i Oslo och bättre hundmänniska än han fanns inte, om fick vi sålt hund till Kai, så skulle vi sedan kunna sälja hund till hela Norge. Om Katrine fick vi höra att hon även hon var en mycket duktig hundförare inte minst på räddningshundsidan. Alltså båda hade vad man kan önska sig av en valpköpare  och lite till. Det bestämdes att Kai skulle göra valptesten vid 49 dagars ålder. När Kai och Katrine kom hit och vi träffades för första gången kändes det som om vi känt varandra i många år, allting stämde. Men frågan återstod, skulle någon av hundarna duga till det som Kai och Katrine ämnade att ha den till. Kai testade hanhundarna, rev sig i huvudet och sa ”jej må göre ytterligare en test for de är så like varann”. Efter mycket funderande så valde han ut Leo. Vad vi förstår är både han och Katrine mycket nöjda med Leos utveckling, framför allt det han har gemensamt med de andra valparna den sociala biten och nyfikenheten. Kai är mycket noga med att Leo som han säger ”Må vare gut” det ställs ännu inga stora krav på honom och det som lärs in görs på lek. Bragd som redan från början visade stor tolerans har blivit Leos idol. Tillsammans barnen är han mycket fin och försiktig,  men husse får stå ut med en del angrepp fast under ordnade förhållanden. Jag vill påminna husse Kai om vad han sa om utställning. Om Leo blir vacker skall, jag när han tagit sina utställningscert, själv ställa ut honom i full polisuniform. Snälla Kai då vill jag väldigt gärna vara med, 2 så stiliga gutter kan väl inte annat än ta hem rubbet Vi följer Leos utbildning med spänning.

Leasad, ja man kan ju fundera över namnet. Finurliga matte tänkte som så, blir hon inte bra och jag inte vill ha henne, ja då är hon ju bara leasad, det står på papperet och jag kan lämna tillbaka henne. Men vad vi kan förstå blir det nu inte så, matte har fått precis vad hon beställt en egensinnig liten rackare som emellanåt är det raraste som någonsin funnits. Matte är Maja Persson i Malmö, hon ägde tidigare Bettan från oss och meningen var att Bettan skulle hjälpa Maja med att fostra den här lilla nya familjemedlemmen. Nu blev tyvärr inte så för Bettan flyttade till hundhimlen dagen efter det att Leasad föddes. Ja att Leasad har ett huvud för sig själv, det visste vi redan och därmed var hon vikt för Maja, men låt mig berätta. Leasad var kvar en vecka längre än de övriga valparna och vägrade naturligtvis att vara ensam i valphagen, hon fick därför vissa friheter att vistas ute under överinseende. En dag var hon försvunnen, stort pådrag och slutligen hittade Lars-Anders henne simmande i ån. Tillfällighet nä,nä. Dagen efter kommer hon susande förbi mig på gräsmattan, där jag står och hänger tvätt, säger hej, hej och försvinner ner i buskarna mot ån. Jag rusar efter och hittar där lilla Leasad  som glatt simmar omkring, ja jag kan nästan se hur hon ler mot mig. När vi sedan träffade Leasad under Räddningshunds-SM visad hon åter prov på sina simkunnigheter genom att hoppa i närmaste vattendrag medan Loco stod på stranden och förskräckt tittade på sin vilda syster. En ny Ester Williams? Ja gudarna vet vad det månne bliva. Rapporterna från Maja är motstridiga, ibland är Leasad väldigt billig och ibland är hon så dyr att jag inte ens har pengar nog att klappa på henne. Majas träningskompis sedan många år tycker att Maja har fått sitt livs bästa hund. Yess Maja nu är det bara att förvalta pundet och med dina kunskaper bör det gå vägen.

Lyra, om jag var hund skulle jag vilja vara Lyra, för just i hennes familj skulle jag vilja bo. Elisabeth Luttje-Larsson och hennes man Mats samt barnen Lovisa och Carl i Frändefors förlorad sin lilla Bardlands Kika, när hon var endast 5 månader gammal. Det var otroligt sorgligt och naturligtvis stod Elisabeth med högsta prioritet hos oss när det gällde ny valp. Tack för att ni hade tålamodet att vänta och att vi fick förtroendet att sälja en ny valp till er. På gräsmattan utanför huset har Lyra en egen appellplan, där Mats har satt upp belysning, så det går att träna även under den mörka tiden, trimbord höj- och sänkbart, samt egen badbrygga vid sommarstugan har han också fixat. Matte går och lär sig hundmassage och specialkurs i lydnad, dessutom är hon mentalfigurant och involverad i Vänersborgs mentalsektor. Allt för att Lyra skall ha det förspänt i de bästa av världar. Snacka om att vara huvudfigur i familjen!  Lyra har tillsammans med sin bror Lufsen varit på valputställning, hon blev BIR och slog i det närmaste knock out på domaren som blev väldigt förtjust, bl.a. stod det i kritiken ”en tikvalp med mycket stor utstrålningen” Lyra gick vidare till BIG-finalen där hon blev 2:a bland 20 BIR-valpar. Efter framgångarna på utställningsarenan kallas Lyra numera för ”Prinsessan av Dalsland”. Undrar ni varifrån Lyra har fått sitt ovanliga namn, så är det efter en trilogi, som handlar om en mycket ovanlig flicka vid namn Lyra. Den första boken heter  Guldkompassen, den andra Den skarpa Eggen den tredje vet jag inte namnet på, författaren heter Philip Pullman. Böckerna är helt i stil med Sagan om Ringen, verkligen annorlunda och mycket läsvärda. Blir hundvalpen Lyra lik huvudpersonen Lyra, ja då har vi mycket att se fram emot.

Lotti fick följa med mamma hem till Göyrgy och Erzebet  Horvath i Göteborg. Lotti intog hemmet med storm och trodde att det var fritt fram att göra vad hon ville, Göyrgys redan gråa hår blev ännu gråare och inte fick han någon hjälp av Hanna heller, som inte sade ifrån utan t.o.m. lämnade sin mat när Lotti ville ha den. Det hjälpte inte att skälla på Lotti för den var Hanna som tog åt sig och Lotti bara skakade av sig obehaget. Vi slog våra kloka huvuden ihop och bestämde att Hanna skulle komma hem till oss några dagar och på så vis få semester från sin odåga till dotter. Detta blev perfekt, Lotti kunde nu tillrättavisas utan att Hanna var med och tog illa vid sig och inte var Lotti det ”dampbarn” som man kunnat tro, nej då hon förstod tillrättavisningarna hon fick mycket bra och rättade sig därefter. När sedan Hanna återkom hem var det hon som bestämde var skåpet skulle stå och ordningen mellan mor och dotter var återställd. Jag kommer ihåg vad Gunvor Klinteberg-Järverud sa när hon var här och valde ut Lotti åt Göyrgy ”Det här kommer att bli en mycket bra brukshund, men hon kommer inte att bli helt lätt att handskas med, för hon har mycket egen vilja.” Tanken är att även Lotti skall bli en hund som letar cancer och därför har hon redan börjat att träna detta hos paret Järverud. Inlärningen sker naturligtvis ännu på en mycket lätt nivå, senast hade hon 100% rätt på 5 prover. Sven, som är mycket förtjust och imponerad av Hannas arbete, säger att Lotti är ännu bättre än mamma och det beror på hennes kamplust, hon ger aldrig upp. Ja det skall bli mycket spännande att följa Lotti och hennes mamma i deras utveckling som sökhundar i camcer.  

PLANER INFÖR 2007

Ny kull på gång.

Vi hoppas att under nästa år få se en M-kull födas. Vi har förhandlat med Karin och allt är klart med att vi skall få låna Honey. T4-test och ögonlysning är redan klart och Alice har lovat att följa med till Tyskland för ett besök hos Hannas ”fästman” Ferro von Elberfeld. Honey kommer förmodligen att löpa någon gång i april, så går allt som det ska så kommer vi väl återigen att missa det stora riesenlägret. Suck!

Korning

Det var mening att vår K-kull skulle koras på Vänersborgs Brukshundklubb i april 2007. Tyvärr har denna korning blivit inställd p.g.a. att klubben inte hinner ändra om sin bana inför de nya reglerna som gäller från nyår. Dock kära K-kullare var inte oroliga, naturligtvis har vi fixat så att ni skall få komma till korning. Vi har pratat med Reino Oskarsson och han har lovat att ställa upp med test i Rommelanda, så snart vi fått den exakta tidpunkten kommer vi att meddela er.

LO-läger

LO Västs bruksläger kommer att som vanligt ligga på Tånga Hed och går av stapeln den 12/13 maj. Mer om detta kan ni läsa i RiesenNytt.

Bardlandslägret

Vårt eget läger kommer att gå av stapeln som vanligt. Vi börjar Kristi Himmelfärdsdagen den 17 maj (Norrmännen må vara förlåtna om de inte dyker upp förrän den 18:e) och avslutas söndagens den 20 maj. Vi har bokat ”gula huset”, samma ställe som vi var på förra året, och ett antal baracker för boeendet.Lägret blir vad vi och ni gör det till. Temat är ”Vi träffas, trivs och tränar.” Så det är bara att köra hårt, hoppas att ni kommer så många som möjligt. På söndagen den 28 maj, sista dagen på vårt läger, kommer AfRS stora utställning att gå av stapeln på Tånga Hed, så nu kan ni slå två flugor i en smäll och samtidigt som ni är på vårt läger kan ni passa på att ställa ut, tävla lydnad eller exteriörbedöma om detta skulle vara aktuellt. Vi kommer att sända ut närmare information i början av april.

Riesenlägret

Vecka 29, blir det som vanligt AfRS årliga läger på Kopparbo detta är årets stora höjdpunkt för alla riesenägare och något man inte bör missa.

MH-beskrivning

Den 25 augusti har vi MH-beskrivning av vår L-kull på Vänersborgs Brukshundklubb. Som vanligt kommer vi att även ha festligheter runt detta och på söndagen kommer vår beskrivare Owe Andersson och talar om vad han har kunnat utläsa av kullen och ha jämförelser med våra tidigare kullar. Närmare information kommer att utsändas i god tid.

Övrigt

För er som slitit ut eller ännu inte har några Bardlandsoveraller så har vi på lager i storlekarna  M-XL, priset är 350:--. Billigt för en overall av superkvalitet.

På vår hemsida www.bardlands.com kommer ni att kunna läsa om alla aktuella händelser 2007..

Vi önskar er alla ett riktigt God Jul och Gott Nytt År samt många framgångar under 2007.

RIESENKRAMAR  från

NUNNE och LARS-ANDERS

ADA och FIFFI

Föregående   Start