Föregående
Start |
|
A- och B-KULLENB-kullen kliver i februari 2004 in i veteranklassen där A-kullen redan befinner sig sedan 1,5 år tillbaka, denna hedervärda ålder tycker jag är väl värd att uppmärksamma och därför har jag ringt runt till hussar och mattar för att få reda på hur det står till med våra ”gamlingar” och om detta kan ni läsa här nedan. Deras mamma, som också är Bardlands stamtik, KORAD SUCH S(drag)CH THJ BA´ HUNNA´S THANJA blir 13 år i mars. Thanja bär sin ålder med heder, hon är nästan helt grå på huvudet och lite vinglig i bakkärran men inne i huvudet är hon helt klar och det finns ännu ingen hund som ifrågasätter hennes auktoritet Jag kan inte med ord beskriva vad Thanja har betytt för mig under våra år tillsammans och jag hoppas innerligt att få ha henne kvar frisk och kry en lång tid framöver. Ada vår egen älskliga lilla hoppetossa lär väl aldrig bli vuxen trots att hon är mor till 20 barn och dessutom farmor till en Malmskogenkull. Ada vårdar, tar ansvar och älskar allt smått antingen det är människobarn eller djurbarn, fågelungar och valpar får samma omvårdnad som små bebisar. När nya valpköpare kommer hit är den ständiga frågan, kan vi inte få köpa Ada istället för en valp. Jo det är nog så att hon charmar de flesta, många gånger har vi lånat ut henne och hon finner sig tillrätta vart hon än kommer. Med andra ord en otroligt lätt hund att ha med att göra med. Årets största överraskning gav hon oss vid AfRS årliga utställning här i Vårgårda. Helen Gelderman ville frisera och ställa ut henne i veteranklass och tja ville hon ha besväret så inte oss emot, fast vi hade ju aldrig sett Ada som någon utställningshund. Resultatet blev BIM-veteran och 5:e bästa tik bland närmare 40 tikar. Domarens kommentar var, att det var stor synd och skam att vi inte ställt ut henne tidigare. Hoppsan vår lilla Ada var vacker, det hade vi inte en aning om! Anja har vi genom åren inte haft så stor kontakt med, desto större var glädjen när jag ringde upp hennes husse och fick veta att hon lever i högönsklig välmåga. Hon lever på sin hästgård där hon har tagit sig den del friheter med åren. Mellanmålen består inte enbart av hästskit (mums) utan hon gör emellanåt även besök i hönsen rede och plockar till sig ett och annat ägg, som hon sedan går ut på gräsmattan och knäcker med precision mitt uti för att därefter sörpla i sig. Detta har hon även lärt ut till de andra hundarna på gården. Hon har en väldigt fin päls säger husse, tackar för det, äggula är ju det bästa man kan ge när det gäller pälsen. Hon är alltid lös även på promenaderna i skogen. Husses kommentarer är att hon är en mycket trevlig hund som dessutom är lydig och älskar barnbarnen. A´Lukas (Lukas) När jag talade med Lukas husse berättade han att Lukas är Sveriges äldsta valp, ja det omdömet stämmer väl överens vad vi hört från flera ur A- och B-kullen. Lukas har aldrig varit sjuskriven, ett par gånger i veckan springer han med husse i skogen och då är det ”järnet som gäller”. Men även om han till kynnet är Sveriges äldsta valp, så tar han sig privilegier som den veteran han är och numera är soffor och sängar självklara liggplatser. Lukas har återigen blivit pappa, frun denna gången är en tik från Skönabäcks och resultatet blev 1 tik och 6 hanar. Hoppsan, tidigare var det nästan bara tikar som gällde, numera är han pappa till 23 tikar och 9 hanar. Dock är det skönt att han inte är muslim och behöver betala hemgift tycker husse Stephan. Någon gång under juldagarna skall han få sig ytterligare en fru (hm, vem sa nå´t om muslim?) Up Shot´s Pixi kommer på friarbesök. Arja Jag är förtvivlad, för jag har slarvat bort både adress och telefonnummer till Arjas matte som bor i Norge. Hon har tydligen bytt mailadress, för mailen som jag sänder kommer tillbaka. När jag senast hade kontakt med dem under 2003 var dock allting väl med Arja. Familjen har utökats och vi gratuleras till sonen Herman. Är det någon som har adress eller telefonnummer till Arjas matte Malin Jonsson vill jag att ni hör av er. Attan. När jag talar med Nicko, som är Attans husse, säger hans precis samma sak som jag tidigare har skrivit vad beträffar Ada och som Stephan berättar om A´Lukas, alltså en glad ”unghund” som älskar allt och alla och som aldrig varit sjuk. Jo det är härliga veteraner av riesenstam. Attan är samma älskare av småkryper av allehanda slag som hans syskon är. Varje år är han med på de ”gå vilsekurser” som skolan anordnar för barnen och där är han den i särklass populäraste hunden. Han tränar sök med utomordentliga resultat, men det blir numera inga tävlingar för husse känner sig för gammal.(Oj är inte säker på om jag förväxlar husse och hund, men skulle tro att det går på ett ut). Hej Nicko, jag vet hur det känns, vi är nästan lika gamla! Attan har en favorithustru i Bergsbakkens Minken, med henne har han 4 kullar i Norge, några gånger har han varit otrogen och det har resulterat i ytterligare 1 kull i Norge, 1 hos Carlshills här i Sverige plus tjyvpaningen med familjens egen tik Samba. Hur många valpar han är pappa till, det har jag tappat räkningen på. Många av hans valpar har visat framfötterna både på utställning och bruks bl.a. är han far till en polishund i Norge. Ajje (Chagall) Jag citerar ur brevet som jag fick från lillmatte Josefin. ”Även om han har blivit äldre så är han samma mysiga Chagall. Han har börjat låta mycket mer, för varje klapp som man ger honom så säger han ”hmm” högt och ljudligt och trycker sig mot en. Han har väl kommit underfund med, att om han håller på så får han mycket mer klappar, för att alla tycker att han är så söt. Det jag tycker är så fantastiskt med honom är att han är så otroligt snäll mot allt och alla. T.ex. tillåter han vår hönor komma fram och picka honom i pälsen utan att han gör dem något. Men när det blir lite väl många höns omkring honom gör han en liten lekinvit och alla hönsen flyr därifrån. Det tycker han är jätteroligt. Man riktigt ser hur han skrattar åt dem och känner sig stor och stark. Alla katterna ser honom som en artfrände och stryker sig mot honom på mornarna när han kommer ut i stallet. En snällare hanhund än vår Chagall tror jag inte finns. Och naturligtvis är han barnbarnens favorit.” Josefin avslutar med många hälsningar från familjen och deras stora, lilla ”fis”-enschnauzer. Jag tror att vi alla vet vad den benämningen betyder, hi-hi. Efter det fick jag ytterligare ett brev från Josefin där hon uppmanar oss att gå in på en hemsida från Österrike. Hemsidan heter www.graphicline.at klicka på fliken team och sedan på fliken längst ner. Hon skriver vidare. ”Måste ses! Chagalls charm ger även intryck i andra länder än Svergie.” Vi håller med henne. A´Clipper (Clipper) gör dagligen timslånga promenader, alltid lös, med sin husse Ingemar. Dessa två har med åren blivit ett par ”profiler” i Vargön och Clipper (även hans husse tror jag) blir dagligen beundrade för sitt vänliga och trevliga sätt. De få hundar som inte förstått sig på honom utan vill anfalla föser han vänligt men bestämt bort med tassen, skakar på sig och går vidare. Precis som sina syskon är han en mycket vänlig hund mot alla, fast det finns ju gränser, sin ”lillasyster”, som egentligen är han brorsdotter, håller han emellanåt i en herrans tukt och förmaning för att påminna henne om vem det är som bestämmer. Som jag berättat i tidigare rapporter så har Clipper blivit både huggormsbiten och fått erlicha av fästingbett, detta har satt sina spår på immunförsvaret och eftersom han inte tål mediciner har familjen ersatt dessa med mycket kram och kel och det tycks verka precis lika bra, Mattes slutomdöme är: ”En mycket stilig hanhund som imponerar på alla.” Jag skulle vilja tillägga att även husse imponerar inte minst för hans coola utstrålning, vem som har påverkat vem låter jag dock vara osagt. Axa har genom åren blivit sin mamma Thanjas bästa väninna, jag har aldrig sett två tikar, som inte bor ihop, vara så glada i varandra och ser man på deras beteende så är de kopior av varandra. Axa har under året blivit livmoderopererad och tagit bort en jättestor svulst på mjälten, denna var dock tack och lov godartad och hon är nu minst lika pigg och glad som sina övriga syskon. En smärt, lacksvart dam som är full av upptåg och som funderar på att göra come back under Riesen-SM i Vårgårda på spåret och dessutom även göra come back i utställningsringen som veteran. Vi ser med spänning fram mot resultaten. Hon har under året dessutom blivit mormor till ytterligare 15 valpar i våran I- och J-kull, så nu har hon sammanlagt 34 barnbarn. Berta skaffade sig redan från början ett arbete i husses och mattes fabrik och affär, där hon har gjort sig nyttig genom att springa små ärenden dagen lång. Här jobbar hon fortfarande men vägrar konsekvent att gå med på någon övertid, för när klockan är 4 så är det tid att följa med matte hem, skulle matte av någon anledning vara försenad så talar Berta högt och ljudligt om detta. Berta är god vän med alla hundar utom storpudel, som hon av någon anledning inte kan tåla, bästa kompisen är en rysk vinthund. Hon har aldrig besökt en veterinär utom för de vanliga vaccinationerna. Bomibitt (Oskar) är numera ensamhund hos husse Gustav, sedan Dixi lämnat dem för de sälla jaktmarkerna. Jag får emellanåt rapporter inte bara från husse utan också från träningskompisarna, som förtäljer att Oskar är en mycket stilig och trevlig hanhund. Han och husse njuter av sökträningen i skogen, där Oskar gör sökslag fullt i klass med den bästa elithund. Det är också med stolthet Gustav myser när han berättar att Oskar minsann inte bryr sig om de älgar som kommer i hans väg utan föredrar att vara tillsammans med sin husse. En sjutusan till draghund i skidspåret är han fortfarande så det är tur att husse är duktig på skidor. Oskar är utställd en enda gång, det var som valp, nu tycker vi att det är på tiden att han får debutera i veteranklass. Vad säger du Gustav? Boss Man (Boss) mår alldeles utmärkt med sin familj, som flyttat till radhus med skogen alldeles in på knutarna. Folk som möter honom tror att han är en unghund och matte suckar (dock låter hon förnöjd), han blir aldrig vuxen, men han är hur go´ som helst. Lillmatte Eva och hennes kamrater drar han gärna i både pulka och vagn och blir på detta vis barnens favorit. Förhoppningsvis får vi se honom på AfRS utställning i Vårgårda 2004 där han skall debutera i veteranklass. B-XO (Exo) en glyttig, skånsk spelevink som är otroligt nyfinken på allt säger matte Christel. Exo var som unghund mycket vacker men ganska så jobbig och han gav sin matte många gråa hår. Numera har han stadgat sig, de flesta busfasoner är borta, men han är fortfarande väldigt vacker. Han är alltid lös på rastningsrundorna och är mycket duktig på att umgås med andra hundar, om det är någon som vill bråka så vänder han och går. Även Exo hoppas vi att få se i veteranklass på Vårgårdautställningen. Vill det sig riktigt väl så får vi ihop en veterangrupp och kan vi då också visa deras mamma så blir vi nog unika. Bettan har under året dragits med ständigt återkommande halsinfektioner, hon har också fått mandlarna bortopererade men av någon konstig anledning, som ingen förstår, har hon trots det dem fortfarande kvar. Först i november blev hon helt friskförklarad. Matte Maja skojar och säger att de har vilat sig i form under detta året. Nu hoppas vi att år 2004 skall bli bättre för både Maja och Bettan är väldigt sugna på att komma ut och få tävla igen. Vi sänder några varma tankar till dem som inte längre finns med oss i A- och B-kullen.Aila, Aida, A-Wanda, Emil (Argus) och Athello.Beda, Bella och Boogie-Woogie. C-KULLEN C-kullen fyllde i september 5 år och har gått från klarhet till klarhet både när det gäller bruks och utställning och många glada rapporter om deras framgångar har nått oss under året. Challe, detta blir nog det svåraste av allt att skriva om, för han befinner sig numera i de sälla jaktmarkerna. Jag skrev i rapporten 2002 att han var en älskvärd stor och ”brötig” hanhund med en lite brokig bakgrund. Det stämmer så gott in på honom, han tog en stor plats i huset men ännu större plats i våra hjärtan. Challe behövde mycket av både träning och rastning för att få utlopp för all den energi som han hade och p.g.a. Lars-Anders har 2 trasiga diskar i ryggen och ett trasigt knä samt att jag inte var stark nog att ha honom i koppel fick han inte det varken mentalt eller fysiskt som han så väl behövde. Det var också alltid träta mellan honom och Ada när det gällde Lars-Anders´ gunst, bägge två tyckte att de skulle inta första platsen, detta hade vi väl kunnat stå ut med men det förvärrades när Challe inte fick jobba. Att omplacera honom var det inte tal om, han hade redan haft tillräckligt många hem, så till slut fick vi ta det tunga beslutet att sända honom till hundhimlen. Challe var en stor hund i ordets alla bemärkelser och han kommer alltid att finnas i ljust minne bevarad i våra hjärtan. Cayo, vår mest meriterade hund genom åren, parades i januari med Deen´s Cingo. Tyvärr blev det bara 1 valp, men en desto större upplevelse för oss här på Bardlands, vilket ni kan läsa mer om under I-kullen på vår hemsida. Cayo kvalificerade sig för andra året i rad till titeln ”Årets Riesen”. Gissa om vi är stolta? Trots att 4 månader av året gick bort för dräktighet och födsel, så lyckades hon att kvalificera sig till Brukshunds-SM i rapport, en otrolig prestation. Tyvärr så sprang hon bort sig på en av sträckorna och kunde därför inte fullfölja sin SM-debut. Men Peter har lovat att komma igen med ytterligare SM-start, om det blir i rapport eller spår återstår att se. Hon tog efter sin SM-start ytterligare 1 cert i rapport. Vi som haft förmånen av att verkligen lära känna Cayo under de 2 månader som hon var här med sonen Imse Vimse, kan bara säga att hon är en helt underbar hund. Själv tycker jag, att hon är fullt jämförbar med sin mormor Thanja och det är den absolut största komplimang jag kan ge till en hund, eftersom Thanja, ur min subjektiva synpunkt, är den mest perfekta riesen som någonsin existerat. Hoppas att det inte är någon som missförstår mig, jag vet ju att ni alla tycker att ni har den absolut bästa hunden.. Crazy har återigen blivit mamma. Det var inte meningen att vi skulle ha någon mer kull under 2003, men efter vår lilla I-kull erbjöd Crazys matte oss att få låna henne ännu en gång och detta resulterade i 14 valpar. Mer om detta kan ni läsa under avsnittet J-kullen här nedan. Crazy har nu haft 2 kullar hos oss, G- och J-kullen, med sammanlagt 24 valpar, så hon är något av en rekordmamma och den tiken hos oss som har haft flest valpar. Vi är mycket tacksamma mot Miriam som lånat ut sin härliga tik till oss. Carmencita ”Cita” har under året blivit uppflyttad till elitklass spår och även tagit sitt andra utställningscert. Citas husse Bertil har lovat att vi skall få låna henne för att ta en kull. Om allt går som vi tänkt blir hon då den 4:e systern ur C-kullen som paras med Deen´s Cingo. En stilla förhoppning från vår sida är att hon löper i tid så att vi inte återigen missar Riesenlägret. Cabonn har blivit uppflyttad till lägre klass. Vi ger en eloge till hans matte Solveig, som trots allt arbete med både mjölkkor och hästar på en stor gård hinner träna och tävla med sin hund. Clintan ”Cimon”, som äntligen tycks ha blivit av med sina efterhängsna halsinfektioner, har tävlat högre klass spår och blivit uppflyttad till elitklass. Nu väntar vi bara på fortsättningen, för enligt de som känner Cimon så har han SM-kapacitet. Curt, glad telefonrapport från matte Helena berättade att Curt blivit uppflyttad till högre klass sök, 2 veckor senare fick vi rapport att han även blivit uppflyttad till högre klass i spår. Vi gratulerar till ”lilla gubbens” framgångar. Det är bara att fortsätta för enligt tidigare ordförande i AfRS Lotta Blomqvist som tillhör samma klubb, så är han en kanonhund.
D-KULLEN Duke och Desideria vi minns er med värme och glädje.
E-KULLEN Vår E-kull blir i juli 2004 5 år, deras mor Ada är, som ni kan läsa här ovan, still going strong, dock fick vi sorgebudet att deras far Deen´s Chack har flyttat till hundhimlen p.g.a. en skada som han ådragit sig. Enya har under året blivit godkänd i mentaltestens exteriörbeskrivning och har därmed fått titeln korad. Enyas familj har inte bara utökats med en bedlingtonterrier utan också med ett litet flickebarn. Vi gratulerar Kajja och Maria till dottern Agnes. Ebbe, har flyttat hem till Bertil Hall i Strängnäs där han nu är sambo med sin kusin Carmencita. Bertil har två gånger tävlat högre klass spår med honom, men eftersom den glade och impulsive Ebbe trodde att han också skulle stå för en enmansshow blev det ingen uppflyttning Eje har som vanligt stått för några mycket fina prestationer, han har tagit 1 cert i spår och 1 cert i sök, dessutom är han uppflyttad till Elitlydnad. Han genomförde korningens mentaltest med 186 poäng men tyvärr blev han bedömd som skottberörd, detta bekymrade dock inte husse för veckan efter testen gjorde han sin första elittävling, tog cert och låg utan bekymmer på platsliggning med skott. Vi vet att husse Thorgeir, som var en mycket uppskattad sökinstruktör på årets riesenlägger, har stora ambitioner, som vi med spänning kommer att följa framöver. Ettan (Emmi) skulle ha kommit till Vårgårdautställningen för att göra mentaltestens exteriörbedömning, men hon svalde en trasig tennisboll så det blev istället ilfart till djursjukhuset och operation. Lyckligtvis slutade allt väl. även om Emmi var ganska illa däran ett tag. Nu har det under hösten varit full fart på räddningshundsträningen och Emmi imponerade mycket på oss, när vi såg henne då hon var på gästvisit hos räddningshundsgruppen i Borås. Enok (Sigge), vår internationella räddningshund, blev under sommaren halt och hans veterinär påstod att det var en korsbandskada som omedelbart skulle opereras. Matte Lena var helt förtvivlad när hon ringde till oss och berättade. Nu vet vi att det är mycket viktigt att en sådan här operation görs av en specialist, så vi rekommenderade en veterinär som vi kände till och som turligt nog bodde i närheten av Lena. En noggrann undersökning visade att knäleden var mycket inflammerad, så det blev stor antibiotikakur och koppeltvång. När Sigge kom till veterinären nästa gång så var inflammationen hävd och det var inget fel på korsbandet. En solskenshistoria tycker vi! Sigge har också gjord omprov hos polisen, vilket han naturligtvis klarade med glans. Effi har blivit testad på korningens mentaldel med hela 210 poäng men tyvärr var hon skotträdd. Matte tränar dock med skott och fick god hjälp med detta på riesenlägret. Familjen har utökats och vi gratulera Ywonne och henns familj till sonen Simon.
Varma tankar går till Rugg (Eirik) och Egon som inte finns hos längre.
F-KULLEN Våran tjänstehundskull kan de väl med rätta kallas, sedan 3 av dem blivit godkända räddningshundar under året. Vilket flyt de har haft! Anneli och Gunnar ordnade med en liten miniträff över en fredag/lördag, där vi fick träffa pappa Busther och se hur duktiga alla var i sökskogen. Vi tackar för detta trevliga initiativ och hoppas att det blir fler träffar. I april nästa år är det tid för F-kullen mentaltest korning, flera av hundarna har under året redan klarat av exteriörbedömningen. Filip är utställd med 1:a på AfRS utställning samt godkänd exteriörbeskrivning Fixa har blivit godkänd räddningshund, godkänd appellklass spår, utställd på AfRS med 1:a och godkänd exteriörbedömning. Familjen har utökats och vi gratulera Anneli och Gunnar till dottern Wilma, Elisabeth. Figo har också blivit godkänd som räddningshund med det snyggaste betygsprotokoll vi någonsin sett, där fanns inte en anmärkning varken på honom eller matte Aina. Finurliga Freija ytterligare en godkänd räddningshund som dessutom blivit uppflyttad till lydnadsklass II, utställd med 1:a på AfRS och godkänd exteriörbedömning. Förtrolla fick förra året två förstapris i lydnadsettan, i år slog hon till med hela fantastiska 191 poäng och fick därmed titeln LPI sedan tävlade hon tvåan och naturligtvis blev det även där ett första pris och uppflyttning till lydnadsklass III. Trolla har även gjort appellen i spår, där blev det fina 275,5 poäng och uppflyttning till lägre klass. Frippe blev LO-mästare i lydnad samma dag som han ställdes ut på AfRS med en 1:a och fick en godkänd exteriörbeskrivning. Under hösten blev han godkänd i lägre klass sök. Frida blev godkänd vid extriörbeskrivningen i Vårgårda. Fedina (Dina) har inte varit ute på tävlingsbanorna men har andra kvalifikationer som gör att jag gärna vill berätta om henne. På gården där Dina bor finns det uppfödning av hästar och får och när det är tid för föl och lamm att komma till världen är det Dina som talar om för sin matte var i hagarna de nyfödda finns. Dina tar sin uppgift på högsta allvar och är aldrig så glad som när hon kan rapportera att ett nytt litet liv har fötts. Under året har hon också skaffat sig en ny arbetsuppgift, utan att någon har försökt att lära henne, så vallar hon in både får och hästar när de skall in till ladugården. Otroligt! Hon räddade också livet på sin bästa kompis, den store vakthunden Barsk, när han hade fastnat långt ned mellan några höbalar. Barsk hade varit försvunnen i 11/2 dygn och Dina hade varit mycket orolig och på alla sätt pockat på uppmärksamhet. När hon äntligen fick med sig familjen visade det sig att hon nästan hade lyckats att gräva sig in till Barsk, där han stod totalt fastkilad, men hon hade inte lyckats helt att ta sig in. Tack vare Dina så finns Barsk fortfarande i livet. Visst är hon värd en bragdmedalj!
G-KULLEN Alla 10 har varit på MH-beskrivning, vi är mycket nöjda med resultatet och då framför allt att alla hade 1 på skotten. Av de 9 kvarvarande valparna är nu 7 friröntgade fram och bak. Garbo /Gaia/ har ställts ut på AfRS med en 1:a i juniorklass.. Grogg (Nubbe) har under året gjort en karriär som väl närmast är oöverträffad med tanke på hans ålder. Han är godkänd SBK1 i räddning, uppflyttade till lydnadsklass II, han klarade av appellen med 275,5 poäng. På sin 18-månadersdag, som är det tidigaste man får tävla lägre, blev han uppflyttad till högre klass. När han var endast 19 månader och 11 dagar tävlade han högre och blev med god marginal uppflyttad till elitklass. Vi gratulerar Jörgen och Nubben till de otroligt fina prestationerna. Gonzo har tävlat appellklass i sök och blivit uppflyttad till lägre klass.. Glimma började året dramatiskt, då hon blev påkörd av en bil skadade ett bakben och fick amputera en tå. Tack och lov så bättrade hon sig snabbt och matte Helen kunde återuppta träningen med henne. Glimma har tävlat appellen och blivit uppflyttad till lägre klass, vid 19 månaders ålder blev hon uppflyttad till högre klass i spår. Vid den senaste tävlingen fick hon stående applåder från både domare och publik för sin fina lydnad. På AfRS utställning fick hon en 1:a i juniorklass. Gambaz har klarat inträdesprovet för räddning och tränar med ett gäng i Borås, där han får mycket beröm för sin oräddhet och förmåga att hitta figuranter. Även Gambaz har varit på AfRS-utställning och fått en 1:a i juniorklass. Ginza, som tidigare bodde hos Sara i Luleå, är omplacerad och bor numera på en bondgård utanför Luleå. Sara, som har 2 små barn och dessutom arbete utanför hemmet, insåg att hon inte hade tid och ork att ge den livliga Ginza vad hon behövde. Vi talades vid flera gånger per telefon och var väl överens med Sara att det bästa för Ginzas del var nog att komma till någon som hade mer tid för henne. Sara, som verkligen älskar Ginza, har gråtit många tårar, men nu när hon ser hur bra det går hos den nya familjen, tycker hon att det känns betydligt lugnare. Naturligtvis räknar vi Sara fortfarande som en Bardländare. Greija finns inte lägre bland oss utan befinner sig i hundhimlen. Greija var en glad och mycket älskvärd hund så länge hon befann sig i familjens hägn eller hos oss som hon kände väl, men av någon anledning var hon mycket otrygg med alla andra levande varelser, som hon inte kände. Eftersom hon inte saknade dådkraft, så flydde hon inte utan försökte skrämma bort alla som kom i hennes närhet. Tillsammans med hennes familj och opartiska, duktiga hundmänniskor analyserad vi och kom fram till att Greija inte mådde bra i vår värld. Hennes familj tog efter lång betänketid det svåra beslutet att ta bort henne, ett beslut som vi till fullo stöttade. Vi minns Greija som den härliga hund hon var i sina trygga stunder.
H-KULLEN Tittar man på vad de flesta i den här kullen tränar, så kan vi nog förvänta oss ett gäng räddningshundar framöver. Dessa valpar, som är födda drygt 2 månader senare än G-kullen, är också alla MH-beskrivna med gott resultat och skottfasta. Vid den efterföljande MH-festen blev samtliga inviterade av Cassis husse Finn att komma till Rjukan för att prova på lavinhundsök. Nu är det bestämt att 26-29 februari åker vi och 8 av 9 valpköpare med sina hundar till Rjukan. Skulle tro att det är unikt att nästan en hel kull ger sig iväg från Sverige för att träna lavin i Norge. Tack Finn för ditt fina initiativ. Även denna kull har börjat att röntgas 5 av 9 är friröntgade fram och bak. Hälge tränar sök med sikte på att komma med i någon räddningshundsgrupp. Han var också med på AfRS utställning i Vårgårda där han fick en 1:a med HP i juniorklass. Hugo tränar räddning på Rosersberg och har klarat provet för SBK1. Hazze tränar också räddning, han ställdes ut med en 1:a i juniorklass på AfRS och en 1:a blev det också när han ställdes ut i Halmstad. Happy Hilda har klarat inträdesprovet för räddning och enligt instruktören är hon en naturbegåvning inom detta gebit. Hanna tränar mycket och har inriktat sig på att bli spårspecialist. Hon blev den första som begav sig ut på tävlingsbanan i appellklass, men dock räckte inte lydnaden full ut där. Husse säger att det inte alls var Hannas som det berodde på, utan det var han själv som inte var klar för tävlingsdebut. Honey har siktet på att så småningom. precis som husses riesen Ross, bli räddningshund, hon har klarat inträdesprovet och tränar nu med sikte på SBK1. Honey har också varit på utställning och fått en 1:a med HP i juniorklass.
I-KULLEN Det var med stor förväntan som vi såg fram emot kullen mellan Bardlands Cayo och Deen´s Cingo. På 65:e dygnet blev Cayo förlöst med kejsarsnitt, först kom en stor, hungrigt skrikande och arg hane därefter en liten tyst och trött tik. Tiken flyttade till hundhimlen redan efter första dygnet och försvann lika tyst som hon kommit. Kvar fanns bara Imse Vimse, men det var inte så bara för han var en upplevelse i sig själv. Som ensamvalp kom han naturligtvis att stå mitt hjärta väldigt nära, då vi delade allt i vått och torrt under 8 veckors tid. Jag har försökt att förmedla alla tokigheter och galna upptåg som han hade för sig under den tiden som han var hos oss. Rapporten heter ”Imse Vimse, Cayos enfödde son”, den finns fortfarande att läsa på vår hemsida. Imse flyttade så småningom hem tillsammans med sin mamma till Söråker, där det är matte Monica som huvudsakligen har hand om hans träning. Många är de roliga rapporter som jag fått från hans äventyr med barn, katter och hundar. Matte tycker att han är en mycket lättlärd hund vars största förtjänst är att han har en on/off-knapp som fungerar i alla lägen. Han har redan varit med och lärt känna vad en rapportsträcka är, att springa i skidspåret lös gör att han bara får ännu större energi än tidigare. Ja skall han nå upp till mamma Cayos framgångar i både rapport och skidspår gäller det att lägga på en rem. Under årets bruks-SM träffade jag Imse och jag får lov att säga att han då var en riktigt läcker liten hanvalp.
J-KULLEN Här var det minsann dramatik när valparna mellan Bardlands Crazy och Deen´s Cingo kom till världen på 63e dygnet och med kejsarsnitt. Det var så tätt med valpar i Crazys mage att hon inte fick några värkar. Jag glömmer aldrig den syn som mötte mig när veterinären kallade in mig och Miriam. På frottehanddukar låg ett svart krälande ”ormbo” av ilsket skrikande valpar, den ena var värre än den andre, några hade fortfarande peanger runt navelsträngen men det hindrade dem inte att kräla omkring och vråla efter mat. Vår veterinär, Frank Kaså på Alingsås Djurklinik, gjorde ett otroligt gott arbete och det är inte första gången jag säger att han är guld värd för oss som uppfödare. Bara 2 timmar från det vi hade åkt hemifrån var vi åter hemma och Crazy låg i valplådan och diade sina valpar. Ja det går inte att beskriva känslan man fick, när man såg ned på dessa fjorton valpar och Crazy som med upphöjt lugn skötte om dem. Jeppe (Rumpnisse) Ja det är väl bara att ta tjuren vid hornen och erkänna att här har vi nog blivit ordentligt blåsta. Jeppe hämtades av en mycket trevlig man från Järpen, som hade en välskött malletik med sig. På grund av vissa omständigheter fick han uppskov med betalningen och vi hade en tät kontakt med honom under den första månaden, då han berättade hur nöjd han var med Jeppe. Men plötsligt var hans telefon avstängd och han hade flyttat från sin lägenhet. Vi vet att han var aktiv på Åre brukshundklubb eftersom vi pratat med ordföranden där, de hade inte något att anmärka mot hans hundhållning, men nu är han försvunnen även därifrån. Vi har sänt ett rekommenderat brev som han tydligen har löst ut eftersom vi inte fått det tillbaka. Hans husse är norsk medborgare, om det är någon i Sverige eller Norge som hört talas om en man som heter Roger Naess och som har en hund vid namn Bardlands Jeppe så är vi tacksamma om ni hör av er till oss. Det viktigaste för oss är att vi får veta att Jeppe lever och har det bra. Joppe (Skalleper), ja det är väl lika bra att fortsätta med de dåliga nyheterna. Nina Rossen och hennes man kom hit för att hämta Joppe, en mycket efterlängtad hund. Allt var frid och fröjd ända fram till den första vaccinationen, Joppe blev väldigt dålig och man gissade på hjärnhinneinflammation från ett fästingbett. Blodprov kunde dock utesluta detta och man trodde att det möjligtvis kunde vara att han inte tålt vaccinet. Antibiotika och kortison sattes in och Joppe blev tillfälligt bättre, men sedan fick han återfall och hans liv stod inte att rädda. Joppes liv blev alldeles för kort och det känns så orättvist, vi hoppas att han nu frisk och kry springer på de gröna ängarna i riesenhimlen. Jaffa (Madicken) bor i Vadstena med husse Johan Bäckström som är instruktör och mycket aktiv i brukshundklubben. Jag minns Jaffa som en otroligt nyfiken valp och när jag talade med Johan fick jag bekräftat att så är det fortfarande. En liten snabb tik som aldrig ger upp och som säger att svårigheter är till för att övervinnas ”skam den som ger sig”. Vidare säger han, att hon är ett charmtroll utan dess like och han kan inte tänka sig ett liv utan henne. Inkallningen fungerar till 99,9% och klubbkompisarna är fulla av beundran. Den 10 år gamla riesentiken Zuchi, som också finns i familjen, tycker dock emellanåt att Jaffa är rena pesten. Det var Johans son Viktor som föll pladask för Jaffa redan första gången de var här, kärleken är bestående och det verkar ju som han gjorde ett bra val åt sin familjen. I januari skall Jaffa på utställning och vi väntar med spänning på resultatet. Höll på att glömma berätta att Jaffa är mycket duktig på att bära runt husses smutstvätt i lägenheten, kanske beror det på att hon vill ha fart på husse när han sjunker ned i TV-fåtöljen. Hi-hi. Jizza (Prussislukan) är den som vi träffar mest bland valparna, beroende på att hon bor här i Vårgårda hos sin matte Helené Gelderman, övriga familjen består av husse Magnus samt sönerna Martin och Jacob samt 2 kastrerade hankatter. Jizza susar omkring med ett självklart uttryck som om hon ägde hela världen och sätter sprätt på våra gamla hundar, så vi har svårt att tro våra ögon. Och även om hon är ganska ohyfsad emellanåt så är hon mycket lätt att förlåta bara för att hon är den hon är. Matte tränar mycket kontakt och positioner med henne och det är en fröjd att se dem tillsammans. Jizza spårar med glans, gör uppletande och budföring allt med sikte på kommande appell. Förmodligen blir det även en utställning i Göteborg under februari månad. J´Ove (Kling) var en födelsdagspresent från hustru Carina till sin man Ronny Hagman i Malmö. Roger hade alltid önskat sig en stor riesenhane och nu gick hans dröm i uppfyllelse när Ove gjorde entré. I familjen finns också den 8-årige goldenhanen Joker samt 2 barn. Ove har varit ute på en hel del tokigheter och bl.a. har han ätit råttgift och därför åkt akut till djursjukhuset, detta slutade dock tack och lov väl. Han har gått på valpkurs och där skötte han sig tydligen mycket väl för en instruktör, som själv tidigare hade haft 2 riesen, blev så otroligt förtjust att hon har kontaktat oss för att köpa en valp ur nästa kull. Vi fick ett brev med foto från matte Carina, som fick mig att brista ut i skratt. Det var så att husse Roger hade tydligt deklarerat att han tillät mycket när det gällde hundarna, men en sak var klar, de fick inte ligga i sängen eller i sofforna. Bilden vi fick visade hur Ove sov sött i sängen på husses arm. Jo vi har sett det förr hur våra riesen lyckats att beveka även det hårdaste hjärta, så var det hemma hos oss en gång i tiden när Putte trädde in i Lars-Anders liv. Jeffi (Klang) flyttade till Alf Karlström i Näsum som ligger i Blekinge, här bor även en kelpie, en schäfer samt matte Helen med sin riesentik Tuffa. Affe är kändis inom hundvärlden och har tävlat SM i alla grenarna, i årets SM var han domare på spåret. Affe påstår att Jeffi är den bästa valp som han någonsin haft och även om han inte varit det, så är det omöjligt att göra sig av med honom eftersom då skulle även Helen försvinna. Det är nämligen så att Jeffi har totalt vunnit mattes hjärta för han är en riktig charmknutte. Jeffi är dagligen med Affe på jobbet, vilket har gett en miljöträning som gör att han är totalt oberörd av allt vad buller heter. Han har också varit på valputställning där han blev BIM och fick ett HP. Affe säger att han inte vill ha bråttom med Jeffi när det gäller tävling, men vi vänta med spänning på debuten när den än blir. Jalmar (Skorpan) bor hos Susanne och Jan Dahl i Söderköping där finns även några katter som inte tyckte det var speciellt roligt när Jalmar flyttade in, numera har de väl vant sig och jag hoppas att de som flyttade ned i källaren har kommit upp igen. Jag minns mycket väl ”Skorpan” i valphagen, minsta valpen och lurvig som ett troll tog han mitt hjärta med storm. Jalmar har nu vuxit ikapp och t.o.m. förbi en del av sina syskon och sedan han blivit klippt rapporterar matte att det har blivit en riktigt snygg liten riesenkille av honom. Han har i höst gått på valpkurs och skall fortsätta den i februari. Sänder ett speciellt tack till matte Sanna för alla roliga rapporter som vi fått. Jözta (Herr Nilsson) en liten herre som i valphagen var väldigt lik sin syster Madicken, alltid lika nyfiken. Jözta bor nästan granne med Jalmar och finns hos Pia och Anders Ringqvist samt ungdomarna Niklas och Maria i Norrköping. Familjen har tidigare haft 2 riesenhanar som de tyvärr mist i allt för tidigt ålder, så nu hoppas vi att Jözta skall bli minst 100 år, omräknat i människoår så blir det dryga 13 år och ser man på mormorsmor Thanja så är det ju ingen omöjlighet. Jözta har gett oss samma fina reklam som Ove, när vi läste av vår telefonsvarare en dag så fanns det ett meddelande från en herre som ville köpa valp hos oss p.g.a. att han hade träffat en sådan förtjusande riesen i Norrköping vid namn Jözta. På dagarna är han på hunddagis vilket han stortrivs med och på fritiden är det aktiviteter i skogen, samt sommartid även en och annan simtur i familjens pool. Jazz (Krösamaja) vår stora coola tik var den som flyttade allra längst bort, ända till Bodö högt upp i Norge, där hon nu är en mycket älskad familjemedlem hos Kjell och Liv Coldevin. Familjen har tidigare haft en riesentik och när hon flyttade till de sälla jaktmarkerna sökte de sig ända ned till oss för att få en ny tik. Flytten härifrån gick med bil till Oslo och där vidare med flyg, denna långa resa bekom inte Jazz ett dugg. Under sommaren har hon varit mycket med i familjens båt, med egen flytväst, och fiskat. Som liten var hennes specialitet att gömma saker t.o.m. en stor kratta med skaft försökte hon att gräva ned. Jag vet inte om hon har vidareutvecklat detta, men hon är inte den första av våra hundar som har haft sådant fuffens för sig. Sigge grävde ned en av sin mattes nyinköpta Graningekängor, den återfanns aldrig. Jazzi to Deen´s (DunderKarlsson), vi blev glatt överraskade när Wenche Jacobsen från Deen´s kennel i Årjäng ringde oss och ville köpa en valp, det är nämligen Wenche som är uppfödare till Cingo. Så nog kan man säga att Jazzi är återbördad till fadershuset. Vi har träffat Jazzi dels när han var här på LO-lägret och dels på ett uppfödarmöte och vi upplevde honom båda gångerna som en otroligt trevlig och dessutom vacker hund. Wenche säger att han är sin pappa upp i dagen som han var när han var valp. Matte har tidigare tävlat elit med Cingos bror Chack (far till vår E-kull), hon och husse Terje har också i många år varit anlitade som beskrivare på MH och testledare på korning. Så det är en familj med stora erfarenheter som Jazzi har hamnat hos och det blir spännande att se vad Jazzi så småningom kommer att prestera. J´Azda ”Dåris”(Kommandoran). Kärt barn har många namn, först var det Azda, men med tanke på arbetsnamnet blev det sedan Doris, efter ett tag hos familjen blev det Dåris eftersom hon var så bedårande eller var det för att hon var en riktig dårfink, jag är inte säker på vilket. Hi-hi. Nåväl lilla Dåris bor hos Jenny Willman i Arvika, där finns även husse Jocke, sonen Albin och den femårige riesenhanen Rebus som matte tävlar elitspår och lydnadsklass III med. Vi fick ett julbrev från Jenny där hon berättar att Dåris växer som ogräs men är förhoppningsvis klar på höjden. Hon är mycket läraktig och lyhörd samt full av energi. Föremålsinstresset är det inget fel på, sonen Albins leksaker har minskat drastiskt under hösten. Jag tror att de flesta av er har sett den otroligt vackra teckningen av Thanja, som hänger på väggen i valprummet. Det är Dåris matte som har gjort den efter kortet på Bardlandsdekalen. Jazzman (Grisaknoen) fick en härlig start på sitt nya familjeliv, då Monica och Mikael Lindgren kom ända från Gällivare för att hämta honom. Familjen tältade nämligen på hemvägen och vad kan vara bättre start för en liten valp än att få ligga i tält med sin nya husse och matte, det var perfekt. Som den norrlänning han har blivit så älskar han snön och när han blivit lite äldre så kommer han naturligtvis att bli draghund. Jag föreslog husse att han nästa år kan ställa upp i riesenlaget på Vindelälvsdraget, husse var dock lite tveksam att han egen skidåkning skulle räcka till detta. Men va´ då jag har sett sörlänningar som knappt kunnat stå på skidor vara med i riesenlaget. Där är det inte att vinna som gäller utan den trevliga samvaron bland riesenägare. Familjen som också består av barnen Sanna och Kalle är mycket i skog och mark så Jazzman är vid det här laget lite av en skogsmulle som dessutom gärna följer med på fisketurer. Jiddra (Kajsa Kavat): Husse Rickard Söderqvist och matte Tessan bor i Landskrona. Rickard har tidigare haft en riesentik som tyvärr gick bort i cancer och lilla Jiddra som han fick vänta länge på, p.g.a. att Cayo bara fick en valp, var mycket efterlängtad. Rickard brukar underteckna sin brev med ”mannen från Skåne”, detta har sin egen lilla historia. När Rickard ringde till oss första gången så uppfattade jag aldrig vad han hette (ja ni vet det där med skånska språket) så jag skrev bara upp telefonnummer och kallade honom för just det, mannen från Skåne. Nåväl Rickard är en mycket anlitad tävlingsledare på sin klubb och vi kommer säkert att få se honom och Jiddrar på tävlingsbanorna så småningom. Jiddra har varit på valputställning i Malmö och blev där BIR-valp med HP och slog sin bror Jeffi som blev BIM. Rickard beskriver Jiddra som ibland ett hår av hin och ibland som världens mest underbara. Alltså precis som det brukar vara med våra riesenvalpar. Tessan har en liten uppfödning av Softies samt är också innehavare av en hundshop (tips för dem som vill handla hundartiklar). Juni (Pippi Långstrump) är numera norsk medborgare och bor hos Finn Johansen och Gro i Drammen. De hade väntat i över ett år när de äntligen fick hem lilla Juni. Både Finn och Gro är instruktörer, Gro har dessutom en hundsalong för klipp och trim samt en liten uppfödning av labrador. Tidigare hade familjen en riesenhane, som tyvärr nog inte hade nerverna på rätt ställe och Gro var mycket skeptisk till att de skulle skaffa sig en ny riesen. Juni har dock charmat och övertygat henne om att valet av hund var det rätta, även om det kan vara konkurrens om husse Finn. Gro skriver att hon på nåder får följa med när Finn skall gå på tur med sin lilla prinsessa. Vi fick ett telefonsamtal runt jul där Finn berättade hur nöjda de var, Juni har åkt tåg, buss och varit med överallt där det är tillåtet att ha hund. Så småningom skall husse ut och konkurrera i rundering (= tävla i sök) med henne och utställning blir det väl också, då det redan finns en frisör inom familjen.
ÖVRIGT 2004 ser ut att bli ett fulltecknat år. Den 24 april har vi korningen av F-kullen med festligheter i vanlig ordning. Slutet av februari drar vi med H-kullen för lavinhundsträning på Rjukan. Vi har en stilla förhoppning om att Cita löper tidigt i mars (för att vi skall kunna åka till riesenlägret) och då blir det en Norgeresa för att hälsa på Cingo igen. 2-4 april har LO-Väst bruksträningsläger i Vårgårda och Lars-Anders har som vanligt hand om administrationen. . 20-25 maj är det både Riesen-SM och AfRS utställning med LO-Västs 10 årsjubileum. Det kommer att bli en jättefest och vi hoppas att få se många Bardländare både på tävlingen och utställningen här i Vårgårda, ni är naturligtvis lika välkomna även som åskådare. Ni som vill ha rum på Tånga Heds vandrarhem skall så snart som möjligt anmäla detta till Lars-Anders för det kommer sannolikt att bli ont om plats. Går allt som vi tänkt oss med Citas parning så kommer vi också att ha en kull valpar vid denna tiden. Bardlands Pingstläger är en öppen fråga eftersom pingst kommer veckan efter SM och utställning. Kommer vi och ni att orka med det? Vi lämnar frågan öppen till er valpköpare att säga vad ni tycker. Den 25:e september kommer MH-beskrivningen av I- och J-kullen att äga rum, som vanligt blir det i Vänersborg och med Owe Andersson som beskrivare. Därefter har vi de sedvanliga festligheterna på Tånga Hed i Vårgårda. Till slut ett stort tack till er alla för mail, telefonsamtal och brev, ni skall veta att det är mycket uppskattat av oss och vi hoppas att ni fortsätter med den kontakten.
Vi önskar er alla en god fortsättning på år 2004. RIESENKRAMAR från NUNNE OCH LARS-ANDERS
|