Jag tycker inte att det var så längesedan jag satt och plitade på förra årets rapport, men tiden går fort när man har roligt och så har det varit under 2005. Trots att vi i år inte har haft någon ny kull att glädjas åt har det varit många andra glädjeämnen. Många fina resultat har ringts in till oss allt ifrån appell till elit och godkända tjänstehundar. Vårt motto har alltid varit att de valpar som säljs skall få vara arbetande familjemedlemmar och med det menar vi att hunden skall få vara med överallt där det är möjligt, samt arbeta med det den är bäst på då huvudsakligen med näsan. Arbeta behöver inte betyda att den tävlar, dock går det inte att frånkomma att en tävlande hund ger en viss PR för kenneln och det skall ni veta att resultat från appell betyder lika mycket för oss som resultat från elit. Viktigast är dock att våra hundar får vara fullvärdiga familjemedlemmar. Alla är ju inte tävlingsmänniskor, allra minst jag, även om jag för många år sedan tog mig ut på tävlingsbanorna på darrande ben och med ganska mediokra resultat. Tjänstehundträningen där det gällde att lita på hunden och inte ha någon millimeterlydnad passade mig bättre och jag lyckades ju faktiskt att göra båda mina tikar till tjänstehundar. Fast i dagens läge då kraven på förarna har höjts så otroligt vet i katten om jag skulle ha klarat det. Heder åt er som fört fram era hundar till tjänstehundar så att vi nu kan skryta med att 15 % av våra valpar nu kan ståta med titeln Tjänstehund.

Årets läger blev som vanligt en succé otroligt vilken stämning det var. Nästa års läger kommer att gå av stapeln till Kristi Himmelsfärdshelgen men det skriver vi mer om under Övrigt.

Vi har också varit med på TV:s Hundstunden med ett avsnitt från vår valphage där K-kullen fick agera småstjärnor. Det var bara en liten snutt på några minuter, men det har tydligen uppmärksammats för det är många som hört av sig. Ja lite gratisreklam skadar aldrig.

Vi har också varit i Tyskland under Riesen-VM och det var en upplevelse som vi inte skulle vilja vara utan. Tanken bakom resan var att hitta en bra avelshane till nästkommande år och det tror jag att vi lyckades med. Ferro von Elberfeld heter han och det av hans bakgrund som vi lyckat ta reda på ser väldigt bra ut. Vi tror inte att riesen i Tyskland är så mycket bättre, men avelsbasen är snäv här hemma och de hanhundar vi skulle kunna tänka oss använda är för nära släkt.

Lite smolk i glädjebägaren har det dock varit eftersom en del av våra gamla kämpar har gått ur tiden och även några andra, som det varit alldeles för tidigt för. Men så är det, ett hundliv är egentligen alltid alldeles för kort. Som ni kanske läst i RiesenNytt så har vi börjat röja i vad vi kallat ”gamla trädgården” det namnet är nu ändrat till ”Gamla hundars minneslund - Vår örtagård”. Här är det meningen att man skall kunna sätta sig och ha en stund med eftertanke och minnen runt de hundar som nu är finns i hundhimlen. Vi ser framemot våren då våra örtsängar börjar blomma tillsammans med alla de lökar vi planterat i höst. Ni är alla välkomna att besöka våra gamla hundars minneslund.

TACK för att ni alltid hör av er i stort som i smått, i medgång som i motgång. Det är ni som sporrar oss att fortsätta vår avel, liksom att skriva denna rapport. Skulle det nu vara någon som inte fått med sina resultat, så hoppas vi att ni har överseende. Jag har en lista, jättelång, som jag fyllt på allt eftersom ni ringt eller mailat och det är nog tur för annars hade jag aldrig kommit ihåg allt som rapporterats.

A- och B-KULLEN

Bland Bardlands seniorer börjar det nu tyvärr att glesna i leden. Fyra av hundarna ur A-kullen liksom en ur B-kullen har under året lämnat oss för de sälla jaktmarkerna. Alla oändligt sörjda och saknade av sina familjer.

Attan fick för 11/2 år sedan en tå bortopererad och allt såg ut att gå bra, men i våras började han att tappa i vikt, trots att han åt bra, och tacklade mycket snabbt av. Vid ett veterinärbesök visade det sig att han hade ytterligare en infekterad tå och förmodligen en cancer som spridit sig till lungorna. Så fick Attan ”den optimala hunden” som Nicko kallade honom vandra vidare. Jag tror han leker med sina syskon nu och är lycklig över att inte ha ont längre. Dessutom hoppas och tror vi att hans starka psyke och alla andra goda egenskaper kommer att leva vidare genom alla hans avkommor.

A´Clipper Denna stora härliga hund har nu också lämnat jordelivet. Clipper och hans husse Ingemar blev med åren ett par profiler i lilla Vargön, där de dagligen promenerade, oftast utan koppel, och var kändis med de flesta både människor och hundar. Clipper fick en tumör i käken tumören opererades bort, men kom snabbt tillbaka och blev jättestor. När matte och husse stod inför valet, att förmodligen behöva operera nästan varje månad eller såga bort en bit av käken och det kanske ändå inte skulle bli bra, så bestämde de sig för, att Clipper hade haft ett långt och mycket bra liv och skulle inte behöva lida när han blev gammal. Till våren skall vi sätta ned hans aska i Örtagården, där han kommer att få vila jämte sina mamma Thanja och sin halvsyster Beda.

A´Lukas, vi har fått kontakt med en dotter till Lukas vilken är den första riesen i Norge som blivit godkänd narkotikahund. Hon jobbar vid polisen i Oslo och matte är väldigt nöjd och stolt över henne. Häftigt, tycker vi

Arja somnade stilla in under försommaren. På kvällen var hon i trädgården och lekte med barnen och gick senare in och la sig i sin korg, någon gång under natten hade hon somnat in för gott. Arjas matte som är veterinär tog fram stetoskopet och kunde bara konstatera att Arja lugnt och stilla flyttat hem till sina släktingar i hundhimlen. Trots att detta väl är det sätt, som vi alla önskar att våra hundar skall få sluta sitt liv, så blir saknaden och sorgen lika stor.

Vi gratulerar till den nya familjemedlemmen Ingeborg. Malin hälsar att bara barnen har blivit lite större så kommer hon att åter skaffa sig en liten valp från Bardlands.

Ajje ”Chagall” gick bort bara någon vecka efter A´Clipper, vad jag förstod så hade han också drabbats av klokapselcancer liksom Attan. Vi vet att deras pappa Bribories Prins Viktor dog av detta när han var 8 år och denna form av cancer är tyvärr ärftlig. Chagall var, liksom alla hans syskon i A-kullen, en hund som var mycket vänligt inställd till allt levande. Han var omslagspojke på en österrikisk hemsida och hans lillmatte Josefin skrev en avhandling om A-kullens mentalitet i sitt skolarbete. När jag talade med hans husse sa han att ”Chagall hade lämnat outplånliga spår hos familjen och att de ännu inte fattat att han inte fanns hos dem längre.”

Bomibitt ”Oskar” endast 8 år gammal fick Oskar lymfcancer som utvecklades mycket fort. Vi hade ständig kontakt med husse Gustav, hoppet är ju det sista som överger människan och vi trodde att kanske han kunde få några extra månader. Så blev det nu inte och Gustav kom från Örebro ned till oss och Oskar sista resan gick sedan till vår egen veterinär. Man lär sig aldrig, den sista resan till veterinären är lika fruktansvärd varje gång och man frågar sig varför ett hundliv skall vara så kort. Oskar och Gustav delade allt från säng till maten med surkål, som var Oskars förtjusning. Lite lättnad i sorgen var att Gustav kunde ta med sig Doris hem, mer om detta kommer under J-kullen.

C-KULLEN

Har vid det här laget hunnit fylla 7 år, det var den 9 september närmare bestämt, och genom detta har även de blivit seniorer. Tänk vad tiden går. C-kull som visat framåtanda med 4 elithundar och 1 tjänstehund samt 4 tikar som gått vidare i vår avel och vars avkomma börjat att visa framfötterna både på MH, Korning och tävlingsbanor.

Cayo som länge varit kennelns stora ”PR-maskin” har även i år visat framfötterna. För tredje gången blev hon Årets Riesen och knep den trofén som första riesen någonsin. Det krävs att man vinner den 3 gånger för att få behålla den.  När Peter mottog trofén på riesenlägret var hans kommentar ”Ja det var många år sedan jag såg den för första gången och då bestämde jag mig att en gång skall jag erövra den för alltid och det har jag gjort nu”.  Cayo var som vanligt med på SM i drag men denna gången kördes hon ”enbart” i lina och där fick hon en bronsmedalj. Hon var också placerad som första reserv på kvallistan till SM i rapport.

Carmencita har varit och tävlat elit och blivit godkänd.

Cassiopeja ”Cassi” har lämnat oss och farit till hundhimlen. En tragisk historia som har sin botten i hennes tidiga barndom, med minnen som Finn inte skall belastas för eftersom han fick henne när hon var närmare 2 år. När Finns lilla barnbarn kom upp i den åldern att han började stulta omkring, så blev Cassi väldigt osäker och morrade dovt. Detta gjorde att Finn med familj inte vågade ha kvar Cassi, för tänk om det skulle hända något. Detta har vi full förståelse för. Cassi var Finns ögonsten och de levde samman i vått och torrt, så beslutet togs under stor vånda. Hon var mycket älskad och är mycket saknad av hela familjen och många ljusa minnen har hon lämnat efter sig.

E-KULLEN

E-kullen har hunnit att bli 6 år.

Eje har under året tagit 1 brukscert i spår och har nu 4 cert i spår och 1 i sök.

Enok ”Sigge” vår internationella räddningshund har i år varit på en internationell räddningsövning på Cypern. Och jag tror att han också går i väntans tider eftersom en tredje kull efter honom är på gång.

Ettan ”Emmi” som är räddningshund på Rjukan i Norge har blivit regodkänd med glans, det finns ingen hejd på alla fina lovord vi får höra om henne från räddningskretsar i Norge. Tyvärr så har hon haft otur med ett avslitet korsband och är nyopererad när jag skriver detta. Vi håller tömmarna för att det skall gå bra..

Ebbe är ytterligare en av dem, som har lämnat oss i alldeles för tidig ålder. Ebbe fick hög feber och när han undersöktes på djursjukhuset visade det sig att han hade en tumör på mjälten. Han opererades men febern gav inte med sig och han blev bara sämre och inga insatta åtgärder hjälpte. Bertil fick ta det svåra beslutet att låta honom somna in.  Vi känner djupt med Bertil och Gunilla, men finns den hundhimmel som jag så starkt vill tro på, så springer nu Ebbe med liv och lust bland sina släktingar och leker.

F-KULLEN

I denna kull som i april blev 4 år har vi 3 st räddningshundar.

Fixa har inte legat på latsidan i år. Hon blev LO-mästare i lydnad  en titel som tidigare erövrats av hennes bror Frippe, ytterligare en lydnadsetta med 183 poäng är inte fy skam och som toppen på detta har hon blivit uppflyttad till högre klass spår. Ett ihärdigt rykte säger att hon skall bli mamma till våren, detta ser vi med spänning fram emot.

Filip har blivit godkänd i lägre klass sök.

Frippe har tävlat spår och blivit uppflyttad till högre klass där han redan tidigare befanns sig när det gäller sök. Hans 6 avkommer har nu blivit MH-beskrivna med ett mycket bra resultat

Figo blev bästa räddningshund i Skånedistriktet och kvalificerade sig därmed för andra året i rad till Räddningshunds-SM. Han har också gjort ett godkänt funktionsprov i år.

Finurliga Freija var otursförföljd då hon i början av förra året fick en meniskskada, som så småningom visade sig måste opereras. Allt som hon missat har hon emellertid tagit igen i år. Hon klarade mentaltesten med glans liksom förarprovet i räddning så nu kan hon kalla sig Korad Tjänstehund Bardlands Finurliga Freija.

Förtrolla, samtidigt som jag börjat skriva på denna rapport fick jag ett samtal från Förtrollas matte, om att Trolla ej finns hos oss längre. Endast 4,5 år gammal hade hon hastigt lämnat sin familj. Det hela började med att hon spydde rent blod, matte tog henne akut till djursjukhuset där hon fick dropp, antibiotika och losec. Proverna visade på blödande magsår och en kronisk tarminfektion. De insatta åtgärderna hjälpte inte och då hon fortsatte att spy blod, tog familjen det tunga beslutet att låta henne vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Vi känner djupt med hennes familj som så tragiskt och hastigt mist sin vän.

G-KULLEN

Kullen fyllde 3 år i mars, 7 av dem har blivit godkända i korningens mentaltest och detta firades med stor klang- och jubelfest på Ursands Camping tillsammans med H-kullen som också testades vid samma tillfälle.

Grogg har liksom förra året gått fram med racerfart. Det ligger väl nära till hands att han, när Cayo drar sig tillbaka för att vila på sina lagrar, blir vår nästa stora PR-Hund. Han har nu 5 cert i spår och är kennelns andra Brukschampion, han kvalade in till SM på fantastiska 625,75 poäng, han vann Riesen-SM  och därmed blev han också Svensk Riesenmästare i spår 2005. Som om detta inte skulle vara nog, debuterade han i Lydn.klass III vann tävlingen och blev uppflyttad till Elitlydnad och vid sin första elitlydnadstävling fick han ett förstapris. Det är väl bara en tidsfråga innan vi får vår första Lydnadschampion? Det vore himla trevligt! Bland alla framgångar höll jag på att glömma att han även blivit uppflyttad till högre klass rapport. Javisst det var ytterligare en sak att berätta, Jörgen och Grogg går på bevakningshundkurs och förhoppningsvis kommer vi att få ytterligare en tjänstehund.

Gambaz har blivit godkänd räddningshund och vid förarprovet var han en av dem som ledningen ville skulle gå vidare för internationellt prov. Husse och Gambaz har vuxit samman på ett otroligt sätt och Gambaz kallas nu för det mesta för ”kompis Persson”, det tycker jag säger en hel del om deras förhållande. Gambaz är inte bara duktig, han är dessutom en stilig kille, åtminstone tyckte Bruksgårdens kennel det, för de föll pladask för honom och det resulterade i att Gambaz nu är pappa till 10 små valpar med prefixet Bruksgården

Guinness denna från början så glada hund ändrade med tiden beteende och började göra utfall mot både folk och hundar och ingen blev klok på varför. Vi pratade mycket med Lotta och Kent och gemensamt försökte vi leta lösningar. Men hans aggressivitet växte och han började göra utfall mot Lottas arbetskamrater på djursjukhuset, där hon jobbar. Detta trots att han kände dem väl och träffade dem dagligen. Situationen blev ohållbar och tillsammans med oss bestämde de att Guinness skulle få fara till hundhimlen. Trots hans olater var han en mycket älskad hund som lämnade ett stort tomrum efter sig.

H-KULLEN

Den 2 juni fyllde de 3 år och har utvecklats till en mycket homogen och stabil kull där. 8 av 9 deltagit och blivit godkända på korningens mentaldel. 2 st av dem har under året blivit godkända räddningshundar och en tredje har enbart förarprovet kvar innan även hon kan kalla sig räddningshund

Hälge har varit och tävlat lägre klass sök och den tävlingen gick på natten. Mörkret var inga problem för Hälge, han fann elegant och med stor säkerhet sina 3 figgar. På lydnaden hade han spelat pajas och fått kommentaren ”En otroligt härlig hund”, vilket matte inte alls ville hålla med om vid det tillfället. Poängen räckte i alla fall till godkänt och Hälge hade roligt hela tävlingen igenom. Han har också varit och tävlat lydnad och är nu uppflyttad till Lydn.klass III.

Hickory har tävlat appellen i sök och blivit uppflyttad till lägre klass hon har under året även blivit uppflyttad till Lydn.klass II. Matte är ute och letar fästman till Hickory och kanske blir det så småningom valpar

Honey gjorde mentaltesten nästan exakt lika som sin mormorsmor Thanja det var bara jaktkamplusten som skilde dem åt, där Honey hade +3 med Thanja bara hade +2. Veckan efter mentaltesten gick hon upp som bästa hund i räddningsprovet och förarprovet klarade hon med glans, så nu kan hon titulera sig Korad Tjh/räddning/. Hon har också hunnit med att bli uppflyttad till Lydn.klass III

Happy Hilda för henne började inte alls året ”happy”. Lagom till korningen började hon att löpa och fick därför inte vara med när syskonen testades, detta löste sig dock genom att hon senare fick komma med på korning hos Reino i Rommelanda och naturligtvis klarade hon sig med glans. Men oturen var inte slut. Strax innan hon skulle gå upp på certprovet för räddning så bröt hon en klo och så var det kört. Men skam den som ger sig, hon kom igen vid nästa prov och blev godkänd. Tyvärr var det så sent på året att det inte fanns fler förarprov, men till våren kommer Frida och Hilda igen och då är vi säkra på att vi har ytterligare en räddningshund i H-kullen.

Hugo denne glada gosse har varit ute på äventyr, som man skulle kunna skriva en hel bok om eller åtminstone ett häfte. Jag skall försöka att i korta ordalag berätta. Mia har introducerat Hugo för Sjöräddningen i Stockholm och de har varit med på övningar, där både Hugo och Mia visat att de platsat i detta sällskap. En lördagskväll ringer Mias mobil, det är sjöräddningen som undrar vad hon har för sig. Jo vi har precis kommit in för att fira ett 30-årskalas, svarar Mia. – Så synd då för vi skulle ha behövt dig och Hugo på ett skarpt uppdrag, lät det i andra ändan av luren.- Inga problem jag har hunden och full utrustning i bilen utanför, vart skall vi träffas? Så drog de ut på sitt första skarpa uppdrag, för att leta efter en man som hade kapsejsat med sin båt. Det blev en lång natt och de kom inte hem förrän vid 3-tiden på morgonen för att åter ge sig ut redan klockan 6 igen. Nu var det fullt pådrag massor av båtar och även helikopter var och letade. Fokus var lagd på 3 öar som låg jämsides, på en av dem blev Mia och Hugo landsatta för sök, men det gav ingenting. Mot den mellersta ön gav Hugo starka indikationer att där fanns något, men detta avfärdades med att det låg alldeles för långt bort från var de hade hittade den kapsejsade båten. Mycket trötta kom vårt ekipage hem på eftermiddagen för välförtjänt vila. Mia ringde tidigt nästa morgon för att höra hur det hade gått. Jo allting var avblåst för sjöräddningens del och överlåtet till polisen, de hade dock hitta var båten verkligen hade kapsejsat och det var mot den mellersta ön men sedan hade båten drivit vidare. Då kände sig Mia tvärsäker och sa att mellan de två vita prickarna på den ön finns det något, så tvärsäker att hon vågade sätta alla sina pengar på detta. Ok blev svaret vi säger till polisens dykare att de börjar leta där. Vad hittade de, jo på 5 meters djup låg mannen som de sökte. Hugo fick ett skriftligt tack från både polisen och sjöräddningen som gärna ville ha vidare framtida samarbete. Ja vad säger man om detta? Våra hundar är otroliga och stort GRATTIS till Hugo och Mia.

Med detta slutar inte Hugos bravader han har under året tävlat till sig titeln LPI och inte nog med detta han har och klarat att bli tjänstehund i räddning, så numera heter han Korad TJH/räddning/ LPI Bardlands Hugo.  

I-KULLEN

Imse Vimse har kämpat hårt för att gå i sin berömda mamma Cayos fotspår. På SM i drag så fick han en silvermedalj och blir det inte en lika snöfattig vinter som 2005, så står det väl inte på förrän han blir dragchampion. Han deltog också i Vindelälvsdraget där han gjorde mycket bra ifrån sig. Under året har han också blivit uppflyttad till högre klass rapport och godkänd lägre klass spår, dessutom gjorde han en godkänd exteriörbeskrivning på riesenlägret. ”Min lille prins” kallar Monica honom, kanske skall man ändra det till arvprinsen. Det skall bli spännande att följa honom i fortsättningen, han är ju bara 2 år och har verkligen framtiden för sig.

J-KULLEN

Vår största kull någonsin som var från börja 14 st, tyvärr så har två lämnat oss för de sälla jaktmarkerna och en blivit stulen, så det är bara 11 som återstår. Av dem är 6 röntgade  utan anmärkningar, medan 5 ännu är  oröntgade. Så ni som har J-kullare och ännu inte lyckats masa er iväg till veterinären se till att komma iväg, så att ni inte förstör vår fina statistik med 90% röntgade hundar och alla med fria höfter.

Jizza det här är damen som inte legat på latsidan. Hon började året med att bli uppflyttad till högre klass spår och ta titeln LPI, för detta krävs det 3 förstapris i Lydn.klass I, av bara farten tog Jizza ytterligare ett förstpris och den tävlingen vann hon också. På riesenlägret blev hon godkänd i exteriörbedömningen och ställdes sedan ut med resultatet Cert och BIR. Helen har lyckats intressera maken Magnus för det här med hunderiet och till nästa år får vi nog även se dem i rapportskogen.

Jiddra har blivit uppflyttad till lägre klass efter att med elegans genomfört sin första appelltävling.

Jazzi to Deen´s är en herre som verkligen imponerat under det gångna året. Trots att matte klagar över att hon jobbar så mycket att det inte blir tid över att träna, så har framgångarna varit stora. Han började i april med att bli uppflyttad till högre klass spår och dagen efter blev han godkänd i lägre klass sök, månaden avslutade han med att erövra titels LPII. Framgångarna fortsatte med att han blev uppflyttad till elit spår med hela 521,75 poäng och månaden därefter debuterade han i elitklass och detta på själva Riesen-SM, resultatet blev en mycket hedrande 4:e placering och godkänd i elit. Huka er övriga Bardländare, för Jazzi, som bara är 2 år gammal, kommer med stormsteg!

Jaffa är ett tragiskt öde, som vi helst inte vill prata om. Hennes husse fick diskbråck och för att avlasta honom tog vi hit Jaffa. Hon och Ada kom bra överens och brukade strosa omkring på gården, såsom våra hundar alltid gjort. En dag kom Ada ensam nerifrån ån alldeles dyngsur, ingen Jaffa var inom synhåll. Jag var ensam hemma, jag ropade, letade och ringde till sist efter Lars-Anders, som kom med ilfart. Vi gick båda längs ån och letade, men hittade aldrig Jaffa. Vår slutsats är, att bägge hundarna av någon anledning fallit ned i ån som var isbelagd förutom strömfåran i mitten, Ada hade klarat sig upp medan Jaffa inte lyckats med detta. Jaffa blev aldrig återfunnen, till hennes minne har vi gjort en egen liten blomstersäng i vår örtagård.  

Jazz har även i år deltagit i älgjaktslaget på Bodö, Vi är mycket stolta över att ha en Bardländare som jagar lagligt. När Kjell och Livs dotter en dag kom hem på besök undrade hon varför de inte ställt ut denna vackra hund. Ja det hade ju liksom inte blivit av. Dottern tog saken i egna händer, anmälde Jazz till en internationell utställning, klippte och ringtränade henne. En som jag tycker rolig kommentar var ”Jag tar inte bort den lilla vita fläcken på bröstet, för det är hennes varumärke”. På utställningen visade det sig att det var väldigt många riesen anmälda och flera championtikar och tikar som skulle ta sitt sista cert. Vad hände? Jo Jazzi fick Storcert och R-Cacib endast slagen av en championtik som var där för att få Cacib. De´ ni, kallar vi framgång på utställningssidan.

Juni efter specialträning på vårt pingstläger och på riesenlägret for Juni hem till Norge och debuterade i tävlingssammanhang. Det resulterade i att hon blev klubbmästare i spår och fick en hedrande andraplacering i sök. Vi gratulerar till framgångarna.

J´Azda ”Dåris” uppföljningen av henne har blivit en riktig solskenshistoria. Jag skrev i förra årets rapport att hon skulle omplacerar, men den som skulle få henne var tvungen att ”ta sig igenom ett nålsöga” om vi skulle kunna godkända. Gustav Pratnecker blev den som lyckades krångla sig igenom ”nålsögat”. Efter det att Oskar begravts i vår örtagård bestämdes det att Doris skulle följa med Gustav hem. När de åkt iväg till Örebro, upptäckte Lars-Anders att en ny arbetshandske hade försvunnit ur bilen. Ja-ha konstaterade vi  ”den tjyvaktiga riesen Doris” hade återigen varit framme. Men var hade hon lagt handsken? Vi återfann den senare på jordhögen ovanför Oskars grav. Ett tack från Doris till Oskar för att hon fått överta hans husse? Ja, man kan undra. Lite senare på året kom Doris tillbaka för att bo hos oss under några veckor medan husse var på jobb i Saudarbien, innan Gustav for iväg hade han i graven lagt ned Oskars älsklingsleksak, en slang. Efter några dagar upptäcker jag till min fasa, att Doris har varit och grävt upp den och inte hittade vi den någonstans. Tack och lov så kom hon med den dagen efter så jag kunde återbörda den där den hörde hemma. Men håll med mig, nog är det märkligt det här med Doris och hennes förhållande till Oskars grav. Gustav och Doris har flera gånger varit och hälsat på och det finns inget tvivel om vem hon älskar mest i hela världen, husse Gustav står helt utan konkurrens högst av alla. Att kärleken är till 100% besvarad råder inga tvivel om och omplaceringen av Doris har fått ett mycket lyckligt slut. Får tillägga att hon numera äter surkål med förtjusning precis såsom Oskar gjorde.

K-KULLEN

Denna kull, som med så stor dramatik kom till världen förra året, har hunnit bli drygt 1,5 år. De är samtliga röntgade fram och bak utan anmärkningar, de har också gjort en mycket bra MH-beskrivning. Efterfesten till deras MH är värd ett kapitel för sig. Eftersom de bara var 3 i kullen hade vi beskrivningen tillsamman med Carlhills kennel, därifrån kom 4 hundar. Efterfesten hölls på Ursands Campings restaurang tillsammans med ägare, deras familjer och en hel drös av fans var vi över 30 pers som firade med trerättersmiddag och klirrande glas. Efter detta blev det allsång och dans. Vilket tryck! Jag lovar dess make har aldrig skådats på en MH-fest, gamla gubbar och gummor blev som nya och jag var inte ensam om att dagen efter vara både trött och ha ont i kroppen. Men det var det värt.

ÖVRIGT

Vi hoppas att under nästa år kunna glädja oss åt 2 valpkullar. Hanna kommer förmodligen att löpa i mars, skulle det bli tidigare blir vi bara glada. Hon kommer att paras med Ferro von Elberfeld som vi skrev i början av rapporten. Honey kommer troligen att löpa i juni, till henne har vi ännu inte utsett någon hane, men det lutar väl åt att vi även för hennes del åker ned till Tyskland.

Lördagen den 22 april blir det korning för I- och J-kullen på Vänersborgs Brukshundklubb. Eftersom det är många hundar kommer det att bli 3 domare, de bästa som finns att få, nämligen Reino Oskarsson, Owe Andersson och Birger Larsson. Vi kommer att förhöra oss om vi kan få inkvartering på Ursands Camping och i så fall så kommer vi att ha efterfest där på lördagskvällen. På denna fest är alla välkomna även fansen, ju fler vi blir desto roligare. Ni som har hundar ur de aktuella kullarna hör av er om det är så att ni har förhinder av något slag. Som ni nog förstår så krävs det en hel del planering för att allt skall klaffa.

LO Västs bruksläger kommer att som vanligt ligga på Tånga Hed och går av stapeln den 28/4 -1/5. Mer om detta kan ni läsa i RiesenNytt.

Vårt eget läger har vi ändrat från Pingst till Kristihimmelsfärd, detta pga att annandagen försvunnit. Vi har bokat ”gula huset”, samma ställe som vi var på förra året, och ett antal baracker för boeendet. Så det är bara att köra hårt, hoppas att ni kommer så många som möjligt. På söndagen den 28 maj, sista dagen på vårt läger, kommer AfRS stora utställning att gå av stapeln på Tånga Hed, så nu kan ni slå två flugor i en smäll och samtidigt som ni är på vårt läger kan ni passa på att ställa ut eller exteriörbedömma om detta skulle vara aktuellt.

Vecka 29 går som vanligt det stora riesenlägret på Kopparbo av stapeln. Om nu bara våra tikar Hanna och Honey sköter sina löp, vilket vi hoppas att de gör, så kommer vi dit för att få lite rekreation mellan valpkullarna.

För er som slitit ut eller ännu inte har några Bardlandsoveraller så har vi på lager i storlekarna  M-XL, priset är 350:--. Billigt för en overall av superkvalitet.

För övrigt kommer ni att kunna läsa om allt vad som skall hända under 2006 på vår hemsida under Aktuellt.

Vi önskar er alla ett riktigt God Jul och Gott Nytt År samt många framgångar under 2006.

RIESENKRAMAR  från

NUNNE , LARS-ANDERS och ADA

 Föregående   Start