|
När jag sitter här och ser tillbaka på året 2004, tycker
jag nog att det varit det motigaste året sedan kenneln statade 1995. Vår
stamtik, min älskade Thanja, gick ur tiden,. Födelsen av vår K-kull blev
mycket dramatisk och endast tre av sju valpar finns kvar i livet. Några
gamla kämpar har vandrat vidare till de sälla jaktmarkerna och som kulmen på
alla sorgligheter blir vi drabbade av von Willebrands sjukdom. Om det senare
är vi dock optimistiska och tror att det är en storm som vi helskinnade
skall rida igenom.
MEN det finns glädjeämnen, som får vågen att slå över åt det positiva
hållet. 3 generationer Bardlands var med och tävlade Riesen-SM (Axa-Cimon-Grogg).
2 bardländare kvalificerade sig till SM i räddning, för övrigt de enda
riesen (Enok ”Sigge”- Figo) för övrigt de enda riesen som lyckades med denna
bedrift. 1 blev 6:a på Norska Mästerskapen i spår (Eje). 1 tävlade 3 grenar
i SM-Drag och resultaten blev 2:a. 3:a och 4:a (Cayo). Under året har vi
fått 7 brukscert, 2 draghundcert och 1 utställningscert, 2 nya
räddningshundar och för att inte tala om alla som varit ute och tävlad och
blivit uppflyttade i både bruks och lydnad. På räddningshundsidan har vi 4
som klarat SBK1 och hade det inte varit så svårt att komma med på proven i
räddning så hade vi säkert haft fler räddningshundar för det verkar vara
något som passar som hand i handske för våra bardländare. Ett tresidigt
reportage från vår valphage fanns att läsa om i Hundsport nr 5, det har gett
eko i hundkretsar och vi har fått mycket respons även utanför riesenvärlden.
Jag har roat mig med att ta fram lite statistik
vad det gäller tester och där är vi nog världsbäst inom riesenkretsar (man
får väl lov att skryta lite grand?). Vill påpeka att jag även tagit med de
hundar som är röntgade i Norge, dessa kan man inte alltid hitta i SKK:s data
eller i Lathunden.
HD röntgade kull A-I, 65 st av 71 = 91,5%
och alla med fri höfter.
AD röntgade kull A-I, 57 st av 71 = 80,3%
varav 3 med anmärkningar
MH-beskrivna kull A-J, 80 st av 83 (85 st varav 1 död och 1 stulen) =
96,4%
Mentaltestade kull A-F, 39 st av 48 (51 st varav 3 döda innan testbar ålder)
= 81.3%. Ett otroligt resultat
med tanke på att bara 20-25% av alla registrerade riesen blir mentaltestad.
Summerar man vad som hänt under 2004 och ser på
alla fina testresultat så nog väger vågskålen över åt det positiva hållet
och inte är det så motigt som jag skrev i början.
TACK också för att ni alltid hör av er i stort som i smått, i medgång som i
motgång. Det är det som sporrar oss att fortsätta med vår avel. Skulle det
nu vara någon som inte fått med sina resultat i listan här nedanför, så
hoppas jag att ni har överseende. Det är inte så lätt att hålla reda på alla
och vi börjar bli många bardländare nu.
A- och B-KULLEN
Mamma till vår A- och B-kull, Bardlands
stamtik Korad SUCH S(drag)CH Ba´Hunna´s Thanja,
vandrade vidare till de sälla jaktmarkerna vid en ålder av 13 dagar 4
månader och 13 dagar. Thanja var för mig den ultimata hunden, det har aldrig
funnits och kommer aldrig att finnas hennes like i min sinnevärld. Dock om
jag drar mig till minnes, var det väl inte så från början. Jag
kallade henne sumpråttan som valp, eftersom hon älskade
att vältra sig i alla dypölar.
Som tonåring var hon en riktig ”bitch” som skulle ge sig på alla andra
hundar speciellt tikar, utan mitt stöd var hon
dock inte så stor. Vid 2,5-3 årsåldern stadgade hon sig dock och blev ”a
leading lady” en position som hon behöll genom alla år och jag hade det
väldigt lätt med en hund som alltid på rätt sätt visade sin mentala styrka.
Jag får väl erkänna att vi för det mesta hade ett delat ledarskap, som hon
skötte med den äran. Hennes mod och arbetsvilja var enorm och hade hon haft
en annan förare hade hon säkert varit SBCH, men hon var nöjd med mig och vår
kärlek var väldigt ömsesidig. En stor riesen har gått
ur tiden.
Axa var 9 år när
hon tävlade Riesen-SM i spår tillsammans med sin son Clintan ”Cimon” och sin
dotterson Grogg. Efter spåret låg hon på delad 1:a plats men sedan ville det
sig inte riktigt på uppletande och lydnad det slutade med en hedrande 6:e
placering. I samband med SM:et ställdes honockså ut på AfRS-utställningen
och blev där BIM-veteran med CK. Axa lever numera tillsamman med sin
dotterdotter Kalibra, som ser till att hålla sin mormor i trim och det finns
emellanåt ingen hejd på lekarna dem emellan. Axa är lite grå i skägget men
för övrigt lacksvart och det finns ingen som kan tro att hon snart är 10 år.
Hon har alltid varit mycket lik sin mamma Thanja och likheten till både sätt
och utseende blir ännu mer påtaglig med åldern. Jag njuter av de tillfällen
som jag får vara hundvakt åt henne.
Ada Jo Ada är och
förblir det original hon har varit ända sedan hon föddes, hon var från
början mycket speciell och har så förblivit. När hon skulle försvara sin
titel som BIM-veteran förra året visade det sig att hon var halt (en spräckt
klo upptäckte vi senare), men domaren var så förtjust över henne att hon i
alla fall fick ett hp och blev 2:a bästa veterantik endast slagen av syster
Axa.
Attan har ännu en gång blivit
pappa, denna gången hos Carlhills kennel, det blev 3 valpar och han är nu
pappa till 54 valpar i 8 kullar varav 5 finns i Norge. Ni har väl läst
”Attan från valp till vuxen” om inte gå in på vår hemsida och titta under
Övrigt.
A´Lukas har blivit en riktigt
”tiktjusare” och under året har han blivit pappa till inte mindre än 16
valpar alla hos kennel Up Shot´s. Lukas har nu 50 valpar efter sig fördelat
på 7 kullar varav 1 i Norge.
Arja Förra året hade jag tappat
bort Arjas adress men nu har vi åter fått kontakt. Arja lever i högönsklig
välmåga liksom syskonen Anja, A´Clipper och Ajje
”Chagall”.
B-XO avslutade (skulle inte ställas ut mer enligt
matta) sin framgångsrika utställningskarriär med att bli BIR-veteran på
AfRS-utställning i Vårgårda.
Boss Man har lämnat oss och
farit till hundhimlen. En riktigt tragisk historia, där Boss, när han var
inlämnad på kennel, bet en av skötarna där. Ingen skugga må falla över Boss,
han blev helt enkelt mycket orättvist behandlad och det ville han inte finna
sig i. Petter och Hedvig vågade dock inte ha honom kvar hemma med tanke på
lilla Eva, detta har vi full förståelse för. Trots vad som hänt är Boss både
älskad och saknad samt har lämnat många ljusa minnen efter sig.
Bombitt
”Oskar”, Bettan och Berta lever och har det mycket bra
i sina respektive familjer.
C-KULLEN
Har vid det här laget hunnit att fylla
6 år, det var den 9 september närmare bestämt. En kull som visat framåtanda
med 4 elithundar och 1 tjänstehund samt 4 tikar som gått vidare i vår avel.
Curt har blivit uppflyttad till
elit i både spår och rapport, vi gratulerar matte Helena till "lilla gubbens
" framgånar.
Cayo har under flera år varit Bardlands flaggskepp,
eller skall man säga flagghund? Så har det varit även i år. Det började som
vanligt med SM i drag, där det blev silver i H40 och brons i H21 dessutom en
4:e plats i, ja va sjutton hette klassen jag kommer inte ihåg det just nu.
Cayo har i år tagit 2 cert i drag, 2 i rapport och 1 i spår. De två senaste
certen tog hon 2 dagar i rad. Ja, gu´ vilken hund! Hon har även varit på
utställning och tagit CK, något cert kan det ju inte bli där, eftersom hon
redan är Champion. Cayo har numera 9 cert i drag, 5 i rapport, 2 i spår och
2 på utställning. Ett ganska svårslaget resultat skulle jag tro?
Clintan ”Cimon” har tidigare
haft problem med halsen men i år har han kommit igen. På Riesen-SM blev det
en 7:e plats i spår, lite otur var det med omspår eftersom en annan tävlande
hade gått in på Cimons spår, dock hade han det bästa uppletande av alla.
Cimon deltog även i AfRS utställning och fick ett CK i bruksklass, enligt
många inklusive mig borde han ha vunnit eftersom certet gick till en hane
med en jättestor vit fläck, men domaren beslut gäller, så är det tyvärr.
Cimon har även blivit uppflyttad till elit rapport. Så kom igen Niclas, lägg
nerverna på hyllan så har du din brukscert som i en liten ask och en ny
liten bardländare att hämta.
Carmencita har blivit mamma till
vår K-kull, en mycket dramatisk händelse som ni kan läsa
mer om under K-kullen.
E-KULLEN
E-kullen som nu hunnit bli 5 år har
även de visat framfötterna både på Norska och Svenska sidan.
Eje har under året tagit 2
brukscert i spår och även deltagit i Norska Mästerskapen med en hedrande 8:e
placering. Han har nu 3 cert i spår, 1 i sök och är dessutom i Elit lydnad.
Tyvärr så kan Eje inte få titeln NBCH eftersom han bara har en testikel, men
för oss här på Bardlands räknas han i alla fall som Brukschampion och en ny
liten gratisvalp kan Torgeir räkna sig till godo hos oss.
Familjen har utökats och vi
gratulerar Silje och Torgeir till lilla dottern Mina och
hälsar henne välkommen till Bardlandsfamiljen.
Effi deltog i AfRS stora
utställning i Vårgårda med en 1:a i öppen klass. Hon har också blivit
godkänd i lägre klass sök.
Enok ”Sigge” vår internationella
räddningshund kvalificerade sig under året till SM i räddning. Tyvärr var
han inte i allra bästa form när SM:et skulle gå av stapeln och därför blev
det inte något deltagande. Under året har han blivit regodkänd både hos
polisen och som internationell räddningshund, still going strong alltså.
Sigge som tidigare har en kull valpar hos Malmskogen har under 2004 blivit
pappa till 2 kullar med sammanlagt 14 valpar.
Ettan ”Emmi” som är
räddningshund på Rjukan i Norge har blivit regodkänd med glans, det finns
ingen hejd på alla fina lovord vi får höra om henne från räddningskretsar i
Norge.
Eesti finns tyvärr inte lägre.
Jag citerar ur husses brev till oss. ”Hon fick allt svårare att koppla av.
De enda gånger Eesti fungerade riktigt bra, var när hon var uppe på de
vanliga ställena i skogen och letade pinnar, eller när hon var hemma med
husse och matte. När Eesti inte längre kunde koppla av i husvagnen utan jag
var tvungen att lägga henne bak i hundburen i bilen för att hon skulle få
lugn och ro, förstod jag att det inte längre fanns någon återvändo. För
Eestis skull fick hon somna in.” Vi känner djupt med familjen Hoffman och
Eesti, men finns den hundhimmel som jag så starkt vill tro på, så springer
nu Eesti med liv och lust bland sina släktingar och leker.
F-KULLEN
Får vi väl nu räkna till de vuxnas
skara sedan de flesta klarat ”högskoleprovet ” d.v.s. korningens mentaltest
med glans och även visat framfötterna på många andra vis. Ada och Busther
kan vara stolta över sina avkomma.
Frida kan numera
lägga titeln korad till sitt namn, enligt husse och matte är hon världens
bästa hund, något som jag tror många vill göra henne rangen stridig om. Jag
hört samma uttalanden från flera valpägare.
Fixa kan stoltsera med 2 st
titlar, förutom korad så är hon också TJH d.v.s godkänd Svensk
Räddningshund. Hon blev BIR med cert på utställningen i Sunne och fick ett
CK på AfRS utställning i Vårgårda, dessutom har hon hunnit med att bli
uppflyttad ur appellen och godkänd i lägre klass spår.
Filip har blivit godkänd i
appellklass sök, blivit utställd på AfRS med en 1:a i öppen klass och även
han har fått titeln korad.
Frippe har tävlat sök och blivit
uppflyttad till högre klass, en lydnadsetta har han också hunnit med. Nu
väntar vi bara på nästa lydnadsetta så kan han till titeln korad även lägga
LP1. Frippe har under året som gått skaffat sig en, fru Ba´hunna´s Thotsie,
där resultatet blev 6 st hanvalpar detta är första gången Bardlands- och
Thanjas ursprung Ba´hunna´s linjerna möts. En mycket spännande kombination.
Förtrolla ställdes ut med en 1:a
på AfRS och gjorde där också en godkänd exteriörbeskrivning, efter att ha
genomgått korningens mentaltest kan hon numera kalla sig Korad LP1 Bardlands
Förtrolla. Hon har även varit ute och tävlat spår och blivit uppflyttad till
högre klass. Året händelse tror vi dock inträffade den 23 december då sonen
Marcus kom till världen, vi gratulerar och hälsar en ny liten medlem
välkommen till Bardlandsfamiljen.
Figo har precis som syster Fixa
blivit godkänd räddningshund och var en av de 2 riesen som kvalificerade sig
till SM i räddning. Vi var uppe i Umeå för att heja på honom och ge support.
Tyvärr visade det sig att han hade fått ”racerbajs” och mellan sökslagen
måste han ut i skogen för att skita, detta var ju inte speciellt lyckat och
av förståeliga skäl så kom han inte med till finalen. Vi tröstade matte Aina
med ”bara det att ha kvalificerat sig till SM var en nog så stor
prestation”. Tänka sig att det bland alla hundar bara var 2 riesen som
blivit kvalificerade till SM och bägge har Bardlands som prefix och dessutom
är de halvbröder. Vi känner oss mycket stolta här på kenneln. Figo ställdes
ut på AfRS med en 1:a i bruksprovklass, han gjorde även en godkänd
exteriörbedömning och efter en mycket bra mentaltest heter han nu Korad TJH
Bardlands Figo.
Fedina ställdes ut med en 1:a i
ökl och gjorde en godkänd exteriörbeskrivning på AfRS utställning i
Vårgårda.
Finurliga Freja har varit
otursförföljd då hon i början av året fick en meniskskada, som så småningom
visade sig måste opereras. Hennes veterinär var övertygad om att det var en
skada, som hon ådragit sig och alltså inte något genetiskt och hon är nu i
stort sett återställd. Förargligt var att hon p.g.a. detta missade provet
för att bli tjänstehund (hon är ju redan godkänd IPRH) och även missade
mentaltesten för korning. Vi har anmält henne till mentaltest i februari och
håller tummarna för att hon skall komma med där och under 2005 kommer hon
och matte även att göra förarprovet för räddning.
G-KULLEN
Detta är kullen som visat framfötterna
på både bruks- och tjänstehundsidan med tanke på att de fyller tre först
nästa år, så har de gjort helt strålande resultat. Vi är nog inte helt fel
ute om vi gissar att vi får vår nästa SBCH ur denna kull. Vem det blir jag
det återstår att se. Men det gäller ju förstås att inte bli bortlottad utan
att få komma med på tävlingarna, vilket ju inte alltid är det lättaste.
Gonzo har blivit
uppflyttad och även godkänd i högre klass sök. Heja på, nästa år blir du
säkert vår första elithund i sök. Vi håller tummarna.
Grogg tog sig med raketfart 2003
upp till elit spår. I år har han tagit 2 brukscert och är bara 1 ifrån den
hägrande SBCH-titeln. Vilken hund! Han var också med bland dem som tävlade
Riesen-SM, där han kom 4:a och hade den bästa lydnaden av samtliga hundar.
En godkänd extriörbedömning har han också hunnit med.
Glimma har blivit uppflyttad
till elit spår, men sedan dess varit otursförfölj. Hon har varit anmäld till
ett otal elittävlingar men blivit bortlottad varje gång, en gång var hon
77:e reserv. Va´ säger ni om det? Matte säger att Glimma är i kanonform och
rent mentalt har hon gått från klarhet till klarhet. ”Så huka er bardländare,
Glimma kommer med stormsteg 2005!” Vi håller tummarna för att det inte skall
bli några fler bortlottningar.
Gambas tränar räddning och har
klarat SBK1, han är färdig för certprov men tyvärr är det svårt att komma
med på dessa sedan räddningsverket stramat åt. Förhoppningsvis blir han med
nästa år och vi kan räkna in ännu en räddningshund bland bardländarna.
Guinness har på sin första
tävling blivit uppflyttad till lägre klass.
Gruffa, sedan hennes husse och
matte beslutat sig för att gå skilda vägar blev Gruffa omplacerad hos Dag
Borgen med fru och 2 barn. Dag är bror till Eirik som tidigare hade Emil
(Argus) och som numera har Kurt II. Omplaceringen av Gruffa har blivit
mycket lyckad och den senaste rapporten förtäljer att hon klarat
inträdesprovet till Norska Försvaret där hon nu tränar 1 gång i veckan,
därutöver tränar hon också lydnad varje vecka. Ambitionerna är att till
nästa höst få Gruffa godkänd som tjänstehund. Vi
hälsar Dag med familj välkomna till Bardlandsgänget.
H-KULLEN
Årets största händelse var väl när 7 av
de 9 valparna gav sig iväg till Rjukan för att träna Lavinsök, därtill
inbjudna av mamma Cassiopejas husse Finn. Vill här
passa på att tacka Finn Smörvik och Jan Frydenberg för denna oförglömliga
upplevelse. 8 av kullens 9 valpar är nu friröntgade
både fram och bak. 4 st har klarat av SBK1, så det verkar att bli en riktig
tjänstehundkull.
Hanna var en av de hundar
som vi hade med på provtest inför den nya korningen som skall komma 2007.
Domare Reino Oskarsson var alldeles lyrisk i sitt omdöme av henne sa han.
”Hon äger testbanan när hon kom ut på den och sätter inte en fot fel.” Skall
bli spännande att se henne på korningsbanan 2005. Hanna har tävlat appellen
och blivit uppflyttad till lägre klass hon har även försökt sig på
lydnadsettan. I regn och rusk vann hon bland 19 tävlande, tyvärr fattades
det några ynka poäng från uppflyttning.
Hony är en av dem som blivit godkänd i SBK 1,
hon har också tävlat appell med 223,5
poäng. Vilken otur missade uppflytning med 0,5 poäng. Ja ibland har man inte
turen på
rätt sida. Hon har också varit på utställning och fått en 1:a i öppen klass
och blev också 1:a i
konkurrensklass
Happy Hilda har blivit uppflyttad till Lydnad II och
har klarat SBK1.
Hälge ställdes ut på AfRS i
Vårgårda, denna gång i unghundsklass, och fick återigen 1:a
med HP. Han är snygg den killen? Han har också prövat på sin första
brukstävling i appell sök
och det resulterade i att han blev uppflytad till lägre klass
Hazze har blivit godkänd SBK1
och visat sig vara en hund som aldrig ger sig när det gäller att hitta figge.
Men eftersom det nu är ett sådant strul på många ställen när det gäller
utbildningen av räddningshundar så har Benny gett upp tanken med Hazze som
just räddningshund. Men Benny har många års erfarenhet med hund och även om
Hazze är hans första riesen, en ras som han säger sig vilja lära känna, så
är vi säkra på att de kommer att hitta just sin ”lilla nisch ” och vi kommer
då att höra talas om teamet Hazze och Benny. I vilket sammanhang återstår
att se. Benny fick i december ett erbjudande att vara med på L-test då det
behövdes provhundar i samband med att en polisman som skulle examineras som
domare på test av polishundar. Vi fick en filmsnutt på detta och vad vi
kunde se så klarade sig Hazze riktigt bra, även om det ibland fanns vissa
fördröjningar innan han klarade ut alla situationer. Det fanns inget
kvarstående någonstans och det sista momentet som var skott klarade han med
glans, inget kvarstående där inte. Hazze som också är blodgivare har fått
ett fint diplom från Djursjukhuset i Hälsingborg där det står att han räddat
livet på en schäfertik med magomvridning.
Hugo var den förste i kullen som
redan 2003 blev godkänd SBK1, sedan dess har han också varit uppe för
certprov. Men ack mattes nerver pallar inte för trycket och instruktörerna
hennes bara skakar på huvudet, Hugo är ju en av de säkraste sökhundar de
haft. Lugn Mia, jag vet precis hur det känns, trots att Thanja var världens
säkraste, så strulade jag till det på alla sätt och vis för henne och vi
klarade oss inte förrän tredje och sista försöket. Mia har också tränat
sjöräddning, som är något helt nytt för oss. Säkert har de flesta läst
hennes roliga berättelse, där hon efter att ha läst om en sjöräddningshund
börjar att träna sök körande med Hugo på sin bilhuv. Ja oj vad vi skrattade
åt hennes tokiga idéer, men skratta bäst som skratta sist. Mia fick kontakt
med sjöräddningen i Stockholm och det visade sig att Hugo var en baddare att
från båt hitta figgar på land. Jag vet inte om ni läst om Hugos vidare öden
som sjöräddningshund, jag sände ut det på bardlandchatten och till hans
syskon, om inte så blev det så här. Mia fick kontakt med en kille inom
sjöräddningssällskapet som utbildat sin egen hund och nu höll på att utbilda
flera som skulle ingå i ett team om 30-40 hundar stationerade på olika
ställen i Sverige och lätt tillgängliga om det skulle behövas. Mia blev
inbjuden till västkusten för att testa Hugo. Han gjorde succé, var bättre på
markeringar än den färdigutbildade hunden, han markerade en platta där det
legat lik med glatt viftande svans och en dykare under vattnet, som han fått
lukt på, hoppade han i för att bärga. Ni skall veta att under de dagar som
de var på västkusten blåste det nästintill storm och det var iskallt.
Lars-Anders som var med en av dagarna var mäkta imponerad. Innan Hugo
stämplar in som sjöräddningshund vill Mia dock att han blir räddningshund.
Vi följer med spänning Hugos vidare äventyr. Hoppsan jag glömde nästan att
berätta att Hugo blivit uppflyttad till lydnadstvåan och att han precis som
sin bror Hazze är blodgivare.
I-KULLEN
Imse Vimse enda
valpen i kullen, ja frågan är om man kan kalla det kull när det bara finns
en valp. Ja hur som helst så har Imse Vimse visat framfötterna under året,
det började med röntgen som var fri både fram och bak. Därefter gjorde han
en MH-beskrivning i Sollefteå som vi tyckte var mycket bra. Som kronan på
verket tävlade han appell och blev uppflyttat samt ställdes ut i juniorklass
med en 1:a. Nu håller han på att träna drag för att förhoppningsvis kunna
deltaga i draghunds-SM som går av stapeln i Falun 2005. Får se om han kan ta
upp mamma Cayos mantel. Vi håller alla tummar och tår här i Vårgårda.
J-KULLEN
Vår största kull någonsin, de var 14 st
när de kom till världen för 1,5 år sedan. Trots sin ringa ålder har flera
redan hunnit med att visa sig både på appellplan och på utställning. I
september var det dax för MH-beskrivning 9 av valparna kom till vår träff
och 1 av dem, som bodde högt upp i Norr-land, gjorde sin MH på närmare håll.
2 hade laga förfall, 1 är död och 1 är försvunnen. Vi är mycket nöjda med
resultatet på de 10 som blivit beskrivna. 5 st är röntgade bak och 4 fram
samtliga med A och ua.
Jizza var tidigt
ute, redan i februari ställdes hon ut på SKK internationella utställning i
Göteborg, det blev 1:a med HP och Bästa Valp. Framgångarna fortsatte och på
AfRS i Vårgårda fick hon 1:a med HP i juniorklass och blev i konkurrensen
tvåa bland 15 tikar. Samtidigt med detta passade hon på att bli LO-mästare i
lydnad. 2 gånger har hon tävlat appellen i spår och bägge gångerna fått
tillräckligt med poäng för uppflyttning till lägre.
Jiddras familj nere i Skåne har
fått tillökning och vi säger grattis till Rickard och Tessan samt
önskar sonen Erik välkommen till Bardlandsfamiljen.
Jazzi to Deen´s en herre som verkligen har imponerat
på lydnadsplan. Se bara på den här sviten 174,5 188,5 och 186,5 de två sista
resultaten tagna under en 2-dagarstävling. Så nu kan han titulera sig LP1.
Jazzi har även varit och tävlat appellen och blivit uppflyttad till lägre,
han har också vunnit klubbmästerskapen i lydnad och blivit trea på
klubbmästerskapen i bruks.
J´Ove har tävlat lydnadsettan
med 170 poäng, domarens kommentar efteråt var att ”hade inte husse klantat
till det så hade det blivit närmare 200 poäng”. En jätteglad husse tyckte
dock inte att det gjorde så mycket för han visste redan att Ove kunde bättre
än husse. Jag har väl inte missuppfattat något?????
Jazz, här har vi äntligen fått
en bardländare som jagar lagligt. Jo det är sant, Jazz har debuterat i
jaktlaget på Bodö som elg-riesen, laget tyckte att hon var i full klass med
de högt meriterade gråhundarna som tidigare fanns med i laget. Va´ säger ni
om det? Jag kommer att lägga ut bilder på nätet, så att ni kan se att jag
inte far med osanning. Hon är dessutom vacker, på juniorutställning endast
11 månader gammal fick hon en 1:a och senast när hon ställdes i
unghundsklass blev det också en 1:a och två i konkurrensen bland 12. Domaren
gillade henne och ville gärna återse henne som vuxen om 1 till 2 år.
J´Azda ”Dåris” bor numera hemma
hos oss, anledning till detta är att hon var osäker mot barn och Jenny
vågade därför inte ha kvar henne hemma. Mot familjens egen lilla pojke hade
hon dock aldrig visat något, de var som ler och långhalm men en del barn
(inte alla) som kom och hälsade på tyckte hon inte om. Påpekas bör att hon
aldrig har bitit någon. Innan hon kom till oss hade Jenny tävlat
lydnadsettan med henne och blivit uppflyttad. Och nu bor hon hemma hos oss
denna Dåraktiga, beDårande Dåris som hela tiden bjuder på överraskningar.
Hon stjäl som en korp varhelst hon kommer åt, så det gäller att hålla i
smörgåsen när hon är i närheten. Nyfikenheten finns det ingen hejd på, hon
skall vara med och titta överallt och i värsta fall tar hon soffbordet till
hjälp för att se ut genom fönstret. Animal Planets är favoritprogrammet på
TV och gamla Ada har aldrig visat sig så tolerant mot någon som Dåris, hon
kan t.o.m. nedlåta sig att leka med henne. Men det kanske inte är så
konstigt för Dåris är älskad av alla både hundar och människor. Jag skulle
kunna hålla på att berätta om henne i all oändlighet. Förmodligen har
miljöombytet gjort henne gott, för vi har inte sett något anmärkningsvärt
med henne, bara en mycket glad unghund. Vi kommer så småningom att omplacera
henne, men den som vill har henne måste klara att gå igenom ett nålsöga av
granskning eftersom vi tycker att bara det bästa är gott nog år Dåris.
K-KULLEN
Deras födelse var nog det mest
dramatiska vi upplevt under hela kennelns historia. Valparna föddes för
tidigt med akut kejsarsnitt en söndagsmorgon. Mamma Cita ville inte kännas
vid sina valpar under den första veckan, så det blev till att sondmata och
hålla värmen i valplådan med varmvattenpåsar. 3 av de 7 valparna dog under
de första dagarna. Vi hade dock god hjälp av Ada som åtog sig att tvätta och
hålla rent de små. Allt detta hände samtidigt som Riesen-SM och AfRS stora
utställning gick av stapeln här i Vårgårda. Ja så ni kan nog förstå att det
var kaotiskt här hemma. När Cita väl började att ta sig an sina valpar var
hon en exemplarisk mor, ja nog en av de bästa vi haft. Som grädde på moset
upptäckte vi att Cita inte var avelsförsäkrad, det hade vi inte haft en
tanke på att kolla upp. Den missen kostade oss 17.000:--, men det är väl som
vår veterinär sa ”det skall inte alltid vara så lätt att vara uppfödare.” Vi
är dock väldigt glada över vår K-kull, som också kommer att visa upp sig på
TV. När de var 8 veckor var nämligen TV här och filmade i vår valphage och
till våren någon gång kommer hela gänget att vara med i Hundstunden. Vi
kommer naturligtvis att meddela innan det kommer att sändas.
Kurt II ”Koss”
har flyttat till Eirik Borgen och hans familj i Norge. Eirik har tidigare
haft Bardlands Argus, mera känd som Emil, från oss och när han nu ville ha
en ny riesenhane stod han naturligtvis med prioritet hos oss. Från början
var det bestämt att han skulle heta Kurt, men eftersom vi redan hade en Curt
(visserligen med C) så fick han heta Kurt II, men väl hemkommen tyckte
familjen att Koss var ett mycket mer passande namn, så nu heter han det.
Koss var den i valphagen som var lugnast, gjorde aldrig något överilat utan
allt skedde med eftertanke och aldrig såg vi honom rädd. När Eirik vid
ganska tidig ålder tog med honom till försvarets hundskola prövade de på att
släppa in honom i ett mörkt rum, där det satt en figurant. Koss gick glatt
in i rummet och fram till figgen., viftade på svansen och gick ut igen.
Kommentaren från instruktören efteråt var ”Antingen har den här hunden allt
under fullständig kontroll eller så är han stendum”. Så har det tydligen
varit hela tiden, allting tas med knusende ro och några rädslor finns inte.
Meningen är väl att Koss så småningom skall överta Emils fallna mantel och
bli tjänstehund inom Norska Försvaret. När jag idag talade med Eirik skulle
de endera dagen åka ut och träna lavinsök, dessutom brukar han träna för
Terje Östli (Norges motsvarighet till Sven Järverud).
Kitty Bus, hennes matte, Jenny
Roden, har vi känt sedan hon som liten busunge härjade runt på riesenlägret,
men det var många år sedan. När hennes riesentik gått bort i cancer, kom hon
på besök till oss och var intresserad av att köpa valp. Vi som sett Jenny
växa upp från busunge till en mycket duktig ung dam, som visat framfötterna
både på bruks- och utställningssidan blev naturligtvis smickrade av hennes
intresse för vår kennel. Detta resulterade alltså att Kitty Bus flyttade hem
till Jenny och Micke i Nora. Jenny studerar nu på HundCampus, ett mycket
avancerat utbildningscentra, efter avslutad utbildning hoppas Jenny på att
få jobba med problemlösningar för hund. Många roliga berättelser har vi fått
från Jenny och Kitty Bus som verkligen gör skäl för sitt namn trivs som
fisken i vattnet på HundCampus.
Kalibra fick flytta hem till
mormor Axa. Hennes familj har ju varit med sedan Bardlands startade och de
flesta känner väl till Lena och Anders Ax-Jansson med ungdomarna Kalle och
Matilda. Kalibra borde liksom sin syster ha tilläggsnamnet Bus för det finns
ingen hejd på vad hon kan hitta på. Hon började redan första veckan hemma
att flytta ut att skor och alla åtkomliga plagg i trädgården för att sedan
bära tillbaka en del på verandan, det var ett evigt letande och Lena
beklagade
sig över den ”hopplösa valpen” fast när jag erbjöd mig att ta tillbaka henne
var det kalla handen hon var inte alls hopplös utan bara världens
underbaraste. Jag skulle tro att Axa fått några extra grå hår sedan Kalibra
kom i huset, men oftast behandlar hon busen med en ängels tålamod. Kalibra
älskar allt och alla antingen det är hundar eller människor även om hon inte
alltid visar det på ett ömsint vis.
Kika, hur skall jag kunna skriva
för att göra rättvisa åt denna mycket efterlängtad och välplanerad valp, som
inte finns bland oss längre. Det känns mycket svårt. Matte Elisabeth
Luttje-Larsson, husse Mats samt barnen Lovisa och Carl var ofta här och
hälsade på innan de hämtade Kika, en gång hade de t.o.m. med sig en kanin
för att Kika skulle få vänja sig vid husets övriga djur. Kika gick på
valpkurs, umgicks hemma med kaniner och höns och förutom alla hyss hon hade
för sig var hon en drömvalp, som alltid hade glimten i ögat. Hon hade också
en egen mentor, Inger Russberg (Aclippers matte) som bedyrade att Kika var
så lättlärd att hon aldrig tog ett steg fel. Jag citerar ur ett brev ”Vi har
gjort ett uppletande om detta skulle jag kunna skriva en hel novell, men jag
tar det kort, på en skala av 5 märgben så fick Kika 6 av Inger”. Många och
långa är de brev vi fick om Kika och hennes drömtillvaro som valp. Men så
slog det bara till, flera urinvägsinfektioner på varann och efter många och
långa utredningar visade det sig att Kika var född med missbildade njurar,
något som inte gick att åtgärda. Kika är nu i hundhimlen, jag gråter och har
mycket svårt att förlika mig med hennes orättvisa öde. Ni har väl läst
”Sagan om Askungen” som finns på vår hemsida. Lilla
Kika jag hoppas att du inte retar gallfebern på gammelmormor Thanja där du
springer och nafsar henne i bakbenen. Här på jorden finns du i varmt minne
bevarade hos många, många.
ÖVRIGT
Någon gång under februari eller mars
kommer det att bli Lavinhundsläger på Rjukan, vi har ännu inte fått något
datum spikat.
LO-Västs bruksträningsläger kommer att som vanligt gå av stapeln på Tånga
Hed i vår liksom AfRS årliga utställning.
Den 23/24 april har vi dubbelkorning i Vänersborg av G- och H-kullen, vi
kommer att sända ut närmare information om detta.
Till Pingst kommer vi att anordna ett Bardlandsläger på Tånga Hed, vi kommer
att sända ut separat inbjudan.
Vecka 29 är det stora riesenlägret på Kopparbo, vilket vi hoppas att kunna
åka på i år.
13 augusti skall K-kullen MH-beskrivas i Vänersborg, eftersom vi bara har 3
valpar i den kullen så kommer vi att ha den tillsammans med Carlhills
kennel.
För övrigt kommer ni att kunna läsa om allt vad som skall hända under 2005
på vår hemsidan under Aktuellt.
Höll på att glömma! Vi har fortfarande Bardlandsoveraller till salu för kr.
350:--.
Vi önskar er
alla ett riktigt Gott Nytt År och många framgångar under 2005.
RIESENKRAMAR från
NUNNE och LARS-ANDERS
Föregående
Start
|